Idag skulle Tomas komma hem såpass sent att jag inte skulle hinna gå på löpningen med Baby Runners och jag bestämde mig för att prova att koppla på draganordningen från skidkittet på vagnen. Det gick faktiskt förvånansvärt bra och den generella känslan var mycket bättre än vid åkningen på snö, men precis som på snö gick det inte använda benen utan man var tvungen att staka hela tiden. Och det var riktigt, riktigt tungt. Fyror kan ju slänga sig i väggen..
Charlie tyckte det var riktigt kul att åka. I början fick han peka och bestämma vilka vägar vi skulle åka och föga förvånande åkte vi förbi platser som förskolan, ankdammen, två lekplatser och en liten park där folk brukar rasta sina hundar.. ;-) Efter en stund somnade han och jag körde en längre runda med både branta upp- och nedförsbackar. När jag stannade för att ta lite kort vaknade Charlie till och hojtade "Nää, mamma! MEA, MEA!" så det var bara att staka vidare.
Jobbigt att vara med på tur. |
När vi kom hem från passet hade Tomas redan kommit hem från Polen, flera timmar innan han egentligen skulle vara hemma. Så det blev lite snabba ryck med mat och dusch för att hinna torka innan BRTV-passet som jag trots allt skulle hinna med :-) Vi sprang en uppvärmning i illharjen innan vi fortsatte till en fotbollsplan för 3x4min sprint och styrkeintervaller. Därefter körde vi lite löpstyrka innan vi avslutade med fem brutala backintervaller. Som vanligt lika smärtsamt som roligt! Ellen är bäst på att sätta ihop intervallpass.
Teamtröja! |
När jag kom hem från löpningen hade vi familjemys framför Emil i Lönneberga. Det är inte så ofta vi kan ha familjemys nu men när det blir av är det verkligen något som vi alla toknjuter av :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarer om något annat än vad som kan tänkas vara relevant för inlägget ovan eller påhopp raderas.