måndag 28 oktober 2013

16 timmars träning förra veckan och spännande möten i Vetlanda.

Det var med ganska stor förvåning jag såg att jag fick till 16 träningstimmar i förra veckan. Förra veckan var en intervallvecka där fokus skulle ligga lite mer på hög puls, intensitet, impulser osv. Under såna veckor får mängden stå tillbaka och jag brukar sällan komma upp i mer än 12-13 timmar.
Såhär fördelade timmarna sig under veckan:

A1 - 12:30 timmar.
A2 - 2 timmar
A3 - 55 minuter
A3+ - 5 minuter
Styrketräning - 30 minuter, bara egen kroppsvikt.

Jag avslutade veckan igår med att köra en timmes fartlek/A2-löpning med stavar i Sapa-backen här i Vetlanda. Jag springer/luffsar upp, springer ner och håller på så en timme. Trots att det ösregnade var det varmt och det blev ett härligt pass trots att mörkret kom lite snabbare än vad jag räknat med. Jag och Tomas körde precis det här passet strax efter nyår 2012 och jag tycker att det har hänt väldigt mycket sedan dess. Då gick vi skidgång uppför hela backen och sprang ner, igår orkade jag köra sprättande stavlöpning uppför två tredjedelar av backen innan jag gick över på skidgång.

Idag var jag och styrketränade på Friskis på morgonen och sedan har jag varit på två sponsormöten här i Vetlanda. Det känns kul att börja om lite på nytt i en stad där ingen vet så mycket om en. Få prata om satsningen i ett större perspektiv, få prata om hur allt började, presentera sin vision för företaget och satsningen för nya människor och sådär. I Anderstorp där många vet en del om vad man sysslar med blir det mest prat om hur jag kommit tillbaka efter graviditeten så det var kul att få en lite ny vinkling på det hela :-)

Ikväll hade jag tänkt sticka ut och springa i skogen efter middagen men när Simone-stormen började dra in och vi fick rapporter om fallna träd så kändes det inte sådär jättesmart. Det fick istället bli en liten ofrivillig, men ganska välkommen, vilokväll tillsammans med Tomas och Charlie. I morgon är det däremot full rulle med dubbla pass igen.

I lördags var vi på 100års ( 2x 50års) kalas. Tänkte det kunde vara trevligt för er att se att jag har andra kläder än träningskläder + inte alltid är genomblöt med snor i halva ansiktet...

Om någon missat det så bor vi i Småland. Av alla dessa inhemska specialiteter höll jag mig dock till vatten (vilket jag var ganska ensam om)

Nya kompisar! Skall bli kul att testa stakning med kompressionströja!
Just nu har Pölder en jättekampanj på 2XU-kläder där du bla sparar 300,- på de långa tightsen och 200,- på tröjan :-) Löp og kjöp!



lördag 26 oktober 2013

Artikel i VN och SEB fortsätter som sponsor .

Det har än så länge varit en väldigt fin, men blöt, träningsvecka som bjudit på både långpass och 3 intervallpass. I Måndags och Tisdags körde jag lugna distanspass för att försöka väcka min söndertrasade överkropp till liv efter brutala Thorax-intervaller och rullskidtävling i förra veckan. I Onsdags när triceps och axlar började kännas pigga igen blev det först 1,5 timme stakning på rullskidor för att sen köra 4x4minuter på stakmaskinen. 4x4 är en typ av intervall som jag inte gillar och inte är speciellt bra på. Det är för länge för att ligga på absoluta max och det är för kort för att ligga på tröskel. På Onsdagskvällen blev det styrketräning och cykling.

Igår blev det tre timmar rullskidor på morgonen, varav 2 timmar helt utan regn! (man får vara glad för det lilla) På kvällen åkte jag, Tomas och Charlie till Isaberg. Vi tog med oss Chariot'en och tanken var att de skulle gå promenad och titta på när mamman slet i backarna men väl framme så ösregnade det och dessutom somnade Charlie lagom till att vi kom fram. Det slutade med att Tomas satt i bilen och ringde jobbsamtal, ungen sov och mamman körde 10x 90 sekunder elghufs med tillhörande överjävlig mjölksyra ute i ösregnet.

