Salomon Trail Tour 21KM i Jönköping

Det var ju ett tag sedan jag sprang det där dödsloppet nu, men bättre sent än aldrig, tror jag visst det heter ;-)

Det var när jag och Ellen sprang intervaller för en månad sedan som vi pratade lite smått om vilka tävlingar man kan springa nu under hösten. Tyvärr är det ju inte så många om man inte är sugen på att åka en bit till storstäderna (och det är inte jag). Två stycken hittade vi i alla fall; dels Sävsjö stadslopp som jag redan berättat om här och så hittade vi Salomon Trail Tour i Jönköping. Jag har aldrig sprungit något riktigt kuperat traillopp så det kändes som en rolig utmaning. Jag tänkte först springa den korta banan på 10KM men när Ellen berättade att hon skulle springa halvmaran bytte jag distans så vi kunde springa samma.

När vi steg upp på Lördagen var det helt fantastiskt vackert väder ute. Tomas som inte hade sett Charlie så mycket den senaste tiden, och dessutom blivit svensk mästare kvällen innan, ville följa med och titta på när jag sprang och fira lite smått med familjen sådär dagen efter SM-guldet. Innan vi lämnade Vetlanda plockade vi upp Ellen och hennes vän Pontus som skulle springa 10KM.

Familjen Henaes Jonasson på väg för att hämta Ellen och Pontus

Charlie somnade lagom till vi kom fram i Jönköping varpå Tomas och han satt kvar i bilen medan vi andra gick och hämtade ut nummerlappar, värma upp och förbereda oss lite allmänt inför loppet. Jag drog på mig de nya EXO vadkompressionerna från Salomon, blandade Etixx-sportdrycken och försökte att inte stressa upp mig inför tävlingen.

11:40 gick starten. Vi var 82 stycken men startfållan var så bred att alla kunde stå på tre led i bredd utan att man kände sig trängd. När starten gick försökte jag hålla jämna steg med Ellen och lyckades ligga i rygg på henne i omkring 4KM. Sen började det stiga mer och mer och mer och ju mer det steg desto mer tappade jag på de andra. Jag har verkligen inte lagt något krut alls på backintervaller det senaste året ("Hur viktigt kan det vara egentligen?!"). Tydligen väldigt viktigt om man skall springa en halvmara där 15 av 21KM består av uppförsbacke.

Så fort det gick lite utför och flackt så plockade jag på framförvarande, men så fort det kom en ny backe så tappade jag det igen. Första gången jag tittade på klockan och undrade om jag inte var framme snart hade jag sprungit i 6KM...

Men precis som på skidlopp så vände det någonstans kring hälften. Och sista 5KM sprang jag faktiskt riktigt bra. Jag lyckades pressa mig till att springa i stigningar där många andra gick och sprang ikapp och om en hel del herrlöpare.

Innan start hade jag och Ellen pratat lite om vad man skulle satsa på för tid. Vi kom fram till att drömgränsen var på 2:00 och gränsen för vad som skulle vara godkänt var 2:15. Jag hade länge en förhoppning om att komma under 2 timmar, men de förhoppningarna satte skidbacken i slutet stopp för. Den sista kilometern på loppet inleddes nämligen med att man skulle uppför skidbacken som ligger vid IKHP-stugan. Tack och hej då 2 timmarsgränsen och hej på dig mjölksyra.

När jag kom i mål vad jag så trött men så stolt över att jag överhuvudtaget tagit mig i mål. Det trodde jag ärligt talat inte när jag vid 6KM var redo för att lägga mig ner och dö i ett dike.

Tiden blev 2:05:09 (21,1KM och 800 höjdmeter) och jag kom på en 6e plats av 15 damer. Totalt kom jag på en 38e plats av 82 fullföljande. Damklassen vanns av Judith Trunschke som är en 28årig elitlöpare som vad jag förstått är en specialist på trail- och fjällöpning. Judith vann på 1:42:50. Ellen gjorde ett superlopp och kom 4a på 1:50:21 :-)

Det var verkligen en helt fantastiskt rolig dag i Jönköping. Det var en rolig, tuff, jobbig, vacker och riktigt utmanande bana där arrangörerna skall ha ett stort plus för att vi kunde springa 1x 21KM och slapp springa varv på en 10,5KM-bana. Det allra bästa med dagen var faktiskt att jag insåg att det inte funkar att välja bort en intervalltyp. Det håller inte om man vill springa fort, och framförallt inte om man vill springa mer terränglopp som jag gärna skulle vilja, att hålla sig till att köra intervaller på flacka banor. Till nästa STT-lopp vill jag ha fler backintervaller i benen för att kunna göra migsjälv rättvisa :-)

