3. Ett fint idrottsminne

Jag har väldigt många fina idrottsminnen, både av mina egna prestationer och andras. Jag kan bli väldigt tagen av andras prestationer i allmänhet, så som när Johaug vann 3milen i VM nu senast, när Majdic trillade och bröt revbenen under sprintuppvärmningen under OS men ändå genomförde kvartsfinal, semifinal & tillslut tog ett brons. När Northug vinner över motståndarna mer 3mm. När Jönsson vinner sprintvärldscupen & lägger sig och sprattlar i målområdet. När idrottare jag tycker väldigt mycket om vinner eller gör det omänskliga, helt enkelt.


Mitt finaste & starkste idrottsminne när det kommer till  egna prestationer är när jag hamnade på pallen i Rallarloppet i år. Just för att det var så oväntat, ett sånt jättekliv från förra säsongen och mitt livs första pallplats. Jag släpper framgång ganska fort, precis som jag släpper när det går dåligt ganska fort. Pallplatsen i Ulricehamnsloppet veckan efter släppte jag i omklädningsrummet efter loppet. Då var det full fokus på morgondagens träning igen. Men det var väldigt speciellt med Rallarloppet. Jag gick runt och tänkte på det i flera dagar efteråt, och det är nog det längsta jag hållt fast vid en framgång någonsin : )

Sett till andras prestationer som jag ändå har haft personlig anknytning till så var det väldigt stort när Vetlanda tog SM-guld förra året. Jag har varit på i stort sett varje hemmamatch, och en hel del bortamatcher, sedan 2006 & varit med dem under många slutspel/finaler. Det var så fantastiskt att få vara med om att de äntligen gick hela vägen!