lördag 28 februari 2015

Vikten av TjejVasan.

Jag älskar verkligen damidrott, och brinner kanske lite extra för just damskidåkning (go figure). Kanske är det just därför som jag också älskar TjejVasan. Men varje år blir man varse om att väldigt många inte känner så. Det finns väldigt många som är kritiska till TjejVasan. En stor del av det ligger nog i att TjejVasan bara är 30KM lång; en tredjedel av Vasaloppssträckan. Jag kan förstå den kritiken; det är väldigt känsligt att man kör en tredjedel av ett annat större lopp och sedan döper det till något innehållande "Tjej". För många känns det fel och avigt och det signalerar att tjejer är lite sämre och lite svagare.

Jag förstår det, men samtidigt ser jag det inte så. Jag ser bara fördelar med TjejVasan, och det tror jag en majoritet av de som åker också gör.

Ur damelitens perspektiv finns det enorma fördelar med TjejVasan. Det blir ett eget lopp med fokus från alla typer av media på just damåkare. Tätåkarna kan göra sitt eget lopp, lägga upp en taktik och lagköra. Tittar vi på Vasaloppet så finns inte samma möjlighet eller samma fokus där. I Vasaloppet klipper man in damernas passeringar vid de olika kontrollerna, och har vi tur får vi följa damledarinnan/ledarinnorna in mot mål de sista kilometerna. Övrig tid får vi se en lång orm med herråkare. Det har blivit bättre, jag minns för några år sedan när jag såg Vasaloppet och då pratade man knappt om damsegrarinnan förrän hon korsade mållinjen, men utvecklingen går för sakta. I de övriga Ski Classics-loppen har det också blivit bättre i och med att tjejerna får starta före herrarna, men så fort herrarna startar blir det väldigt tydligt vilken av klasserna som prioriteras; och det är inte damklassen. Vissa lopp har till och med visat mer av herrarnas uppvärmning än damernas start och då kan man ju verkligen fråga sig om de förstått poängen med en separat damstart.
Men det är just här TjejVasan blir så viktig. Här får tjejer som tränar och satsar utanför både team och landslag chansen att synas, men även de etablerade tjejerna som överlag får väldigt lite tv-tid och fokus. De drygt 100 första får även elitlangning av arrangören vilket gör att förutsättningarna blir mer jämna.

För motionärerna tror jag också det finns en fördel med att det bara är andra tjejer i spåren. Det finns något härligt i det faktum att det bara är tjejer där. Utan att på något sätt dra alla män över en kam så är det tyvärr så att många män ser sig själv som lite överlägsna tjejer och gärna tar sig lite för stora friheter på olika träningsarenor. Så även i vasaloppsspåren. Det kan vara att ta sig rätten att klampa in på någons skidor och samtidigt komma med en nedsättande kommentar om att man är tjej, ett slag med en stav över rumpan och någon syrlig kommentar om "fin utsikt" eller en knuff i en backe. Man vill inte få "tjejstryk" och det tar sig tråkiga uttryck ibland. Jag har själv upplevt detta under mina första två starter i Vasaloppet när jag startade lite längre bak, och även i flera andra lopp under de där första åren när jag tävlade. Det finns naturligtvis kvinnor som också sysslar med detta också, men beteendet känns inte alls så utbrett bland kvinnor. Jag upplever att många kvinnor tycker att det är skönt att det bara är andra kvinnor som är ute och åker. På samma sätt som många kvinnor väljer att bara delta i gruppass för kvinnor, i löpgrupper för kvinnor eller går till gym för kvinnor. Det blir mer avslappnat och en frihet för många.

