en vinterdrog: 2 pallplatser och fint formbesked efter premiärhelgen.

Vi börjar väl med Vetlandaloppet på 15km som blev mitt premiärlopp för den här säsongen.

I Fredags åkte vi iväg till Pölder på förmiddagen. Det skulle bytas Madshus-pjäxor som kommit i fel storlek, väljas ut ett par nya skidor och plockas lite av allting som man kan tänkas behövas. Köpte bland annat 2kg Vitargo Carboloader som jag ser allt annat än fram emot att sätta i mig.
Spenderade kvällen med att äta, sova och titta på film om vartannat.

En timme innan loppet på Lördagen åkte vi iväg till Landsbro, dit tävlingen var flyttad pga snöbristen i Vetlanda. Jag valde mellan mina skidor som jag körde Vasaloppet/Tjejvasan på förra året, samt de nya från Pölder. Fästet var bättre på de nyare, men glidet bättre på Vasaloppsskidorna så valde till sist dem.
Banan var en ganska lätt bana med en lite längre backe och två springbackar.
Första varvet öppnade jag väldigt hårt för att testa på hur kroppen skulle svara mot det och i mitten på andra varvet fick jag hjärtklappning/rusning och var tvungen att sakta ner avsevärt. Det blev antagligen mitt fall. Då var jag nästan ikapp Julia som startade 30 sekunder före mig. Efter hjärtklappningen kom ett illamående och en stress över att få mjölksyra som hämmade mig ganska rejält. Det var ju inte bara min första intervallstart någonsin utan mitt första lopp (förrutom klubbmästerskapen här hemma i Anderstorp) under 30km. Det är verkligen något helt annat att köra så pass korta distanser, och för att vara ärlig så passar det mig nog inte så bra som långa distanser.
Jag märkte också att det var väldigt svårt att disponera loppet, jag hade ingen aning om hur hårt man skulle våga köra och efter det där supersnabba varvet i början fegade jag nog ur lite..
Jag kom tillslut i mål som tvåa, 7 sekunder efter vinnaren Julia och är ganska nöjd med det. Efter en snabbtitt på skidresultat.se så verkar Julia vara en hejjare på kortare distanser och då känns det helt okej att bara vara 7 sekunder efter. Tiden på 47:22 (15km) är väl det jag är mest nöjd med. Känns bra att ha den hastigheten i kroppen med så pass lite snöträning som jag ändå haft. Och det var vädigt roligt att testa på ett kortare lopp som genomkörare!

Prispallen på D21 i Vetlandaloppet såg följaktigen ut såhär:
Julia Norén: 47:15
Undertecknad: 47:22
Anna Green: 51:22

Innan start i Vetlandaloppet
Foto: Ted Karlsson

Foto: Ted Karlsson

Så till Stråkenloppet.
Jag och Pappa lämnade Anderstorp vid halv nio och kom till start strax efter halv tio.
Då väntade nummerlappsuthämtning, seedning och skidtest. Jag hamnade i tredje startled och efter att ha skojjat omkring och pratat lite med de andra där tyckte jag nog att jag var värd att stå i andra led. Efter en ny vända till de seedningsansvariga visade det sig att det inte var några problem alls och vips fick jag en blå stämpel på nummerlappen istället. Även i det här loppet valde jag Vasa/Tjejvase-skidorna från förra året, samt Madshus-stavarna med större trugor.

Loppet var en kraftigt avkortad version av hur det brukar vara och gick mestadels över en golfbana. Vi skulle köra 5 varv på en 8,5km slinga. Banan inleddes med en backe med en stigning på 50 höjdmeter och fortsatte sedan i blandan kompott. Stakpartier, dubbelstakningsställen och diagonalåkning avlöste varandra, man fick användning för allt och det var en riktigt rolig och tuff bana faktiskt! Och de tävlingsansvariga har verkligen gjort ett fantastiskt arbete med att få snö till hela sträckan. Spåren blev lite underliga efter några varv och tillslut började jag köra mellan spåren där det gick. Men ibland fanns där för mycket gräs för att det skulle kännas humant mot mina fina skidor. Men med tanke på att nästan 500 par skidor skulle köra 5 varv höll spåren hur bra som helst.

Jag tyckte loppet kändes bra rakt igenom. Jag fick till alla partier tekniskt sett och kände att jag kunde trycka på grymt bra i stakningen. Det enda var väl att jag fegade lite uppför, jag hade känningar efter Vetlandaloppet och ville inte riskera mjölksyra i benen.

Efter första varvet fick jag info från pappa att jag låg tvåa, 2 minuter efter Karin Nilsson från IFK Umeå. Jag trodde faktiskt att jag ledde loppet och blev lite förvånad över att jag inte var i ledning, eftersom jag inte sett någon annan tjej under hela varvet. Så fort jag fick höra att jag hade Karin framför mig var jag ganska säker på att det inte skulle räcka längre än en andraplats även i detta lopp. Jag och Karin har kört mot varandra tidigare och i Ulricehamn förra året vann hon överlägset med 22 minuter över mig. Målet blev istället att försöka hålla nere avståndet framåt.

På tredje varvet kände jag själv att jag tappade en del fart och jag började oroa mig smått över hur långt jag hade ner till tredje dam. I varvningen frågade jag pappa och fick svaret "De är långt efter". Därefter spenderade jag 8,5 kilometer med att fundera på hur man skulle definera "långt efter". I varvningen när jag gick ut på sista varvet utspelade sig således denna fantastiska situation under loppet av några sekunder.
"Hur långt har jag ner till trean?"
"Långt!"
"HUR LÅNGT ÄR LÅNGT?"
"6-7 minuter!"

Det sista varvet blev således också det allra roligaste. Jag var inte slut i kroppen men jag visste att jag inte skulle komma ikapp Karin. Och jag visste att hon efter mig inte skulle kunna komma ikapp mig, varav en total stressfrihet infann sig och jag kunde totalnjuta det där sista varvet.

Väl i mål blev det mat, dryck och varma kläder innan prisutdelning och hemfärd.

Prispallen i D21 i Stråkenloppet 2012 såg alltså ut på följade sätt:
Karin Nilsson: 2:40:56
Undertecknad: 2:50:22
Kristin Ander: 3:03:24

Och det här är faktiskt precis samma pristagare som i Ulricehamnsloppet förra vintern. Med den skillnaden att Kristin då kom tvåa och slog mig med 1 minut, och jag nu slog henne med 13 minuter. Samt att Karin då slog mig med 22 minuter, att jämföra med årets 9 minuter. Och då var också detta lopp bra mycket mer kuperat än förra årets Ulricehamnslopp.

All in all är jag väldigt nöjd med helgen som var. Träningen och det nya upplägget som Oskar hjälpte mig med i våras har gett resultat och det känns väldigt bra inför kommande lopp.

Tack pappa för superskidor under hela helgen och tack Tomas för att du följer med och hindrar nervmonstret inom mig från att komma ut. Ni är världens bästa och det hade aldrig gått utan er. Jag lovar att börja köra lite fortare nu så att ni skall slippa frysa så länge. :-)