Charlie ♥

Kl 16,24 på påskafton, 17 timmar efter att vattnet helt plötsligt gått,  fick vi träffa vår Charlie för första gången.

Det första som slog mig när han kom upp på mitt bröst var hur små hans fingrar var. Jag minns inte riktigt, jag var så trött, men jag tror att jag låg och yrade om de där små fingrarna i flera minuter. Men vad jag tänkte mer minns jag inte riktigt. Man hörde hur folk pratade runtomkring en, och man svarade på flera frågor, men man var liksom inte medveten om vad de gjorde, vad de sa eller vad man svarade på. Det enda som spelade någon roll alls var han som låg där och tittade på mig med sina stora blå ögon, och han som stod bredvid och höll om oss.

Igår kom vi hem från Värnamo efter fyra helt fantastiska dagar på BB. Tusen tack alla underbara barnmorskor för all hjälp vi fått med allting. Att kunna stanna kvar så pass länge var guld värt och något jag verkligen rekommenderar alla förstföderskor att göra.

Nu börjar en period av mammaledighet och än så länge har det inte varit några problem alls. Charlie är en allmänt nöjd bebis som äter, sover och ligger i sitt babynest och tittar sig omkring :-)

Jag går på smärtstillande efter förlossningen så den här veckan blir det inte mer rörelse än vagnpromenader och några försök på korta styrkepass med egen kroppsvikt. När jag går ut i hemmagymmet vet jag inte än, det får vi se. Kanske blir det kommande vecka om allt känns okej.
Men kan säga att jag är om än mer tacksam för min Thorax Trainer nu efter förlossningen, framförallt att den ger mig möjlighet att träna medan Charlie ligger brevid och sover. För visst var det helt sant som alla sa under graviditeten, man vill fasiken inte vara ifrån varken Charlie eller Tomas mer än nödvändigt nu :-)