Så kommer vi till det sista argumentet med sträckan. Varför är den bara 30KM? Varför kör man inte hela Vasaloppet, eller i alla fall 45KM? Ja, där kan vi ju plocka bort dameliten ur aspekten för de har ju bevisligen kapacitet för att köra hela distansen utan problem. Däremot kan man ju fråga sig hur mediafokuset skulle vara på ett damlopp över 90KM med de stora luckorna som troligtvis skulle bli mellan åkarna. En annan aspekt är hur många motionärer som skulle ställa upp på ett sådant lopp; både sett till distansen och sett till att det skulle bli väldigt tomt ute i spåret. Ett 90KM långt lopp helt ensam känns ju inte som det mest inspirerande. Och med tanke på hur få antalet åkare som skulle ställa upp skulle bli skulle det inte heller gå ihop sig för arrangörerna. Nej, när det kommer till distansen tror jag att det huvudsakligen är motionärerna man tagit hänsyn till. 30KM känns som en gräns för många. Man skulle säkert kunna länga till 45KM utan att tappa speciellt många tusen åkare men blir det ännu längre har jag svårt att tro att det skulle bli den där folkfesten med 10 000 kvinnor i åldrarna 17 till 70+. Och just den där folkfesten är ju en så stor del av TjejVasan.

Nu har säkert en del av er som läst hunnit bli lite uppretade, av tidigare erfarenhet är det ju inte helt ovanligt när jag "tänker till" via blogginlägg. Så innan ni skriver ner något riktigt surt i kommentarsfältet får jag väl ta och påminna om att detta är mina högst egna tankar och ingen generell sanning som alla i världen måste hålla med om ;-) Jag har full respekt för att många inte tycker som jag, men här har ni i alla fall anledningen till att jag håller TjejVasan väldigt varmt om hjärtat och tycker att vi borde ha fler såna här lopp (men gärna lite längre!) och inte färre.

Frukost framför TjejVasan

Ja nu känns det förstås väldigt tungt. Att varken åka eller vara på plats och hjälpa andra genom att langa. Utan bara sitta hemma och titta medan regnet smattrar mot rutan..

Men & andra sidan, är det något år då man skall följa det live är det väl i år när det är riktigt kul och spännande körning man bjuds på :-)

Jag glädjs också oerhört över Malins fina lopp, hon som jag sålde min startplats (nr 1009) till. Hon ligger just nu på en 61a plats :-)






onsdag 25 februari 2015

15KM fritt & tågmeck.

Jag är trött efter ett tungt benpass på gymmet tidigt i morse och Charlie efter en förmiddag på förskolan. Så nu tar vi det lugnt och kör lite tågmeck framför tv'n och herrarnas 15km från Falun. 

tisdag 24 februari 2015

Från sagostund till maxstyrka.

Från sagostund med äventyr om Anna och Elsa till maxstyrka och trainercykling i källaren. 

Tomas började renovera källaren i höstas och blev klar för ungefär en månad sedan. Snart börjar han resa igen; samma dag som jag kör min sista tävling i Åre så kör han sin premiärtävling. Sen börjar perioden på året då vi inte ses så ofta. Då kommer det vara guld värt att gå ner i källaren och träna efter att Charlie lagt sig.




måndag 23 februari 2015

Borta bra men Charlie bäst.

Det finns inget bättre än att komma hem till Charlie. När jag kom innanför dörren igår sprang han mot mig, log och ropade "MAMMA! MAMMA! MAMMA! MAMMA!" och sedan dess har han inte släppt mig ur sikte när vi varit hemma. Det var knappt att jag fick lämna honom på förskolan idag, men efter att jag förklarat att jag skulle komma och hämta honom när de ätit lunch och att vi skulle gå till skogen då så gick det bra. Det är helt fantastiskt hur lycklig man blir av honom.

Charlie tar en post-förskolan lur tillsammans med Bubo. Vad stor han blivit, vår lilla boppi. Snart är kroppslängden uppe i tresiffrigt.


Idag mår jag mycket bättre än i förrgår och i morgon kommer jag börja träna igen. Det positiva med att vara sjuk länge är att en 3dagara förkylning inte bekommer en längre. :-) 


söndag 22 februari 2015

Skinnarloppet och ny takbox från Calix Roof Boxes

Då var det slut på vår lilla Dalaturné för den här gången. Nu går bilen hemåt; från långa, perfekta spår till km-slingor med mer barr och kottar än snö ;-)

Helgen blev (suprise!) inte vad jag hade tänkt mig tävlingsmässigt. Väl framme i Malung insåg jag att jag i sann stressad småbarnsförälder-anda glömt pjäxorna i hallen hemma. Och när jag väl fått låna ett par pjäxor av Erik Y - så vaknar jag med halsont och huvudvärk både igår och idag.

