Långpass på rullskidor.

Idag fick jag ett riktigt fint och skönt pass på rull ute vid Bolmen.
Tomas är i Polen på rehab för sina brutna revben/punkterade lunga/brutna nyckelben och har varit där i snart 2 veckor så jag och Charlie har spenderat mycket tid ute vid mamma och pappas stuga vid sjön. För att slippa åka hem till Anderstorp och mata kaninerna flyttade vi ut dem hit också. Båda bebisarna med päls och även den utan stortrivs här ute. Antagligen för att det är så sval och härlig luft.

I morse gick jag upp ganska tidigt, gjorde frukost, myste med Charlie och när han somnade för dagens första tupplur stack jag ut på rullskidorna. Mjölk pumpade jag ut redan igår kväll.
Jag hade på förhand bestämt mig för att lugna ner stakandet en aning under det här passet. Jag minns knappt när jag använde benen sist under ett rullskidpass och kände väl att det började bli dags för det nu. Jag har alltid tyckt om stakningen, men i det sista har det nästan gått till överdrift. Kanske har det något att göra med att jag inte kunnat staka ordentligt under graviditeten så nu när man kan staka obehindrat igen gör man helst det. Varesig det är flackt eller går rakt uppför.

Turen gick från Källerudd, ut mot Möllekvarn och vidare mot Unnaryd. Halvvägs till Unnaryd ringde Tomas på Skype så då passade jag på att ta en lite längre vätskepaus :-) När jag sen kom fram till Unnaryd hade det nästan gått 1,5 timme och det började bli dags att vända. Efter en fruktpaus vid sjön bar det av hemåt igen. I stort sett hela vägen ut mot Unnaryd hade jag en sjuk motvind, och jag såg fram emot att vända och få vinden i ryggen istället. Men tji fick jag. Medvind i någon kilometer och sen vände vinden (?!) för plötsligt blev det lika tungt igen.

Trots jobbig vind blev det ändå en väldigt fin snitthastighet på passet- strax under 15km/h. Om jag inte minns helt fel så låg jag mellan 15 och 17 på A1-passen förra/förrförra sommaren som vältränad och ogravid.
Det tar sig alltså med den här formen, men frågan är om det tar sig snabbt nog. Första rullskidtävlingen jag är anmäld till (Jönköping Open Rollerski) är tre veckor bort. På tok för kort tid för att det känns rimligt med något bra resultat i själva tävlingen, men det hade ju i alla fall varit trevligt att slippa bli varvad av någon annan dam och få fullfölja loppet. Såvida inte typ Sandra Hansson anmäler sig för då kan jag väl lika gärna stanna hemma ;-)

Nu skall jag ta mig en powernap med Charlie så får vi se om kroppen (men kanske framförallt Charlie) säger ja till någon mer träning idag.

efter en jobbig träningsdag i förrgår.

Stort tack.

Nu var det ett tag sedan jag skrev här, så det är väl dags för en liten lägesrapport så ingen får för sig att jag slutat träna och börjat spendera min mammaledighet med att fika med dom andra mammorna ;-)

Just nu känns allt med träningen jättefint. Jag snittar på 12-13 timmar i veckan när jag är hemma själv och har ett mål med varje vecka att få till minst 2 timmars träning under 6 dagar. Det känns som en helt okej mängd att hålla fram tills dess att Tomas är lite mer hemma i Augusti-September. Då jävlar skall ni få se på mängdökning :-)

Sen början på förra veckan har jag börjat få till dubbla pass vissa dagar. Hurvida det är möjligt beror mycket på hur Charlie sover under natten. Han växlar lite mellan att sova 6-7 timmar i sträck, vakna för blöjbyte/mat, för att sedan sova i 2-4 timmar till och att vakna ett par gånger under natten för mat/blöjbyte. De dagar där han sover bra så går jag upp när han vaknar vid 6-7, äter frukost och tränar antingen styrka ute i vårt gym här hemma, cykel på trainern eller stakpass på Thorax. Är Tomas hemma vågar jag mig ibland ut på ett morgonlöppass, men då gäller det att hålla sig nära hemmet om Charlie skulle vakna eftersom Tomas har ett brutet nyckelben och inte kan bära/lyfta honom. Ett par gånger har jag tagit bilen till elljusspåret och sprungit runt på 1KM-slingan för att alltid ha nära till bilen om det skulle krisa hemma. Det funkar jättebra, och det är skönt att komma ut och träna utomhus. Man blir väldigt tacksam över utomhuspassen när 80% av träningen sker inomhus :-)
De nätter när han vaknar ett par gånger, och kanske är uppe en timme mitt i natten, så är jag oftast så mosad i huvudet när han vaknar vid 6-7 att jag sover vidare och går upp när han vaknar mellan 9 och 11. De dagarna blir det oftast bara ett längre pass.

För några dagar sedan körde jag det första renodlade intervallpasset sen förlossningen. Jag vet att jag borde trycka på med lite mer intervaller och försöka få till två-tre intervallpass i veckan, men fram tills nu har jag inte varit i så bra form att jag har känt att det har varit lönt. Att planera för ett hårdpass och sedan vara tvungen att ge upp efter typ 2 intervaller är nog mer knäckande än givande. Istället har jag försökt få till många 1-2minuts intervaller lite då och då i långpassen, impulsintervaller, eller en längre intervall (4-6 minuter) i slutet på långpassen för att jobba upp "intervallformen". Men i förra veckan fick jag med Tomas hjälp (han låg och pratade med Charlie oavbrutet i över en timme) till 4x4 minuter på Thorax :-) Planen är nu att öka på intervallträningen, ligga på 1-2 pass i veckan fram till Augusti och sen öka på till 2-3 pass.

Om vi sen går över på tävlingsbiten kan jag säga att det blir tävlingstätt på rull i Augusti och September.. :-)

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till alla som hör av sig med peppande kommentarer, bjuder in mig till tävlingar och team som har visat intresse för mitt detlagande i Ski Classics. Det värmer och glädjer mig jättemycket att så många tror på min satsning och förstår min önskan om att både vara skidåkare och mamma.

mitt livs kärlek.