Annars då?
Charlie har börjat förskolan och har förrutom en utvecklingskurva som skjutit i höjden tagit med sig diverse baciller hem. Är inne på sluttampen av en två veckor lång sjukdomsperiod nu. I morgon skall jag ut och springa en timme med vagnen och se hur det känns. Om det känns okej så trappar jag upp lite försiktigt och så kör jag igång ordentligt på Måndag igen. Nu när jag inte har kunnat träna så mycket har jag istället;

Spenderat massor av tid med min fina familj. Här är en bild på när vi var i Årset på motorshow.

Ätit många luncher ute i kaninhagen med Blubb, Gräddis, Smultron och Charlie.

Varit funktionär på Trajet.

Tittat mycket på film med familjens nykomling; den belgiska jätten Trixie.

Och sist men långt ifrån minst!

Nu är det inte lång tid kvar tills Etixx lanseras i Sverige! Jag har använt deras produkter sedan Juni och är så otroligt nöjd. Jag kommer skriva mer om hur de jobbar och om deras produkter längre fram, men jag rekommenderar verkligen Etixx till alla er som vill ha bra produkter och som vill vara helt säkra på att ni inte får i er otillåtna preparat. 

Så här glad blev Thomas på Etixx när de nya svenska produkterna kom till kontoret! Följ @EtixxSverige på Instagram för nyheter kring produkter och lanseringen :-)

PB på milen med 3 minuter och 35 sekunder.

Det blev en både rolig, tuff och lyckad tävingshelg!
Det roligaste var utan tvekan mitt PB på 10KM asfalt som jag satte på Sävsjö Stadslopp i Fredags. Fast det höll på att inte bli av alls. 18:40 skulle starten gå. Det tar 20 minuter hemifrån oss till Sävsjö. 18:00 var jag fortfarande hemma i köket och stresspackade allt som vi skulle behöva under helgen. Tio minuter senare satt hela familjen i bilen och skyndade mot Sävsjö. 18:25 kom vi fram och fem minuter senare började jag den kortaste uppvärmningen inför ett 10K-lopp jag någonsin gjort. Toalettbesök eller att försöka hitta någon plats där Tomas kunde langa dricka fanns det ingen tid för.

De första 500 metrarna kändes tuffa. Den korta uppvärmningen gjorde att det blev en chock för kroppen. Men sen gick det faktiskt förvånansvärt bra. De första två kilometrarna såg jag herrtäten och snittade på runt 3:50min/km. Som tur var så lugnade jag ner mig lite och sen låg jag mellan 3:55 och 4:05 på de flacka partierna. I de längre och brantare motluten försökte jag att inte titta på klockan alls för att inte bli stressad över den låga hastigheten.

Banan var 5KM lång så efter ungefär 20 minuter kom jag in för varvning. Jag missade Tomas som stod med vatten och sen spenderade jag väl sisådär 2000 meter på att vara trött och bitter över att jag inte fått tag på sportdrycken. Mitten på lopp brukar dessutom vara där jag är sämst mentalt så det var tungt att missa drycken just där. Bara att bita i!

Men efter stigningen vid 7KM trodde jag faktiskt att det var kört. Jag började känna mig seg i benen och oroade mig över att jag skulle ha gått ut för hårt och ta helt slut. Men i en kort utförslöpa så hann jag återhämta mig så pass bra att jag orkade springa ikapp en kille som legat ett hundratal meter framför och tog sen rygg på honom tills det var ungefär 1,5KM kvar. Då tänkte jag att det här får bära eller brista, sprang om och la mig i 3:45-3:50-fart.

När jag stannade pulsklockan i målfållan stod där 10,03KM och 41:30. Minutrarna efter målgång var jag helt förstörd men det tog faktiskt inte så lång tid innan jag kände mig ganska fräsch igen. Och - förstord eller inte - jag var helt euforiskt överlycklig över att ha satt ett riktigt saftigt PB! De senaste 5 åren har jag sprungit milen 5 gånger. Första gången 2009 på 1:05 (ja, ni läste rätt!). Andra gången 2011 på 47:48. Tredje gången för åtta månader sedan, då på 45:05. Och nu på 41:30! :-) Efter en stund var det dags för prisutdelning på en scen vid målområdet och då kom nästa roliga överraskning; jag och fyra killar såg till att OK Njudung blev bästa klubb! :-)

Kul att kunna ta hem min andra pallplats i ett löplopp som löpare för OK Njdung :-)

När jag vaknade dagen därpå förväntade jag mig att det skulle göra ont lite överallt men till min stora förvåning var benen ganska fräscha. Sliten i kropp och huvud kände jag mig, men muskulärt var det ganska lugnt. Efter en lång frukost åkte jag sen till Ulricehamn för att köra Höstrullen.