Så istället för att samla tävlingsmil inför Årefjällsloppet samlade jag langningar inför Vasaloppet. Grabbarna i teamet gjorde bra ifrån sig i ett riktigt starkt startfält. Dan låg med bra i tredjeklungan och slutade på en 11e plats. Samuel och Johan på plats 38 & 45. Vann gjorde Öystein Petterssen från Team United Bakeries. På damsidan vann Emilia Lindatedt före Kristina Roberto & Olivia Hansson.

Men när det nu inte blev någon tävling för mig kan jag ju i alla fall trösta mig med min nya och grymt snygga takbox från Calix Roof Boxes. Skidorna skulle inte kunna åka säkrare, eller stiligare! På teamets hemsida http://www.etixxskiteam.se finns ett längre inlägg med lite mer info och bilder om takboxarna. 






fredag 20 februari 2015

Tack Falun!

Falun! Vilken fantastisk stad och vilken fantastisk energi Lugnet bjöd på igår eftermiddag.

Vi kom fram till Falun strax innan lunch och åkte direkt ner till centrum för att besöka det uppsatta "tältet" där Anna Haags och Emil Jönssons samarbetspartners (däribland vår gemensamma partner Etixx) skulle finnas. Kan verkligen varmt rekommendera alla som besöker VM i Falun att titta in hos dem och mingla runt lite. Där finns en utställning med Etixx-produkter och i baren utanför kan man förutom diverse alkoholhaltiga drycker beställa varm Energy Load. Scenen där medaljerna delas ut ligger ett stenkast därifrån så tycker man det blir lite kallt i väntan på medaljörer är det ju perfekt att gå dit och värma sig en stund. Klicka på den här länken för att få adress till tältet och lite mer info.

Etixx-höran i Anna & Emils tält.
Etixx-produkter som tidigare bara fanns att köpa på apotekets online-shop finns nu även att köpa på 126 olika apotek runtom i Sverige! :-) Ett av dem är Apoteket Engelbrekt i Falun,

Efter en jättegod lunch tillsammans med Anna & Emils samarbetspartners gick vi gemensamt upp till stadion för att hitta våra platser och se kvalet. Tyvärr missade vi början på damernas kval och hann bara se den andra halvan där de oseedade och lite mer okända åkarna kör. Många hade i stort sett aldrig stått på ett par skidor innan utan hade fått låna utrustning för att kunna delta. Vad som också var väldigt glädjande och gjorde att man blev lite extra varm i hjärtat var att uppleva hur publiken i Falun genom enorma påhejningar och applåder bar de här lite mindre meriterade åkarna runt banan. Istället för att göra sig lustig på deras bekostnad försökte man peppa med glädje. Och vilket mod de har! Att utan alltför stora förkunskaper sätta ut för den kuperade sprintbanan i Falun.

Så var det dags för herrarnas kval och därefter var det ett litet uppehåll innan finalheaten skulle köras. Då passade jag på att ta en liten svängom och titta på utställare som fanns på plats, shoppa lite små minnen att ha med sig hem och träffa lite bekanta som också var på plats.


VM-ugglan Bubo skall få följa med hem till Charlie.

Under finalheaten steg stämningen stegvis, med några få dippar när svenskar av olika anledningar slogs ut. Men alltihop nådde ju utan tvekan sin absoluta topp när Stina Nilsson tog silvret. Läktaren vi stod på gungade och det var otroligt mycket glädje och lycka överallt. Och visst blev man lite tårögd. Här har hon tränat i så många år för just exakt den här dagen, sprint i VM på hemmaplan. Något som så otroligt få ens få uppleva. Och just den här dagen när allt måste stämma så gör det också det. 

