söndag 19 februari 2012

Åkulla Ski Maraton 2012 - " and the songs they get louder, each one better than before. and you're singing the songs, thinking: This is the life. "

Så! Nu skall vi se här. Nu skall jag försöka få ihop det mesta om loppet idag, både det fina och det lite mindre fina.

Åkulla Ski Maraton, alltså.
Vi kom till start 1,5 timme innan och satte igång med skidtester ganska så direkt.
Men ärligt talat hade jag väl redan bestämt mig för att gå på ovallat. Lite för att jag alltid har velat prova och nu var det ett fantastiskt läge att prova det eftersom banan var i samma kuperingsstuk som Vasasträckan Hökberg-Mora, och lite för att jag basonerat ut över hela internet att jag skulle köra ovallat så då tyckte jag att jag fick vara så god och göra det också.
Innan start träffade jag också Therese. Har läst hennes blogg ett tag och det var riktigt kul att få träffa henne i verkligheten :-)

Vi skulle köra 15 varv på en 2,8km-bana och blev indelade i grupper om 10. Vi startade alltså gruppvis, med en minut mellan varje grupp. I stort sett alla tjejer startade i samma grupp 5 minuter efter första herrstarten. Det här med gruppstart är en ganska fin idé egentligen, om den utförs på rätt sätt och arrangören lägger ner tid på att se till att rätt åkare hamnar med varandra. Det känns som om man gjorde det lite lätt för sig när man som arrangör tog beslutet att bara drämma in alla brudar i en och samma grupp och jag hade nog hellre sett att åkare med ungefär samma potential och åkfart startade med varandra, inte åkare av samma kön.

Jag fick en fin start och en lucka till resten av tjejerna på en gång och satte istället fokus på att försöka komma ifatt gruppen framför och kanske hitta ett herrgäng att åka med. Det gick inte så värst bra och jag bytte så småningom taktik till att åka själv och träna på att skrika "ur spår". Herreliten körde en liten annan variant som gick i stil med "EY EY EY EY EPP EPP EPP EPP!!!!!!".

När jag skulle varvas av just herreliten låg jag i vänsterspår och hade en hel och kompakt radda med motionärer i det andra spåret. Hade inte chans i världen att komma in i det spåret, varpå jag la mig mellan spåren. Skrikerierna fortsatte och det hela slutade med att jag vrålade "MEN VAR FAN I HELVETE (här kommer den mindre trevliga Majken fram) HADE NI TÄNKT ATT JAG SKA TA VÄGEN DÅ NÄR DET ÄR EN MASSA FOLK OCH JAG INTE KOMMER IN?!" till de ledande danskarna som såg ut som frågetecken.
Som tur var varvade de mig bara en gång så jag slapp höra/uppleva det fler gånger..

Spåren höll fint de första 8 varven men började sedan bli lösare och lösare. Och lösare. Och tillslut var där inte så mycket spår kvar, vilket inte är så konsigt med tanke på att det ösregnade dagen innan och de aldrig fick tid att frysa ihop riktigt under natten. Jag tyckte att det gick väldigt bra att staka förrutom på ett ställe där det lutade lite väl mycket uppför för att min överkroppsstyrka skulle vara tillräcklig. Allt eftersom varven las på hög och graderna i snön steg blev det både blötare, tyngre och mer klister i spåren. Detta i kombination med att spåren började försvinna gjorde att jag tappade en hel del sista 20 kilometrarna. Första timmen låg jag på 19,4km/h , men tittar man på snitthastigheten på loppet totalt låg jag på 18,5km/h. Klar försämring sista halvan, alltså.

Med milen kvar började jag få vansinnigt ont i handleden. Sådär så man inte vågar trycka ner staven för att det gör så ont att dra upp den. Det har jag faktiskt inte haft sedan mitt första Vasalopp och jag förstår inte riktigt varför det skulle komma tillbaka nu. Ont gjorde det i alla fall och hämmade gjorde det väl också en del även om jag försökte tänka bort det. Gick sådär.

