I Fredags sov vi ut och åt en sen frukost innan vi begav oss till Orsa Grönklitt för att träffa min teamkompis Kalle Zeitz och testa skidor inför loppet. Kalle hade med sig en hel del olika skidor som var uppvallade på olika sätt och det var riktigt kul att se hur mycket det skiljde mellan olika par med olika valla och strukturer. Bland annat fann vi att de med pulver absolut inte gled bäst. Billigt och bra med andra ord ;-)
skidtest på Fredagen |
I morse var jag inte jättepigg och det kändes lite osäkert på om jag skulle kunna starta. Jag hade fortfarande lite ont i magen men vi bestämde oss för att åka till Orsa och se hur det skulle kännas efter uppvärmningen. Det kändes helt okej så jag bestämde mig för att starta.
Jag kom iväg riktigt jävla dåligt. Hängde inte med i starten riktigt och på ett naffs hade man en miljon stirriga herrar runt sig som ramlade, fällde varandra, svor och knäckte varandras stavar. Där och då var jag enormt glad att jag i sista stund valde bort mina tävlingspreppade och ovallade stakskidor och valde ett par med fäste. Inte heller optimalt då jag valde de skidor vi lagt ner minst tid på.
Det tog ganska lång tid innan det blev glesare då vi bara åkte i två spår. Jag tyckte det gick segt, men om det berodde på snön, min form eller skidorna vet jag inte. Innan start hade Kalle sagt åt mig att jag måste låta det göra ont så jag försökte tänka på det, gå in i mig själv och trycka på så mycket jag bara orkade. Det hade kommit nysnö under natten och jag tyckte det gick väldigt trögt. Dessutom kändes det som om strukturen vi lagt under skidorna sög fast väldigt mycket. Även när det kom flacka utförskörningar var man tvungen att ligga på för fullt med stakningen för att inte tappa en massa fart och stanna helt. På något sätt kändes det också som att man inte riktigt fick utdelning av kraften man la ner i stakningen. Jag tryckte på allt vad jag hade men tycker inte att jag belönades med högre fart för det. Det här pratade jag och Kalle om efter loppet och han hade upplevt samma.
Sista halvan av sista varvet tyckte jag gick bäst. Jag brukar åka som fortast på slutet och så var det även idag. I mål var jag 10e dam och 25 minuter efter vinnaren Annika Löfström. Framför mig fanns också duktiga och starka åkare som Kristina Roberto, Susanne Nyström, Ulrica Persson och Anna-Carin Söderström. Jag bryr mig inte så mycket om placeringen men tycker 25 minuter är lite för lång tid att vara efter, men samtidigt var ju uppladdningen verkligen inte den bästa. Sen var jag ju en kvart närmare Nyström denna helgen än förra så det går ju i alla fall på rätt håll ;-)
Jag och Kalle innan start. Som ni ser var det väldigt myggfritt. |
Efter loppet fikade tre fjärdedelar av teamet (Sandra sliter tyvärr med sjukdom) och pratade om loppet. Samuel hade kommit till start utan att testa någon valla och med ett par uppvallade skidor. Uppvärmningen utförde han sen på sin mammas skidor. En ganska rolig uppladdning tycker jag :-) Samuel kom på en 14e plats och Kalle på en 33e plats.
Nästa helg är det Marcialonga och jag är minst sagt lite nervös inför det. Mest för att jag inte tycker att jag fått något bra formkvitto på de här senaste tävlingarna. Jag har lagt upp en liten plan inför veckan som kommer och hoppas på att formtoppen skall fungera. Jag ser hursomhelst fram emot resan till Italien och ser fram emot att få umgås med en massa härliga människor! :-)
Efter Marcialonga blir det eventuellt König, som det ser ut nu är det inte riktigt säkert om det blir av då det inte finns någon snö i området där loppet skall gå. Blir det inte König kommer jag nog inte åka till det lopp man lär ersätta König med. Det blev för dyrt sist och jag tyckte det var oerhört jobbigt när allt slängdes ihop sådär i sista stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarer om något annat än vad som kan tänkas vara relevant för inlägget ovan eller påhopp raderas.