I morse var tanken att jag skulle köra ett lugnt och fint distanspass på morgonen. Yr.no sa att det skulle bli sol och 9 grader så det kändes som julafton när jag gick och la mig. När jag vaknade insåg jag ganska snabbt att jag försovit mig ett par timmar, och efter en titt ut genom fönstret så verkade det som om solen gjort detsamma. Jag orkade inte stressa ihjäl mig för att komma ut så det slutade med att jag somnade om en halvtimme och vaknade av att Charlie drog mig i håret och skrattade. Kan verkligen rekommendera livet med bebis :-)

Under dagen har vi bara myst, varit ute med vagnen i ett par timmar och lekt med duplo. Vi tog oss även en sväng till Gislaved och köpte "jeans" och skjorta till Charlie så han har nått fint att ha på 50års festen vi skall på i morgon kväll. Egentligen är jag ganska anti att klä små bebisar i "vuxenkläder" som sitter tajt och är obekväma att leka i, men jeansen vi hittade såg faktiskt ganska lekvänliga ut så det får gå för en kväll.

Den här ungen vet inte hur man inte är glad. Här tittade han på löv som ramlade av ett träd. 

Ikväll blev Charlie bortrövad av sin mormor och medan de hade myspys gick jag upp till sporthallen för att vara med på AOK's fredagsträning. Efter en uppvärmning som involverade både A3 och A3+ gick vi över till traditionell cirkelträning/cirkelintervall. Jag tänker inte ens försöka förklara alla konstiga övningar Mathias fick oss att göra.

Vi avslutade i alla fall med stegstyrka. Först en armhävning, sen ställa sig upp, sen ner igen och göra två, sen ställa sig upp, ner och göra tre och så vidare. När vi hade gjort 10 serier (totalt 55 armhävningar) pustade alla ut och hann väl tänka "Äntligen klara!" innan Mathias sa "Och så gör vi 9" varpå ett kollektivt "VA?!" hördes i lokalen. Då skulle vi alltså köra en stegstyrka ner från 10 också. Totalt gjorde de som fullföljde alla serier 104 armhävningar, i princip på raken. Jag körde alla på tå. Det var frestande att gå ner och köra på knäna, men än mer frestande att bli den enda som genomförde hela övningen utan att stå på knä.. :-) Jag som aldrig varit bra på armhävningar kände mig lite nöjd över detta.

Kan även meddela den roliga nyheten att SEB fortsätter som sponsor inför nästa säsong! :-) Jag var där för ett par dagar sedan på ett möte och det var lika trevligt som vanligt. Nästa gång jag åker dit blir troligtvis för att skriva på papperna på lånet på huset i November - spännande! :-)

Samma dag som SEB berättade att de vill vara med även under kommande säsong så ringde Värnamo Nyheter för en intervju. Resultatet gick att läsa i papperstidningen igår. Jag väntade mig en "Vad är du för en mamma som inte är med ditt barn 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, förstår du inte att bebisen tar skada av att du inte tittar på honom hela tiden?!"-kommentarstorm men herregud så lugnt det varit. Ett par stolpskott har hittat hit men det har varit allt. Med all rätt. Tror inte direkt Jörgen Aukland (som blev pappa till sitt tredje barn för någon vecka sen) kommer få en enda fråga om han inte borde skippa Ski Classics till förmån för att vara hemma och ta hand om sin bebis i vinter...

artikel i värnamo nyheter igår.
Generellt är det ganska underligt att folk har så mycket åsikter om människor man inte känner. När jag la upp bilderna på viktnedgången för ett tag sedan fick jag ett inlägg på min Facebooksida från en man som skrev att kroppen till vänster (alltså så jag ser ut idag) ser ut att tillhöra en sjuk människa som mår dåligt. Den slutsatsen drog alltså en vilt främmande människa som aldrig träffat mig, vet hur jag lever, hur jag tränar - han visste ingenting om mig. Ändå tyckte han att han kunde avgöra att jag är sjuk och mår dåligt, av att se en bild.

måndag 21 oktober 2013

Fredagsträning med AOK, rullskidtävling och ny sponsor.

I Fredags blev det som tidigare nämnt klubbpasspremiär för min del. Klubben hyr sporthallen mellan 18 och 19:15 och sen turas lite olika personer om att hålla i pass under hösten, vintern och våren. Det brukar kunna bli riktigt fina pass som både involverar kondition och styrka.

I Fredags skulle Kristina hålla i passet, vilket brukar betyda bra med träningsvärk dagen efter. Om Kristina skulle få för sig att byta jobb skulle hon nog bli en grym personlig tränare.

Vi började med den klassiska leken "kedje-ta" som uppvärmning och fortsatte sen med att dela upp oss två och två och köra "intervaller med tvist" längs långsidan på sporthallen. Tvisten innebar att lägga (slänga) sig ner på golvet och rulla ett varv när man kommit till den ena långsidan för att sen hoppa upp och springa tillbaka och byta av vid den andra. Detta körde vi 10 repetitioner av med en nätt liten maxpuls på 212 för undertecknad. Inte var dag man snittar 98% av max på sprintintervaller.

