Wienerbröd, iste & spår på en fotbollsplan .

Så. Minisjukdomen blev ju aldrig någon minisjukdom utan bestämde sig för att hålla i sig ett bra jäkla tag. Först nu känner jag att jag är så pass frisk att jag vågar träna på som vanligt igen. Men helt ovärt var det faktiskt inte med sjukdom (försöker jag i alla fall intala mig). I Fredags gjorde vi det bästa av situationen och tog en spontanresa till wienerbrödets förlovade land Danmark och densammes huvudstad.

Där drack vi iste.

mycket iste.

För er som har undrat mer om vad jag jobbar med så var jag även iväg på Svenska Speedwaymässan för att kunna ta kort på ett av mina arbetsprojekt i slutet på förra veckan. Jag har tagit bilderna, satt ihop bilden, designat, lekt med loggor och lagt specialeffekter på typsnitten etc etc etc. Den här vepan är 2x3 meter. Första gången jag har jobbat i så stort format och det var jätteroligt att se resultatet!

Same story. Tagit bilderna, redigerat text, designat, lekt med typsnitten osv osv osv.

Det har inte blivit så mycket träningsinlägg på det sista, vilket i stort sett beror på att jag varit sjuk och inte tränat. I morgon sätter jag igång med styrketräning som morgonpass och - tadam! Längdskidåkning på eftermiddagen! Jag funderar på att kontakta AIF, som är den lokala fotbollsföreningen, och fråga om det finns möjlighet att spåra upp en av deras fotbollsplanar. Eftersom jag bor så nära planerna hade det varit perfekt med gångavstånd till i alla fall ett spår så jag lättare kan få ihop dubbla skidpass nu på dagarna. Jag vet inte hur fotbollsvärlden fungerar men inte kan man väl använda alla planerna nu när det är 15cm snö ? Förhoppningsvis går de med på det! Mycket meck när man bor söderut! :-)

Såhär på slutet skulle jag också vilja ta upp en sak jag reagerade starkt och blev väldigt förbannad på. Jag tar ibland med Tomas här på bloggen när han har varit med och tränat, eller om vi har varit iväg kan det dyka upp en bild på oss. Det gör jag för att vi lever tillsammans och det här är en blogg som inte bara skall reflektera min träning utan på ett litet hörn också resten av mitt liv. Inte så mycket, men lite. Jag vet också, med tanke på att jag har diverse IP-scannrar och statistikprogram kopplade till bloggen, att vissa av er går in här bara för att klicka upp bilderna på Tomas, eller läsa om Tomas. Det var helt okej tills i Fredags då en av er ringde honom. Detta är något jag ser som helt oacceptabelt och skulle det någonsin hända igen kommer han aldrig synas på bloggen varken i bild eller textform. Tack på förhand för att ni håller er till att LÄSA om mig och mina anhöriga här.