Jag var där i god tid och hann, i motsättning till kvällen innan, värma upp ordentligt. Men när kroppen började sega ihop lite smått redan efter 30 minuters lugn uppvärmning så insåg jag att det skulle bli ett jobbigt lopp.

Jag kom iväg helt okej i starten och försökte ta rygg på Catharina Ramhult men hon fick ganska snabbt en lucka på 200 meter. Jag gjorde mitt bästa för att jaga ikapp men det tog för mycket krafter så tillslut la jag ner det och fokuserade på att istället åka så fort jag kunde.

Första halvtimmen gick riktigt bra. Jag hade en åkare bakom mig som gick upp och drog lite ibland, något man inte är bortskämd med direkt. Sen tappade jag ryggen jag låg bakom. Och så blev asfalten blöt. Och vips så blev allt väldigt mycket jobbigare och stadsloppet gjorde sig mer och mer påmint. Även om man använder helt olika muskelgrupper i rullskidor och löpning så kände jag verkligen av att jag pressat mig till max kvällen innan. Efter 20KM var jag helt färdig. Tror aldrig jag blivit trött så tidigt i något långlopp tidigare. Fick samtidigt höra att jag var drygt 1,5 minut efter Catharina.

Med drygt 10KM kvar blev jag omåkt av Anna, en tjej från Hylte, och bestämde mig i all min trötthet för att i alla fall göra mitt allra bästa för att hänga på henne. Samtidigt skrek någon att det bara var halvminuten upp till Catharina. Att få positiv feedback och att få ett par att åka tillsammans med gav lite nytändning och sista delen av loppet blev faktiskt riktigt kul. Med lite drygt 4KM kvar försvann Anna. Jag var inte beredd på att hon skulle sticka och hade ingen position för att ta rygg på henne. Jag försökte jaga ikapp men gav upp när jag insåg att allt jag gjorde var att ge bakomvarande åkare draghjälp samtidigt som jag tröttade ut mig själv inför eventuell spurt.

Jag och Catharina kom in till Borås samtidigt. Vi åkte ihop ända fram till målrakan där jag äntligen fick nytta av all min sprintstakning på Thorax Trainern och kunde spurta till mig en tredjeplats. Efter målgång kom  krampanfall i både lår och armar som ett brev på posten. Hade loppet varit 500 meter till tror jag inte att jag hade klarat det utan att behöva stanna upp och strecha ut en rad olika muskler...

Innan loppet.

Herrpallen.

Jag är överlag väldigt nöjd med helgen som var. Det känns väldigt befriande att ha kommit till en punkt där jag kan ställa upp i tävlingar utan att ha några krav om vinst eller pallplats på mig själv utan bara köra för att få bra träning. Det är såklart alltid kul med vinster och pallplatser, men man kan inte vara i toppform under en hel sommar om man samtidigt vill vara i toppform på vintern. Jag tror att det här att kunna ställa upp i tävlingar utan att gå in för det för mycket är något positivt. Du får fantastiskt bra träning samtidigt som du inte behöver offra någon, eller ett par, dagar innan tävlingen på att vila.

Den här veckan är andra inskolningsveckan för Charlie på förskolan och träningen står således fortfarande tillbaka lite. På Lördag väntar däremot en av höstens höjdpunkter; Salomon Trail Tour 21KM i Jönköping! Det skall bli så fantastiskt jäkla kul! Tänkte först springa det korta loppet men blev påmind om att jag faktiskt anmält mig till Göteborgsvarvet till våren och det här blir troligtvis min enda chans att köra 21KM på tävling innan dess. Jag har absolut inga tidskrav på mig själv och inga placeringsmål heller. Jag ser bara fram emot att få delta i en grymt kul, och lite lerig, tävling :-)

Kommer ha ett jäkla bett under fötterna med mina Fellcross 2 på Lördag!

Lyckligt barn som kommit hem efter en förmiddag på förskolan :-)