Sen fortsatte vi med en stegkombination av armhävningar och situps. Först 10 av varje, sen 9, sen 8 osv. När man var klar med det (totalt 55 pushups/55situps) skulle man sitta i jägarvila mot väggen tills alla var klara. Dum som ett nöt blev jag klar bland de första och fick således pinas längs med väggen ett bra tag. 

Passet fortsatte sen med att vi delade upp oss två och två igen för att köra lite hoppkombinationer längs med kortsidan av sporthallen. Först ett jämfotahopp framåt och sen ett upphopp på stället, sen skulle man hålla på så fram tills dess att man kom till den andra kortsidan för att sprinta tillbaka och byta av med kompisen som skulle göra knäböj under tiden. Denna nätta serie är bra om man vill ta död på rumpa och lår. Vi körde den 3 gånger. 

Efter detta väntade hinerbaneintervaller där den som "vilade" skulle ligga i planka/sidoplanka/sidoplanka åt andra hållet samt stå i någon höftposition som brände sönder lår/rumpa. En serie var fyra repetitioner och vi körde tre serier (totalt 12 hinerbaneintervaller). Efter detta mindre dödsbesked gjorde vi ännu en stegkombination med styrka (rygglyft/armhävningar) och därefter hade vi 6 minuter kvar vilka vi spenderade med att göra situps i par med boll. I 6 jäkla minuter
Vet inte om jag behöver understryka hur jävla ont jag hade i magmuskulaturen på Lördagen?

Igår körde klubben ett öppet klubbmästerskap i regn och blåst. När jag vaknade på morgonen hade jag en fruktansvärd träningsvärk i magen, triceps och biceps och jag undrade hur man skulle orka maxa på 14KM rullskidor bara några timmar senare. Jag bestämde mig för att köra en lång uppvärmning för att försöka få ur det värsta. Det fungerade okej, men jag kände mig fortfarande inte alls fräsch när starten gick. 

Fotobevis på att min gamla tävlingsdräkt från 2012 passar.
Gissa om jag var stolt som en tupp över att kunna ha den igen!
Jag var enda i D21 från AOK men fick tack och lov lite motstånd i och med att Hanna från BSOK kom. Kul! Jag hade ingen koll på Hanna sedan tidigare men blev snabbt varse om att det är en stark och duktig tjej. 

Vi följdes åt första 8 kilometerna under vilka vi växeldrog. Väldigt kul att köra tillsammans med en tjej som var villig att gå upp och dra lite. Så fort jag gick åt sidan drog hon och omvänt. Vi hade stark motvind första halvan av loppet och efter att ha försökt mig på ett par småryck men inte fått någon utdelning sket jag i det och lugnade mig lite. Medvinden skulle ju komma när vi vände tillbaka mot Anderstorp. Jag tyckte att jag verkade ha ett litet övertag i motlutsstakning så när det kom ett litet motlut med 5KM kvar testade jag att rycka och fick en lucka direkt som växte ganska snabbt. Då blev jag i min tur lite småstressad över att jag kanske inte skulle orka hela vägen in i mål, men det gick bra. Kul med en KM-vinst, men tråkigt med så få damer med.

Igår kväll blev det ett långt och lugnt distanspass med terränglöpning på två timmar. Virrade dock bort mig i skogen så slog av en halvtimme från den effektiva träningstiden. Kändes inte riktigt rimligt att registrera tid för när man stod mitt ute i ingenstans och svor samtidigt som man kämpade sig genom ett tätt buskage medan klockan visade 5KM/H ;-)

I morse körde jag ett fint distanspass på rullskidor på morgonen och efter lunch åkte jag och pappa ut till Golvmäster som idag blev ny sponsor! :-) Golvmäster har ett komplett utbud av golvmaterial både för privatkunder och offentliga miljöer. De har en butik där man kan gå runt och samla inspiration och få goda råd och tips. Är man inte i behov av golv kan de tex skära ut mattor i olika färger och former. Är man mer av en "gör det själv-typ" hyr de även ur slip- och polermaskiner. Ann och Anders som  har ägt företaget sen 2003 är också medlemmar i AOK och vi träffas ofta på klubbpass och i samband med Vasaloppsveckan. Det var riktigt kul att besöka företaget och prata lite mer om satsningen med dem och jag ser fram emot vårt samarbete framöver :-)

en del av butiken.

Fina, färgglada mattor.

Ander, jag och Ann! :-)

fredag 18 oktober 2013

1 månad efter förlossningen / 6 månader efter förlossningen .

Det har varit en lång och kämpig resa. Jag har börjat på säkert 5 olika inlägg om hur livet såg ut de sista fyra månaderna av graviditeten och de tre första med bebis, men har aldrig avslutat eller publicerat dem för det kändes för privat.

