Långpass på rullskidor.

Idag fick jag ett riktigt fint och skönt pass på rull ute vid Bolmen.
Tomas är i Polen på rehab för sina brutna revben/punkterade lunga/brutna nyckelben och har varit där i snart 2 veckor så jag och Charlie har spenderat mycket tid ute vid mamma och pappas stuga vid sjön. För att slippa åka hem till Anderstorp och mata kaninerna flyttade vi ut dem hit också. Båda bebisarna med päls och även den utan stortrivs här ute. Antagligen för att det är så sval och härlig luft.

I morse gick jag upp ganska tidigt, gjorde frukost, myste med Charlie och när han somnade för dagens första tupplur stack jag ut på rullskidorna. Mjölk pumpade jag ut redan igår kväll.
Jag hade på förhand bestämt mig för att lugna ner stakandet en aning under det här passet. Jag minns knappt när jag använde benen sist under ett rullskidpass och kände väl att det började bli dags för det nu. Jag har alltid tyckt om stakningen, men i det sista har det nästan gått till överdrift. Kanske har det något att göra med att jag inte kunnat staka ordentligt under graviditeten så nu när man kan staka obehindrat igen gör man helst det. Varesig det är flackt eller går rakt uppför.

Turen gick från Källerudd, ut mot Möllekvarn och vidare mot Unnaryd. Halvvägs till Unnaryd ringde Tomas på Skype så då passade jag på att ta en lite längre vätskepaus :-) När jag sen kom fram till Unnaryd hade det nästan gått 1,5 timme och det började bli dags att vända. Efter en fruktpaus vid sjön bar det av hemåt igen. I stort sett hela vägen ut mot Unnaryd hade jag en sjuk motvind, och jag såg fram emot att vända och få vinden i ryggen istället. Men tji fick jag. Medvind i någon kilometer och sen vände vinden (?!) för plötsligt blev det lika tungt igen.

Trots jobbig vind blev det ändå en väldigt fin snitthastighet på passet- strax under 15km/h. Om jag inte minns helt fel så låg jag mellan 15 och 17 på A1-passen förra/förrförra sommaren som vältränad och ogravid.
Det tar sig alltså med den här formen, men frågan är om det tar sig snabbt nog. Första rullskidtävlingen jag är anmäld till (Jönköping Open Rollerski) är tre veckor bort. På tok för kort tid för att det känns rimligt med något bra resultat i själva tävlingen, men det hade ju i alla fall varit trevligt att slippa bli varvad av någon annan dam och få fullfölja loppet. Såvida inte typ Sandra Hansson anmäler sig för då kan jag väl lika gärna stanna hemma ;-)

Nu skall jag ta mig en powernap med Charlie så får vi se om kroppen (men kanske framförallt Charlie) säger ja till någon mer träning idag.

efter en jobbig träningsdag i förrgår.