Vi spenderade resten av kvällen med att äta otroligt god mat på Smak & Mer och fortsatte sen med ett möte tillsammans med Anders på Etixx. En lång, men o så rolig, dag :-) Tack till Etixx, Anna&Emil, Bo och alla andra som gjorde det möjligt för oss att få uppleva VM-sprinten i Falun! Det blev verkligen en drömdag på alla sätt och vis. Nu fortsätter Dalaresan mot Malung där vi skall möta upp Johan, Dan och Samuel för att sen åka och träffa teamets samarbetspartner Calix Roof Boxes för ett litet studiebesök i hur riktigt grymma takboxar görs.




torsdag 19 februari 2015

På väg mot Falun!



Det är inte alla morgnar man är lika glad över att Charlie; som har en förmåga att gå från sovande till helt klarvaken på en nanosekund, klockan 05:15 glatt hoppar ur sängen, ropar "Mamma! Moo" för att signalera att nu lilla mamma är det dags att plocka fram filmen om mamma mu och kråkan. Men ibland, som när man ska iväg riktigt tidigt, är det fantastiskt att hinna umgås, mysa och prata lite med honom innan man ska iväg. 

I morse gick vi upp, bytte blöja, klädde på inför förskolan, myste framför mamma mu och lekte lite med Elsa-dockan och hans bilar innan pappa kom för att plocka upp mig. Och nu är vi på väg mot en helg i Dalarna med första stopp i Falun! Vi skall träffa Etixx, prata lite om teamets framtid & så har vi haft sån fantastisk tur att vi ska få gå och se VM-sprinten. Jag har aldrig besökt ett VM tidigare & ser fram emot det som en unge på julafton :-)


På tal om VM så har Etixx ett grymt erbjudande på deras startpaket som gäller under hela VM. Perfekt för dig som skall tävla under Vasaloppsveckan och vill bekanta dig med produkterna innan loppet :-) 





tisdag 10 februari 2015

Intervaller med Ellen och B.A.B.Y. Runners Team Vetlanda.

B.A.B.Y. Runners är ett förening som erbjuder kvinnor i alla olika åldrar gratis löpträning runtom i hela Sverige. Inga förkunskaper krävs mer än att du skall kunna springa 2-3KM i ett lugnt tempo. Träningen anpassas sedan så att alla, oavsett fysisk kapacitet och nivå, skall kunna träna tillsammans. Och i höstas startade min vän Ellen upp B.A.B.Y Runners Team Vetlanda! Det enda man behöver göra för att vara med är att gå med i "B.A.B.Y. Runners Team Vetlanda" på Facebook och anmäla sig till nyhetsbrevet, sen är det bara att börja träna. Jag har tänkt gå varje gång men på grund av alla sjukdomar har jag aldrig kunnat. Förrän igår! Det var fantastiskt roligt och energigivande. Både det att träna med andra är ju stort för en som kör 99% av alla sina pass helt ensam. Sen så blev man så glad av att se alla som kämpade och peppade varandra, allt från 18åringar till 50+-are. Allt från riktigt duktiga löpare till nybörjare.

Passet började vid tjust kulle med att vi sprang drygt 1,5KM till en snötäckt fotbollsplan där vi sedan delade upp oss i grupper om tre. Sedan skulle vi köra så många stafettintervaller som möjligt på 20 minuter, där en vilade, en körde powersquats och en sprang. Brutalt jobbigt, speciellt i 10cm fuktig snö. Jag höll mig på runt 180 i puls de första 10 minutrarna och sedan försökte jag gradvis pressa kroppen mer och mer. Det resulterade i att jag de sista 5 minutrarna snittade på 201 och maxade ur på 219 (2 slag från min maxpuls).

Efter det joggade vi tillbaka till tjust kulle där vi körde backintervaller två och två. En sprang och den andra körde upphopp med squats. Så många gånger vi hann på 10 minuter. Avslutningsvis körde vi en tabataintervall med varannan aktiv period utfallshopp och varannan höga knän. Ett jätteroligt och inspirerande pass, och allt blir ju ännu lite bättre av att energi-Ellen är den som håller i alltihop :-)

Jag och Ellen innan Salomon Trail Tour i Jönköping 2014 (21KM).

219 i maxpuls igår.


söndag 8 februari 2015

Småländsk skidåkning.

Ibland undrar jag varför vi bor där vi bor. Idag var helt klart en sån dag. 


lördag 7 februari 2015

Jag kör inte Vasaloppet 2015.