Jag har fått jättemånga fina och peppande kommentarer, bla på Instagram, på twitter och på Facebook och tackar så mycket för det. Konstigt nog har många också kommit med kommentarer som "vilken tur du haft som gått ner så mycket i vikt" och dem förskjuter jag ganska snabbt. Jag har inte haft någon tur. Jag har slitit som ett djur. Den tur jag haft innefattar väl att jag blivit av med min foglossning till 85%. Men utöver det? Ingen jävla tur. Det känns lite som ett hån när folk säger att man har haft tur.

De första 3 månaderna sov Charlie aldrig på nätterna (inte mer än 1,5-2 timmar i sträck i alla fall), jag har varit i stort sett ensam förälder under hans första 6 månader, jag har haft foglossningen från helvetet som gjort att jag periodvis inte kunnat gå, efter förlossningen var jag så förstörd i kroppen att det gjorde ont att bara röra sig i tre veckor. Tur. Pfffffffff.

Jag gick inte upp så mycket i vätska. I alla fall tror jag inte det, för jag var inte svullen och jag gick inte ner så mycket i vikt av förlossningen. Jag vägde 90,6KG när vi kom in till förlossningen och när jag kom hem från BB efter fyra dagar vägde jag strax under 89. Trodde det var ett jäkla skämt, för jag hade ju åtminstone räknat med att gå ner de 4KG som tussen i magen vägde och det kilot som moderkakan vägde.

Sen stod vågen ganska still den första månaden. Jag väntade med spänning på att amningen skulle börja äta upp kilon men inget hände. Eller ja, 1-2KG försvann väl men det tror jag mer berodde på det faktum att jag började röra mig lite mer. Det var först när jag började träna lite smått igen som saker och ting hände med vikten.

Jag har inte ändrat något i kosten, absolut inte följt någon lågkaloridiet. Jag försöker äta allsidigt med mycket grönt, frukt, pasta, potatis, ris, fisk, kött, ägg etc. Köper i princip aldrig snabbmat utan lagar nästan all mat själv från grunden. Jag har käkat runt 2000kcal om dagen, nu ligger jag på runt 3000kcal (berende på hur mycket jag tränar). Jag är ingen sockerpolis utan unnar mig mer än gärna både godis, bakat och chips 1-2 kvällar i veckan. Jag har tränat mycket lågintensivt, inte så mycket styrka på gym men en hel del med egen kroppsvikt, en del intervaller. Största delen träning har varit rullskidor men nu på senare tid har det blivit mer löpning och löpning med stavar i takt med att foglossningen blivit bättre.







Jag lägger in stämpel på bilderna för att försvåra för eventuella företag som snor viktminskningbilder och använder för att marknadsföra sina produkter. Detta har ett par vänner till mig råkat ut för. Om ni ändå skulle hitta de här bilderna i samband med någon viktminskningsprodukt får ni väldigt gärna maila mig på majkenjh@gmail.com

torsdag 17 oktober 2013

Fråga om att skaffa barn tidigt.

Fråga under föregående inlägg (som jag fått en del gånger och därför väljer att göra ett inlägg av det).

Varför valde ni att skaffa barn så tidigt? =) Menar inget illa eller så men undrar bara med tanke på att många kanske väntar till de är klara med sina karriärer och sådär =) Hoppas du vill svara och lycka till i vinter! Mvh Isabelle =)

Svar:
Att skaffa barn var från början inget medvetet val vi gjorde, jag blev gravid trots att jag åt tabletter. Sen när vi fick reda på att det fanns en bebis kändes det väldigt fel att inte behålla det :-)
Jag tror det finns fördelar och nackdelar med både det att vänta och det att skaffa barn innan karriären är över. De största fördelarna som jag ser är att Charlie kommer få vara med när jag (förhoppningsvis) gör väldigt bra ifrån mig de kommande vintrarna och när Tomas gör bra ifrån sig under somrarna. Det känns jätteroligt att vi kommer få dela alla glädjefyllda stunder som komma skall MED honom och att han kommer minnas dem när han blir äldre. Något annat som känns skönt är att det inte är någon stress med syskon. Börjar man sent med barn och vet med sig att man vill ha fler än ett har man ju på många sätt press på sig att skaffa flera barn tätt. Det känns skönt att vi kan låta det gå en hel del år (tills jag är klar med min skidsatsning) innan vi försöker få ett eller flera barn till. Den största och egentligen enda nackdelen just nu är väl att det försvårar träningen en del och att det krävs enormt mycket planering när man skall träna.

