Vikten av TjejVasan.

Jag älskar verkligen damidrott, och brinner kanske lite extra för just damskidåkning (go figure). Kanske är det just därför som jag också älskar TjejVasan. Men varje år blir man varse om att väldigt många inte känner så. Det finns väldigt många som är kritiska till TjejVasan. En stor del av det ligger nog i att TjejVasan bara är 30KM lång; en tredjedel av Vasaloppssträckan. Jag kan förstå den kritiken; det är väldigt känsligt att man kör en tredjedel av ett annat större lopp och sedan döper det till något innehållande "Tjej". För många känns det fel och avigt och det signalerar att tjejer är lite sämre och lite svagare.

Jag förstår det, men samtidigt ser jag det inte så. Jag ser bara fördelar med TjejVasan, och det tror jag en majoritet av de som åker också gör.

Ur damelitens perspektiv finns det enorma fördelar med TjejVasan. Det blir ett eget lopp med fokus från alla typer av media på just damåkare. Tätåkarna kan göra sitt eget lopp, lägga upp en taktik och lagköra. Tittar vi på Vasaloppet så finns inte samma möjlighet eller samma fokus där. I Vasaloppet klipper man in damernas passeringar vid de olika kontrollerna, och har vi tur får vi följa damledarinnan/ledarinnorna in mot mål de sista kilometerna. Övrig tid får vi se en lång orm med herråkare. Det har blivit bättre, jag minns för några år sedan när jag såg Vasaloppet och då pratade man knappt om damsegrarinnan förrän hon korsade mållinjen, men utvecklingen går för sakta. I de övriga Ski Classics-loppen har det också blivit bättre i och med att tjejerna får starta före herrarna, men så fort herrarna startar blir det väldigt tydligt vilken av klasserna som prioriteras; och det är inte damklassen. Vissa lopp har till och med visat mer av herrarnas uppvärmning än damernas start och då kan man ju verkligen fråga sig om de förstått poängen med en separat damstart.

Men det är just här TjejVasan blir så viktig. Här får tjejer som tränar och satsar utanför både team och landslag chansen att synas, men även de etablerade tjejerna som överlag får väldigt lite tv-tid och fokus. De drygt 100 första får även elitlangning av arrangören vilket gör att förutsättningarna blir mer jämna.

För motionärerna tror jag också det finns en fördel med att det bara är andra tjejer i spåren. Det finns något härligt i det faktum att det bara är tjejer där. Utan att på något sätt dra alla män över en kam så är det tyvärr så att många män ser sig själv som lite överlägsna tjejer och gärna tar sig lite för stora friheter på olika träningsarenor. Så även i vasaloppsspåren. Det kan vara att ta sig rätten att klampa in på någons skidor och samtidigt komma med en nedsättande kommentar om att man är tjej, ett slag med en stav över rumpan och någon syrlig kommentar om "fin utsikt" eller en knuff i en backe. Man vill inte få "tjejstryk" och det tar sig tråkiga uttryck ibland. Jag har själv upplevt detta under mina första två starter i Vasaloppet när jag startade lite längre bak, och även i flera andra lopp under de där första åren när jag tävlade. Det finns naturligtvis kvinnor som också sysslar med detta också, men beteendet känns inte alls så utbrett bland kvinnor. Jag upplever att många kvinnor tycker att det är skönt att det bara är andra kvinnor som är ute och åker. På samma sätt som många kvinnor väljer att bara delta i gruppass för kvinnor, i löpgrupper för kvinnor eller går till gym för kvinnor. Det blir mer avslappnat och en frihet för många.

Så kommer vi till det sista argumentet med sträckan. Varför är den bara 30KM? Varför kör man inte hela Vasaloppet, eller i alla fall 45KM? Ja, där kan vi ju plocka bort dameliten ur aspekten för de har ju bevisligen kapacitet för att köra hela distansen utan problem. Däremot kan man ju fråga sig hur mediafokuset skulle vara på ett damlopp över 90KM med de stora luckorna som troligtvis skulle bli mellan åkarna. En annan aspekt är hur många motionärer som skulle ställa upp på ett sådant lopp; både sett till distansen och sett till att det skulle bli väldigt tomt ute i spåret. Ett 90KM långt lopp helt ensam känns ju inte som det mest inspirerande. Och med tanke på hur få antalet åkare som skulle ställa upp skulle bli skulle det inte heller gå ihop sig för arrangörerna. Nej, när det kommer till distansen tror jag att det huvudsakligen är motionärerna man tagit hänsyn till. 30KM känns som en gräns för många. Man skulle säkert kunna länga till 45KM utan att tappa speciellt många tusen åkare men blir det ännu längre har jag svårt att tro att det skulle bli den där folkfesten med 10 000 kvinnor i åldrarna 17 till 70+. Och just den där folkfesten är ju en så stor del av TjejVasan.

Nu har säkert en del av er som läst hunnit bli lite uppretade, av tidigare erfarenhet är det ju inte helt ovanligt när jag "tänker till" via blogginlägg. Så innan ni skriver ner något riktigt surt i kommentarsfältet får jag väl ta och påminna om att detta är mina högst egna tankar och ingen generell sanning som alla i världen måste hålla med om ;-) Jag har full respekt för att många inte tycker som jag, men här har ni i alla fall anledningen till att jag håller TjejVasan väldigt varmt om hjärtat och tycker att vi borde ha fler såna här lopp (men gärna lite längre!) och inte färre.