Höstrullen 2013

Idag var det dags för Höstrullen 2013, ett rullskidlopp som går på gamla banvallen med start i Ulricehamn och målgång i Borås. Vi hade funderat lite fram och tillbaka hur vi skulle göra med Charlie och kom tillslut fram till att det bästa för honom var att stanna hemma med mormor. Dels för att det skulle bli mycket tid i bil, dels för att det inte var ett varvlopp och dels för att det såg ut att kunna bli regn.

Jag och pappa var framme i Ulricehamn lite efter 9 och det visade sig att vi var först på plats. Det är nog första gången vi kommit tidigare än funktionärerna. "Ta dig en god titt på hur det ser ut när man kommer så här tidigt Majken för det är nog första och sista gången".
(För er som inte sett oss på skidtävlingar så brukar vi vara de som stressat springer omkring likt Piff och Puff på speed och försöker hinna med 14 saker samtidigt för att vi "borde åkt hemifrån lite tidigare")

I kön till nummerlapparna hittade jag Rickard som jag inte träffat på typ 1,5 år och i toalettkön sprang jag in i Martin från LEDsmi. Trevliga återseenden som påminde mig om något jag saknat med att åka runt på tävlingar - träffa andra skid- och träningstokiga folk.

innan start.

Innan starten värmde jag inte upp något på rullskidorna utan höll mig till uppvärmning med löpning, samt löpning med stavar. Jag startade i led 2 av 3 och stod ganska långt fram intill högerkanten i starten. Jag kom iväg helt okej faktiskt, även om det inte gick så fort. Folk tryckte på som galningar för att komma iväg medan jag mest försökte hålla andra åkare borta från mig och mina stavar för att ingenting skulle gå sönder. Det var nog rätt beslut för den ena efter den andra åkaren kom rullandes motströms med trasig utrustning efter ett tag.

Det tog nog inte ens en kilometer innan det sprack upp och jag låg ganska ensam. Jag matade på så gott det gick och de gånger jag kollade på klockan gick det i 23-24km/h.

Det dröjde ganska länge innan jag kände den där första dippen. Första gången jag kollade på km-antalet på klockan och verkligen hoppades på att det skulle visa att jag åkt över hälften stod där 22,6. Det var också någonstans där som det började blåsa motvind, ganska rejält ibland. Jag hade en dam efter mig och försökte ibland avsiktligt sakta ner lite så att hon skulle gå om men hon låg kvar bakom mig. Och jag klandrar henne inte direkt, måste varit skönt att ha en rygg att ligga bakom i 30KM med de vindarna som var. Men det var segt att behöva göra allt slit helt själv.

Med dryga milen kvar fick jag en Enervit-tub av pappa och passade samtidigt på att sakta ner väldigt mycket under vätskepausen som följde (körde med min Camelback-ryggsäck) varpå hon gick om och jag äntligen fick vila lite. Det var en helt enorm skillnad att ha någon att ligga bakom jämfört med att dra.

Jag låg sen bakom fram tills vi kom upp vid riksvägen i Borås. Jag kände mig inte trött alls, under tiden som damen framför mig drog hade min puls gått ner och legat i A1-zon under nästan 20 minuter så jag var ganska säker på att kroppen skulle orka med ett ryck. Det kluriga var ju bara att bestämma sig för när det där rycket skulle komma. Med Martins ord "Du måste köra som fan om du väl ska rycka!" i bakhuvudet gav jag allt jag hade och gick om. Hon hängde med bra i någon minut men sen blev ljudet av stavspetsar mer och mer avlägset. När jag tillslut vågade vända mig om såg jag henne inte längre.

Men det var ju en jäkla tur att jag hade lucka när jag väl kom in i Borås kan jag ju säga för herregud vad dåligt det gick den sista kilometern! Först den omtalade trottoarkanten där jag tvärnitade på grund av att jag inte vågade rulla upp på trottoaren. Sen när jag svängde upp mot Kransmossen så körde jag ut från trottoaren och ner på vägen? Efter några meter insåg jag hur jävla idiotiskt det var med tanke på den kassa asfalten på vägen och den fina asfalten på trottoaren så då fick jag bromsa in och hoppa upp på trottoaren igen. När jag kom upp för backen körde jag ut på vägen igen (hallå hjärnsläpp?) men den gången orkade jag inte ta mig upp på trottoaren igen utan fortsatte istället köra på vägen. Nu gick det ju bra med tanke på att jag fått en så stor lucka men vill inte ens tänka på hur det gått om vi kommit dit samtidigt.

Efter målgång stack jag och duschade där jag gjorde mig bekant med en riktigt trevlig tjej som också körde första tävlingen på PU-hjul :-) Sen blev det fika och prisutdelning innan vi begav oss hem till Charlie igen.

Jag tycker Höstrullen var ett väldigt fint lopp. Väldigt lättåkt, något som passade mig såhär första tävlingen på snabbhjulen. Jag uppfattade inte så mycket av drickalangningen eftersom jag åkte med egen dricka och inte behövde tänka på det, men av vad jag såg så hade man bara vätska på två ställen. Det tycker jag är för lite i ett lopp på 42KM.

Något som jag också tyckte var lite tråkigt var att man inte på prisutdelningen informerade åskådarna om att Sandra Hansson bara var halvminuten efter herrsegraren Tobias Westman i mål. Det blev jag riktigt imponerad av och tyckte gott man kunde hyllat Sandras prestation lite mer.

När det gäller min egen prestation är jag nöjd med placeringen. Tiden upp till Sandra och Olivia är jag mindre nöjd med. Jag känner väl inte att jag tog ut mig till det yttersta som jag gjorde i Alliansloppet men det var kul att komma på pallen, det hade jag inte förväntat mig. Såhär några timmar efter loppet är jag inte så trött vilket tyder på att det fanns mycket mer att ge. Efter Alliansloppet låg jag i sängen hela kvällen men idag storstädade jag när jag kom hem. Jag vet inte varför jag höll igen lite men gissar att det kan ha något att göra med att jag inte är säker på var jag har min form än. Jag vågade helt enkelt inte rycka tidigare än 4KM innan mål ifall det inte skulle hålla hela vägen in. Dumt, för man måste ju våga och testa...
Men men. Nästa år :-)

Loppet i siffor
Tid: 1:55:41
Distans: 41,3KM
Snitthastighet: 21,42km/h
Placering: 3a av totalt 6 startande damer
Tid efter segrarinnan: 27 minuter

Som vanligt tack till pappa för kort/langning/allmän hjälp vid loppet :-)
Tack även till alla trevliga skidfolk som gav komplimanger om satsning/blogg/träningen med Charlie och dylikt. Blir lika glad varje gång! :-)

Inte alla som har med sig mjölkpump till rullskidtävling.

Förresten, igår slängde jag ut en fråga på Instagram om man kan dricka Enervit-tuber som är en månad för gammal. Svaret på den frågan är: nej för helvete. Man kan tydligen inte ens dricka de som går ut nästkommande två månader. En stund efter jag svept tuben i loppet (som skulle gå ut i slutet på November i år) fick jag helt sjuka magkramper som bara ökade under loppet och under resten av dagen. De nådde sin kulmen för någon timme sedan. Av Charlie att dömma verkar det även som om det gått över till mjölken för han verkade ha lika ont i magen som jag.