Sen känns det så här i efterhand väldigt "skönt" att ha fått ett barn, av den enkla anledningen att det inte är någon självklarhet. Jag tror att det är väldigt vanligt att man tänker att man "bara skall göra det här först" eller "bara skall bli såhär gammal först" (så tänkte i alla fall jag innan). Det är förstås upp till var och en att skaffa barn när man vill men jag tror att många tänker sig att när man väl börjar försöka så kommer man bli gravid på en gång. Det var först när jag väl blivit gravid och började läsa mycket om kroppen och graviditeter som jag insåg precis hur svårt vissa har för att få barn, trots att de inte är så gamla. Jag vet om många som börjat försöka vid 24-25års ålder och som vid 28 års ålder insett att det inte fungerar och då börjat med IVF.

Jag vill gärna ha både ett och kanske två barn till, men det får bli senare när jag känner mig klar med skidåkningen. Om vi har turen nog att få fler barn vill jag kunna njuta fullt ut av den/dem och inte känna mig stressad kring att hinna med en massa träning :-) Hoppas det räcker som svar.

onsdag 16 oktober 2013

Toxic Interactive Solutions fortsätter som sponsor.

Igår var jag och pappa på möte på Toxic Interactive Solutions. Toxic sysslar med webbutveckling som tex grafisk formgivning, rådgivning, intregration med andra system eller programmering. Mötet blev lite kort för Kalle hade ont om tid så 20 minuter efter att vi hade kommit in och hängt av oss jackorna stod vi utanför med muntligt förnyat avtal :-) Toxic är ett av företagen som varit med från början och det känns jätteroligt att de vill fortsätta samarbetet inför säsongen 2013/2014. Glömmer aldrig när Toxic blev sponsor, på Stråkenloppet 2012. Både jag och Toxic's VD Kalle skulle köra. Han och pappa stod och snackade lite innan loppet varpå han frågar "Är det för sent att sponsra? Jag vill gärna det, nämligen" :-)

Toxic har bla byggt Dekoras webbplats.

bild från Toxic.se 


Toxic är den första av mina sponsorer som vi besökt. De kommande veckorna skall vi besöka alla som vill och har tid av dem som varit med innan, plus en del nya. En helt ny sponsor är redan klar och kommer avslöjas här under kommande vecka när detaljerna är klara :-) Känns jätteroligt att folk tror på mig såhär efter graviditeten.

De senaste dagarna har jag inte tränat någonting. Jag blev sjuk efter Österrike precis som jag befarat, men börjar redan känna mig helt okej. Nästa år lär det nog bli så att jag åker dit själv, eller med någon/några andra skidåkare på samma nivå som jag för att slippa bli sjuk.

Idag var jag och Charlie ute på 1,5 timmes vagnpromenad i lugnt mystempo och det kändes helt okej. Får se om jag vilar i morgon också eller om det känns såpass bra att man kan ge sig ut och springa i de fina höstfärgerna. På Fredag ser jag i alla fall fram emot att vara med på AOK's gemensamma Fredagsträning igen! För att inte tala om klubbmästerskapen i rullskidor på Söndag :-) KM är en öppen tävling och alla som vill får ställa upp. Det är gratis för medlemmar och för övriga kostar det 50,-. I de 50,- ingår dusch/bastu/fika på bygget efter tävlingen.


måndag 14 oktober 2013

38,5 träningstimmar i Ramsau.

Inatt kom vi hem från Ramsau. Charlie var lika snäll på hemresan och sov under båda flygresorna. Tiden på Salzburg och Frankfurt flygplats spenderade han med att krypa omkring (Ni läste rätt! Han lärde sig krypa i Österrike!) på golvet. Han är helt fascinerad av datorer/telefoner (antagligen pga de lysande skärmarna/färgerna) och hans ögon blev stora som golfbollar när en för oss okänd dam lånade ut sin iPad till honom.

Jag har haft en helt fantastisk vistelse i Österrike med väldigt många trevliga bekantskaper. Tack till Louise och Elisabeth som gjorde de första 7 dagarna av vistelsen väldigt fin. Stor kram till Elisabeth som hade oturen att dra på sig en fraktur i foten under en teknikövning uppe på glaciären. Hoppas din rehab går bra och att vi kan ses på många skidlopp under vintern. Om inte annat kan du ju be Staffan om tips inför hur man stakar sig genom Vasan?

Det kommer nog inte bli något stort inlägg om alla enskilda aktiviteter i Österrike, ni får nog nöja er med en liten kort sammanfattning. Tanken var från början att blogga lite kort varje kväll för att täcka in vad som gjorts under dagen, men den planen skrotades ganska snabbt. De få lediga stunder jag hade gick oavkortat till Charlie/amning/vallning/sömn.

