1. Min idrottsbakgrund

Jag har väl alltid hållt på med någonting, egentligen.

I stort sett alltid, i alla fall. Den första sporten jag kom i kontakt med var (surprise!) längdskidåkningen. Stod på skidorna första gången när jag var runt 13 månader gammal. Åkte gjorde jag först när jag var ett par år. Skidåkningen har alltid funnits där, som en kompis! Pappa har åkt längdskidor sen han var liten & mamma är norsk vilket per definition betyder att hon föddes med längdskidor på benen. Så där var det aldrig någon tvekan direkt. Men som mindre höll jag på med en del annat också. Skytte, fotboll (gick på ett par träningar. blev skitsur när tränaren sa åt mig att jag passade fel & ville aldrig spela det mer), handboll, löpning, orientering, dans, gymnastik, simmning osv. Jag höll på med lite av varje. Som liten tyckte jag om att hålla på med saker, tyckte om att röra mig och gillade inte att sitta still.

Jag var aldrig mycket för skolidrotten, och skolkade faktiskt mestadels av idrottslektionerna där det handlade om lagsport under högstadiet. På grund av vissa elever & en oförstående idiotlärare i mellanstadiet hade jag noll komma nix idrottssjälvförtroende. Speciellt när det kom till lagsport. När jag gick i ettan & tvåan var jag utsatt för mobbing och med det som bakgrund ansåg jag att ett sämre betyg var bättre än att bli skrattad åt & skälld på av andra elever varje gång jag missade en pass. Eller vald sist varenda gång vi skulle spela bollsporter. Älskade vatten & var däremot med på varenda lektion där vi skulle simma.

Jag började spela handboll i ASK's juniordamlag under 2006. Hade dock aldrig någon vidare framgång där på grund av anledningar som kanske inte skall tas upp såhär mitt i offentligheten.

Vasaloppet har alltid varit en såndär grejj som man bara skall göra. Pappa har kört 20 Vasalopp och fått 19 medaljer. Kommer ihåg att vi satt och kollade på loppet ifall vi såg "någon i grön dräkt som pratade svenska och hade grått hår" när vi var små : )

Så att jag skulle åka loppet var det liksom aldrig någon tvekan på. Helst så fort som möjligt. Så 3 månader efter att jag fyllt 18 åkte jag mitt första Vasalopp. Väldigt jätteotränad. Fick tiden 08.04 och då började vi prata om att jag kanske skulle testa att satsa lite grann sådär. Inte en ordentlig satsning utan bara träna lite och se vad det kunde bli av. Har alltid älskat längdåkning & när vi började prata om satsningar hit och dit så kändes det bra. Jag kände i hela kroppen att det här vill jag göra! Det är det här jag skall göra! : )

Vägen till att kunna leva på att bara åka skidor är jättelång, men jag har tränat i strax över 1 år och kom 44a i Tjejvasan. 65e plats i Vasaloppet. Jag är 20 år. Frågan är liksom inte om det kommer hända utan när.

You'll see : )