Slutligen kom jag i mål på 2:15:50, 13 minuter efter herrsegraren. Min tid räckte till en 23e plats totalt och en vinst i damklassen. Roligaste med dagen var nog det att jag fick uppleva hur det var att köra på blanka skidor :-) Trodde inte jag kunde bli mer imponerad av herreliten som stakar sig igenom Vasan men det gick tydligen..

Om Åkulla kan jag säga att det var ett riktigt tevligt lopp med bra funktionärer. Jag träffade en massa trevliga människor och fick beröm för tävlingsdräkt, stakstil, blogg och jag vet inte allt :-) Tack alla ni som kom fram och pratade och berömde! Jag blir lika larigt glad varenda gång. Bland det bästa som finns med tävlingar tycker jag är att komma ut och prata med andra som tycker om att åka skidor.

Bra med Åkulla Ski Marathon 2012:
* Man fick riktiga nummerlappar i strech-tyg! Kärlek till det! Ord kan inte beskriva hur träligt det är med papperslappar och nålar.
* Banan efter målgång. Så. himla. gott. Och så mycket bättre än torra bullar.
* Det fanns en tid utsatt för prisutdelningen, så när man kom i mål kunde man gå direkt och duscha istället för att stå kvar och bli kall och vänta in andra pristagare.
*Trevliga funktionärer och tävlingsledare

Lite sämre med Åkulla Ski Maraton 2012:
*Under min första mil fanns ingen dricka, då den inte började hällas upp förrän alla startat.
* De som skulle hålla koll på varven missade lite och höll på att skicka ut mig på ett varv för mycket. Väldigt bra att ha km-räknare + autolap på sin Garmin + en mamma som går och säger till dem i såna lägen :-) Tyvärr har ju inte alla den möjligheten och jag tycker nog att ett chip-system är att föredra. Skidförbunden brukar ha sådana till uthyrning.
*Spåren, men igen: Det här är ju inget arrangörerna kan styra över :-)

Till sist en stor eloge till alla motionärer som är ute i flera timmar. När jag hade duschat, fått pris, ätit och satt i bilen hade det gått ungefär 2 timmar sedan jag gått i mål. Då var det fortfarande folk ute och åkte. Blir så jäkla imponerad över vilken kämparglöd skidåkare har! Hörde bland annat att 3an i damklassen bröt staven efter några varv och körde stora delar av loppet med en 10cm för lång stav. Så. Jävla.Coolt.

:-)



världens bästa pappa!


Prispallen i damklassen Åkulla Ski Maraton (42km) 2012
Undertecknad: 02:15:50
Annelie Markinhuhta: 02:45:32
Marie-Louise Nilsson: 02:47:35

Samtliga resultat hittar ni HÄR.

Bilderna är tagna av min lillasyster Malin. Hon tog en massa fina bilder från loppet som jag tänkte lägga upp i ett enda stort bildbombsinlägg i morgon.

4 kommentarer:

  1. Grattis igen!! Starkt jobbat!!

    SvaraRadera
  2. Grymt kört och kul att du satsade på att köra ovallat! =) Hade du tagit samma beslut så här i efterhand?

    SvaraRadera
  3. Shit vad jag är övertygad att du kommer gå långt! Kollade på filmen i förra inlägget, du flyger ju fram! Kul låtval btw. :) När tänker du egentligen att du ska börja dominera långloppsvärldscupen? Jag tror att det kommer bli snart. :D

    SvaraRadera
  4. Fia: Absolut! Vet inte om tjänade så enormt på det men det var en helt fantastisk erfarenhet och en klar självförtroende-boost att veta att man klarar av att staka 42km i snudd på 19km/h i DET föret :-)

    Therese: Tack & tack & ännu mer tack. & tack igen. Sa jag tack? Blev jätteglad för den kommentaren :-) Har planer om att försöka få ihop ekonomin för att köra alla lopp i världscupen redan nästa säsong, men dominans lär det nog ta ett tag innan/om det blir.. :-) Har väl sagt att satsningen skall hålla på till minst 2016 och har det inte "hänt något" tills dess skall jag överväga då hur det blir.

    SvaraRadera

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarer om något annat än vad som kan tänkas vara relevant för inlägget ovan eller påhopp raderas.