Längdskidor (klassiskt) på glaciären: strax under 19 timmar.
Terränglöpning: strax under 5 timmar
Rullskidor: 1,5 timme
Stavlöpning (terräng): 6,5 timme
Stavgång/skidgång (endast uppför): 6,5 timme
Styrketräning: 7 minuter

Totalt fick jag alltså med mig 38,5 träningstimmar från de 11 dagarna i Ramsau. Av de 11 dagarna hade jag en hel vilodag + två eftermiddagsvilor vilket ger 38,5 timmar på 9 träningsdagar. Den ena viloeftermiddagen var jag och mamma ute och gick med Charlie i vagnen i nästan 2,5 timme så frågan är väl om inte det får klassas som en fjärdedels vilodag ;-)

Det enda tråkiga var väl att det inte blev mer rullskidor.
Det är förbjudet att åka rullskidor i och genom byn i Ramsau vilket försvårar ganska mycket. Har fått höra många mindre trevliga historier om när landslagsåkare fått hämta ut rullskidor på polishuset och fått böter. Ramsau har däremot en rullskidbana men där var jag inte jättesugen på att åka. Dels är där knökfullt med duktiga landslagsåkare och dels är den både kuperad och doserad. För att undvika rubriker a la "Motionär mejade ner Kowalczyk - polskans OS-säsong förstörd" höll jag mig således därifrån.

Vad jag också är ganska besviken på är det faktum att jag blivit lite småförkyld igen. Och den här gången är det inte mitt egna fel. I stort sett hälften av de som var på lägret blev tillslut förkylda av olika anledningar (för lite mat, för mycket träning och för lite återhämtning etc) och trots att jag verkligen försökte hålla mig ifrån dem lyckades nog några baciller fastna tillsist :-( Även om det är fantastiskt roligt att få träffa så mycket nytt folk och att träna med andra så är jag inte säker på om jag kommer åka tillbaka till Ramsau med Mattias och Staffan av den enkla anledningen att jag inte vill bli sjuk på grund av att andra människor inte kan sköta sin träningstriangel så de håller sig friska..
Jag förstår att det inte är lätt att veta exakt hur man skall träna/äta/sova när man inte är inne i det, men en sån enkel sak som att man först nyser/snorar i handen och sen börjar gräva i korgen med frallor på frukosten.. En sån sak tycker jag att varenda människa borde förstå att man inte gör om man är sjuk. Det var också flera som åkte med upp på glaciären/på gemensamma träningar fastän de var förkylda. Även där tycker jag man borde förstå bättre och visa lite respekt inför de som inte vill bli sjuka. I utrymmen som bussar/bilar/gondoler sprids baciller väldigt lätt till andra.

Men - till det positiva då! Många fina höjdpass, främst med längdskidåkning. Det var också väldigt roligt att persa på Pichl-testet som jag tidigare skrivit om. Mot slutet av vår vistelse kom det väldigt mycket snö vilket försvårade träningen nere i dalen. Näst sista dagen var det så illa att kabinbanan upp till glaciären stängdes av på grund av att det blåste i 120km/h där uppe. Det slutade då med att jag gick upp till Guttenberghaus 2  gånger på samma dag. Totalt var jag där uppe 4 gånger, + en gång då jag bara gick 5KM upp (det är totalt 6KM upp). Inte så roligt och det var minst lika mycket pannbensträning som benträning, men såhär i efterhand är jag väldigt stolt och glad över att jag kämpade och inte tog den enkla vägen ut och gick och simmade och/eller styrketränade. Fokus där nere låg på att köra så många pass som möjligt som inte går köra hemma så även om jag tycker att simning är en fantastisk träningsform hade det känts lite som ett nederlag att simträna i Ramsau.

Jag är också väldigt glad över att jag fick träffa så många intressanta och roliga människor från hela landet.

Tack till Mattias och Staffan för ett fantastiskt fint läger! Tack också till alla trevliga skidmänniskor som vi käkat luncher/middagar med, som jag tränat med och umgåtts med i vallarummet.  Om vi inte ses nästa år beror det enbart på min bacillskräck :-)

Tack Louise för den här vykorts-bilden!

Jag och Louise på glaciären :-)

Jag och fjällkatten Felix. Felix bor på ett hotell nere i dalen men pendlar mellan hotellet och Guttenberghaus. En liten nätt klättring på 1000 höjdmeter/6KM.

Utsikte från vår balkong på hotellet.

Utsikten från Guttenberghaus. Tog den här på förmiddagen innan vi åkte hem igår. Gissa om man ville stanna kvar?



Charlie demonstrerar här sin hemlängtan.

fredag 11 oktober 2013

Lever fortfarande loppan i Ramsau.

