Kanonloppet 3,5KM - kortdistansloppet i Pölder Cup.

Igår var det dags att testa på tävling med badbollsmage igen.
Klubben arrangerade kortdistansloppet "Kanonloppet" som ingår i Pölder Cup.
Mamma och pappa var ansvariga för tävlingen så jag passade på att åka upp till gläntan med dem och vara på plats strax efter fem, trots att jag inte skulle starta förrän ett par timmar senare. Det är väldigt annorlunda att tävla den här säsongen jämfört med den förra. Bortsett från de självklara skillnaderna är jag mer avslappnad innan start nu. Lägger mer tid och energi på att prata med folk och inte så mycket tid på skidtester, kolla snö och dylikt. Eftersom målet är att ta sig i mål och att bebisen inte skall få spel så känns det liksom onödigt att lägga ner en massa tid på att fokusera och vara instängd i sigsjälv timmarna innan start.

Själva loppet i sig gick faktiskt ganska bra tycker jag. Kanske hade jag fokuserat lite väl lite på tävlingen just igår för jag missade starten helt och kom iväg omkring 6-7 sekunder efter att min signal gått. Pjäxan ville inte fästa i bindningen, panik utbröt och i all stress hann jag inte ens få på mig handskarna, vilket gjorde sitt under loppet i och med förlorat stavgrepp.

Eftersom stressnivån i kroppen var skyhög tog det inte lång tid innan mjölksyran kom, och maxpulsen lät inte heller vänta på sig speciellt länge. Bebisen bestämde sig för att flytta upp till lungorna och vips var flåset uppe i maxnivå också. Det är verkligen den största skillnaden med att träna som gravid - även om man får maxpuls och maxflås så får man aldrig ut max av kroppen och musklerna. Pulsen och flåset sätter stopp innan kroppen i övrigt gör det.

Efter 1,5 varv (av 3) såg jag 1an i D21 framför mig, men  kunde inte komma ikapp. Jag tog uppför och utför men tappade så fort det blev plant eftersom jag inte kan staka nämnvärt. Kom tillslut i mål 11 sekunder efter ettan och får vara helt okej nöjd med det ändå =)

Efter loppet åkte vi alla upp till bygget där det vankades våffla, saft och prisutdelning.

Kanonloppet 2013

Sträcka: 3,47KM (Gissningsvis 3,5+KM eftersom jag missade att sätta igång klockan i starten)

Tid: 12:20

Snitthastighet: 17,03km/h (3:31min/km)

Maxhastighet: 22km/h (2:43min/km)

Placering: 2a i D21

Tid bakom segrarinnan: 11 sekunder
Bana: Tre varv på Anderstorps elljusspår. Småkuperat.

Före: +3 grader och regn. 

Längsta klisterzonen någonsin.
Att tänka på glid är inget alternativ när man tävlar med badbollsmage.

Jättemysig vinstpläd!

Såhär dagen efter loppet känns allt jättebra. Benet klagar lite smått, men inte så illa som jag trott faktiskt. Eftersom vilan från längdskidor varit över 2 veckor lång och mängden träning minskat i Januari hade jag förväntat mig träningsvärken från helvetet idag, men den uteblev den också. Än har tydligen inte all kondition försvunnit =) Förhoppningsvis kan jag underhålla formen någorlunda under de sista graviditetsveckorna också.

Det här med kortdistans var faktiskt mycket roligare än vad jag hade trott. Man blev så sjukt trött, men jag hade aldrig motivationsproblem (som jag ibland kan ha under 10 och 15KM-lopp). Det var faktiskt förvånansvärt enkelt att tvinga kroppen gå på max i 12 minuter. Om kroppen vill blir det garanterat fler kortdistanslopp under den här säsongen, och vill inte kroppen nu åker jag jättegärna mer kortdistans nästa säsong. Bättre och tuffare träningspass är nog svåra att få till.

Skulle ju egentligen berättat om en jätterolig nyhet i Måndags, men det är inte riktigt klar än så jag avvaktar lite. Vi väntar egentligen bara på att få tillbaka kontraktet från Danmark, sen får ni höra allt om det nya avtalet som kommer göra enorm skillnad i min väg tillbaka till superform efter förlossningen! =)