Nu är det tyvärr nästan en hel månad sedan jag skrev något här sist, mycket beroende på datorstrul. Min gamla Acer-goding gav upp när jag satt och jobbade för ett tag sedan. Det luktade bränt och började ryka ur fläkten. Jag kan inte mycket om datorer men just det brukar ju inte vara ett gott tecken..

Men nu kör vi igen! Med ny dator och piggare kropp.
Mycket har hänt sedan sist. Jag har kommit igång riktigt bra med träningen och precis när det började bli sådär grisigt slaskigt här hemma kom Italien-resan och räddade skidtillvaron. Jag, Samuel, Klas J, Klas O, Jonas och Dan reste ner till Marcialonga på Onsdagen för att hinna gotta oss riktigt rejält både med skidtester, pasta och billig espresso lite extra länge. Henrik och Kalle flög ner på Torsdagen och anslöt lite senare.

Jag var i valet och kvalet om jag skulle göra en chansning och starta men i slutändan blev det till att jag agerade langare istället. Det kändes tråkigt men var nog rätt beslut. Tråkigast av allt var väl att det var så upplagt för stakning - och så kan jag inte köra. Jag körde från starten i Mazzin till parkeringen vid Moena (23KM) dagen innan loppet och det gick ju så vansinnigt fort! 1:06 klockade jag, och då hade jag bara legat och "småduttat" med stavarna.. Tänk då vad det hade kunnat gå undan med lite tävlingsprepp och med en kropp som inte varit sjukdomsdrabbad en hel höst..

Men det kändes i alla fall roligt att få vara delaktig på något vis och att langa var både roligare, men framförallt jobbigare, än vad jag hade förväntat mig. Full gas i bil - stanna - springa till spåret - 20 sekunder på sig att förbereda innan åkarna kom - bam, bam, bam ut med drickor - springa tillbaka till bilen - full gas till nästa ställe osv. Tur var väl att vi hade rutinerade mamma Steurer med oss som visste preicis vart vi skulle köra. Ett lite mer resultatfokuserat inlägg om bla Marcialonga finns att läsa här.



Nöjda boys efter Marcialonga

Dagen innan loppet, precis innan vändningen vid Canazei.


Och mer då.
Jo, träningen går framåt. Jag ökar stadigt på distanspassen men även intervallerna. För ett par veckor sedan var alla intervaller längre än 3 minuter otänkbara och idag körde jag 3st 10minutare med stakning på banvallen mellan Vetlanda och Myresjö. Tyvärr är det folk som promenerat i och bredvid spåren så vi får väl se hur länge till det går att åka där nu när varmvädret kommit tillbaka.

Det är svårt att sätta upp mål och planer nu när läget är som det är. Egentligen hade jag hoppats på att kunna köra en tävling redan nu den här helgen, men då jag känner av ryggen (graviditetsproblem som kommer när jag tränar hårdare än vad kroppen är redo för) så känns det som om jag behöver i alla fall en vecka till innan jag kan tävla igen. Men det är en svår balansgång det där. Att vänta på att kroppen är redo men att samtidigt chansa lite om man skall få något ut av säsongen.
Klart är, som ni för länge sedan sett i rubriken till det här inlägget, att jag missar Vasaloppet i år. Det känns fruktansvärt tråkigt att skriva, men det är tyvärr så det måste bli. Jag skulle säkert kunna köra Vasan på en skaplig tid i år, men då skulle jag också riskera både skador och sjukdom. Det räcker inte med 2 månaders träning om man vill köra Vasaloppet utan att gå sönder.
Jag får istället göra som på Marcialonga: langa. Och söka glädje i att jag i alla fall kan hjälpa mina fina teamkompisar att nå framgång.

Så får man försöka tänka på att säsongen inte börjar och slutar med Vasaloppet, även om det är höjdpunkten. Innan Vasan tänker jag köra Skinnarloppet och efter Vasan hoppas jag på att kunna åka både Birken och Årefjällsloppet. Men nu ligger allt fokus på träningen. Och även på att bli lite snabbare med blogguppdateringarna också ;-)