Vi lever alltså fortfarande finliv i Ramsau. I alla fall i 2 dagar till. Sen åker vi, tyvärr, hem till Sverige igen. Jag försöker lite smått övertala Tomas om att vi skall flytta hit (det finns ju trots allt en speedwaybana i St Johann som inte är alltför långt härifrån) men hittills har det väl inte gått sådär jättebra, så vi lär väl fortfarande hålla oss till planen om en Vetlandaflytt i December.

Vi har haft lite sämre väder de senaste tre dagarna med bla dimma och idag var det en mindre snöstorm uppe på glaciären. Det var förvånande att se så många åkare på lilla glaciären (de flesta brukar hålla till på den stora) men tydligen hade den stora blåst bort i och med att den ligger så oskyddad. Blåste bort gjorde även delar av lilla. Plötsligt stod jag och en ryss mitt ute i ingenstans och hade ingen aning om var spåren tagit vägen. Har nog aldrig någonsin varit så glad över att ha avverkat ett träningspass på längdskidor någonsin :-)

Det är verkligen häftigt att se och känna hur kroppen vänjer sig vid olika saker. Jag trodde aldrig att jag skulle orka träna såhär mycket såhär många dagar i rad men min kropp har pallat med den höga träningsmängden väldigt fint. Troligtvis för att jag varit helt manisk med pulsen, sömnen samt att jag trycker i mig lite (eller ja, mycket) chips efter varje träningspass. 

Klockan är lite för mycket och jag hinner inte skriva så mycket mer om våra äventyr här nere, så här får ni lite bilder istället.

"lite" dimma på glaciären de senaste dagarna.

Bild från när det inte var fullt så dimmigt, tagen av Erik Wickström.

Charlie var på glaciärbesök för ett par dagar sedan.

Panorama på en del av löpturen "lilla semestern".

I Österrike kör man med Auklandmetoden.

Charlie har fått en kompis här i Ramsau. När Astrid gick iväg idag försökte han krypa efter. När det inte gick tillräckligt fort och Astrid försvann blev han ledsen.

Jag och pappa Astrid idag på glaciären. Som ni ser snöade det en del och då är det inte riktigt lätt att rikta kameran rätt.

Det är kul att leka tittut med Casco-skärmen.

utsikt från gondolen.


Från stavgången/snöpulsandet/löpningen idag.

söndag 6 oktober 2013

Lever loppan i Ramsau.

I Onsdags morse gick planet från Landvetter mot Frankfurt och några timmar senare landade vi i Salzburg. Ytterligare några timmar senare stannade bussen framför hotell Berghof i Ramsau där vi nu spenderat 4 dagar. Vi kom fram runt 15 på eftermiddagen men med tanke på min förkylning som jag precis tillfrisknat ifrån skippade jag träning under Onsdagseftermiddagen för att minska riskerna att bli förkyld igen.


Det var många resenärer som tittade snett på Charlie när vi gick på flyget. Men tji fick dom! Superbebisen sov nämligen båda flygresorna igenom.

Äventyret började istället på Torsdagen. På förmiddagen blev det drygt 2,5 timmes skidåkning på glaciären där det gick väldigt, väldigt lugnt. Sista timmen hade jag ont i huvudet, antagligen höghöjdshuvudvärk. Vi körde teknik med fokus på diagonal med Mattias och det var nog väldigt bra för det gjorde ju att det blev små korta pauser då och då. När jag var här 2011 var diagonalen det som gick absolut sämst och det var väldigt roligt att få höra från Mattias och Staffan att jag gjort stora framsteg. Däremot tror jag att jag har lite för långa stavar så när jag kommer hem skall jag inleda ett projekt där jag skall köra med lite olika stavlängder för att se vad som passar mig bäst.




På eftermiddagen blev det en lugn löpptur i terrängen. Tanken var att springa gemensamt men när resten av gruppen tryckte på lika mycket uppför som på flacken så släppte jag för att inte komma upp för högt i puls. Efter ett tag sprang jag ihop med Erik, 63, som skall delta i veteran VM i Januari och som har börjat med Ironman nu i det sista. En kan ju inte annat än bli imponerad! :-)

I Fredags fortsatte glaciäråkandet med 150 nya minuter, den här gången utan huvudvärk vilket jag tar som ett tecken på att kroppen acklimatiserat sig lite bättre. Efter passet filmade vi stakning, stakning med frånskjut och diagonal för att kolla på och analysera senare på kvällen. Det här borde man absolut göra oftare hemma. På eftermiddagen skulle Staffan, Mattias och resten av gänget gå skidgång i Schladming men jag hoppade det till förmån för ett lugnt distanspass terränglöpning med min nyfunna vän Louise. Eftersom jag skall vara här i 11 dagar kommer jag ändå hinna gå i backen både en och två gånger. Jag och Louise sprang den så kallade lilla semestern, plus lite kringelkrokar i Ramsau och ett varv på rullskidbanan för att reka lite. Rullskidbanan här i Ramsau är både kuperad och doserad så det kändes som en bra grej att springa omkring på den lite innan man eventuellt vågar sig på att köra där.

