sega råttors möte på cykelväg & en bortskämd rullskidåkare .

Den här veckan är en riktig grisvecka när det kommer till träningen.

I eftermiddags stod rullskidor på schemat. Och det stod att jag skulle hålla på länge. Jag tror jag har blivit lite bortskämd på mina långpass. Jag har vant mig lite vid att ha en liten filur på inlines bredvid mig att prata, flamska, skratta och skojja med. Han gör träningen roligare, gör att det liksom inte känns som träning fastän jag vet att det är det. Jag kan titta ner på klockan och undra om det är något fel på den. "Såhär länge kan vi väl inte ha åkt?". Kanske har det gått så långt att jag har blivit lite bortskämd för nu när jag är ensam hemma i några dagar blev det här med långpass inte alls lika kul. Eller, kul är det såklart fortfarande. Men man ser inte fram emot det lika mycket som innan kanske. Och den där sista halvtimmen som inte alls känns så farlig när Tomas är med känns plötsligt inte alls så kul när man är helt ensam.
Man kan väl säga att min gröna iPod mött sin överman när det kommer till träningssällskap ;-)

Men lite sällskap fick jag faktiskt idag! Lillebror Axel var med under den första timmen. Han hängde på bra ett tag och jag tyckte han var jätteduktig. Speciellt med tanke på att han inte tränat regelbundet på säkert ett par år.

Är också ganska säker på att jag körde förbi traktens Kenyan, Josephine, ute på cykelvägen mellan Anderstorp och Gislaved. Jag vet i alla fall inga andra supersmå tjejer som kan springa så fort här omkring mer än Josephine :-)

I morgon väntar ännu en tuff dag på grisveckan, men på Torsdag får jag vila! Äntligen! I alla fall tills på kvällen, då jag skall leka rullskidtränare en timme :-)