När vi stod vid starten av banan gick en lång tjej förbi och både jag och Louise kastade ett öga på henne och insåg på en gång vem det var. Det polska kraftpaketet Justyna Kowalczyk! Vi vågade oss fram till henne och hon var verkligen supertrevlig. Vi fick ett par fina bilder med henne och önskade sedan varandra en fortsatt fin träningstur :-)


I Ramsau springer man i vykort.

Igår blev det 2,5 timme lugnt på glaciären på morgonen, där 30 minuter var teknik med Staffan. På eftermiddagen väntade en A3-fest utan dess like i form av Pichltestet. Pichltestet är ett backtest som är lite av ett måste om man är i Ramsau. Man kan antingen köra den kortare varianten, där man endast kör den allra brantaste delen, med "målgång" vid rullskidbanan eller så kan man ta till vänster vid rullskidbanan och köra hela backen. Den kortare backen är 4,7km och hela backen är 6,7km. Totalt stiger det 450 höjdmeter om man kör hela backen men de allra flesta av dem plockar man på de första 4,7 kilometrarna.

Precis innan vi startade började det ösregna och jag ställde in mig på att jag skulle få en mycket sämre tid än mina 28,00 (korta backen) från 2011. Jag kom iväg helt okej men hade ett jäkla sjå med att få till diagonalen. Det var fruktansvärt blött och rullskidorna släppte och gled lite som de ville. Efter 3km kommer man upp till en liten platå med stakning  innan det går brant utför för att sedan gå brant uppför igen. 2011 plogade jag lite väl mycket i den utförskörningen och jag tänkte i år testa att börja ploga lite senare. Det var dumt. När jag väl började ploga hade jag för hög fart och skidorna släppte/gled på den hala asfalten. Jag insåg att det enda jag kunde göra var att stå på skidorna och hoppas på det bästa. Jag kom upp i 50km/h och höll på att krascha ett 10tal gånger innan uppförsbacken efter utförskörningen fångade upp mig. Har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Asfalten är väldigt gropig i utförskörningen så jag tvingades slänga mig ut i mitten av bilvägen där den är något bättre. Hade det kommit en bil hade jag säkerligen blivit påkörd. Eftersom det blev väldigt hafsigt och okontrollerat i utförskörningen upplevde jag dessutom att jag tappade mer än vad jag vann på att inte bromsa.

Tillslut kom jag i alla fall upp levande för den första delen av backen och tiden blev 27,43. 17 sekunder bättre än 2011! Efter ett stopp på några sekunder för att berätta för Mattias att jag skulle fortsätta åka fortsatte jag uppför resten av backen och fick där tiden 36,20. En tid som säkert går att förbättra ganska mycket. Dels med tanke på att jag körde genom mindre floder av vatten som forsade på vägen och dels med tanke på mitt lilla mikrostopp när jag kommit upp för den första delen av backen.
Jag är i alla fall skitglad över min tidsförbättring och över det faktum att jag kunde slå min tid från 2011 trots allt regnvatten som gjorde att det gick mycket trögare den här gången. Om det passar träningsmässigt skall jag se om jag kan göra testet igen en dag när det inte regnar.

Idag tvingade jag mig själv till en hel dags vila. Det är svårt att vila i Ramsau med tanke på att det finns så många fina träningsmöjligheter men med tanke på att jag blev sjuk sist jag var här och med tanke på att jag skall vara här en vecka till känns en vilodag som ett måste.

Jag har verkligen varit jättenoga med triangeln träna, äta, sova den här gången. Mycket mer noggrann än vad jag var sist. Är också mer noggrann med att hålla pulsen. Sist jag var här tänkte jag att det inte gjorde så mycket om pulsen skenade iväg lite på glaciären men nu vet jag bättre. Är man inte noggrann är det nog ganska lätt att man sliter ner kroppen mer än vad den hinner bygga upp sig igen, vilket var det jag gjorde när jag blev sjuk sist jag var här.

Så idag har jag bara gosat med Charlie, skrivit här, ätit god mat och snart skall vi gå ner till Spa't och bada/basta. Charlie som i övrigt också har det bra i Österrike. Han och hans mormor är nämligen ute och går i snitt 4 timmar om dagen med Chariot'en. Hittills har han sett de flesta landslagen som är här löpträna, blivit polare med lokalbefolkningen samt gått i mål i VM-stadion.