Lever loppan i Ramsau.

I Onsdags morse gick planet från Landvetter mot Frankfurt och några timmar senare landade vi i Salzburg. Ytterligare några timmar senare stannade bussen framför hotell Berghof i Ramsau där vi nu spenderat 4 dagar. Vi kom fram runt 15 på eftermiddagen men med tanke på min förkylning som jag precis tillfrisknat ifrån skippade jag träning under Onsdagseftermiddagen för att minska riskerna att bli förkyld igen.

Det var många resenärer som tittade snett på Charlie när vi gick på flyget. Men tji fick dom! Superbebisen sov nämligen båda flygresorna igenom.

Äventyret började istället på Torsdagen. På förmiddagen blev det drygt 2,5 timmes skidåkning på glaciären där det gick väldigt, väldigt lugnt. Sista timmen hade jag ont i huvudet, antagligen höghöjdshuvudvärk. Vi körde teknik med fokus på diagonal med Mattias och det var nog väldigt bra för det gjorde ju att det blev små korta pauser då och då. När jag var här 2011 var diagonalen det som gick absolut sämst och det var väldigt roligt att få höra från Mattias och Staffan att jag gjort stora framsteg. Däremot tror jag att jag har lite för långa stavar så när jag kommer hem skall jag inleda ett projekt där jag skall köra med lite olika stavlängder för att se vad som passar mig bäst.

På eftermiddagen blev det en lugn löpptur i terrängen. Tanken var att springa gemensamt men när resten av gruppen tryckte på lika mycket uppför som på flacken så släppte jag för att inte komma upp för högt i puls. Efter ett tag sprang jag ihop med Erik, 63, som skall delta i veteran VM i Januari och som har börjat med Ironman nu i det sista. En kan ju inte annat än bli imponerad! :-)

I Fredags fortsatte glaciäråkandet med 150 nya minuter, den här gången utan huvudvärk vilket jag tar som ett tecken på att kroppen acklimatiserat sig lite bättre. Efter passet filmade vi stakning, stakning med frånskjut och diagonal för att kolla på och analysera senare på kvällen. Det här borde man absolut göra oftare hemma. På eftermiddagen skulle Staffan, Mattias och resten av gänget gå skidgång i Schladming men jag hoppade det till förmån för ett lugnt distanspass terränglöpning med min nyfunna vän Louise. Eftersom jag skall vara här i 11 dagar kommer jag ändå hinna gå i backen både en och två gånger. Jag och Louise sprang den så kallade lilla semestern, plus lite kringelkrokar i Ramsau och ett varv på rullskidbanan för att reka lite. Rullskidbanan här i Ramsau är både kuperad och doserad så det kändes som en bra grej att springa omkring på den lite innan man eventuellt vågar sig på att köra där.

När vi stod vid starten av banan gick en lång tjej förbi och både jag och Louise kastade ett öga på henne och insåg på en gång vem det var. Det polska kraftpaketet Justyna Kowalczyk! Vi vågade oss fram till henne och hon var verkligen supertrevlig. Vi fick ett par fina bilder med henne och önskade sedan varandra en fortsatt fin träningstur :-)

I Ramsau springer man i vykort.

Igår blev det 2,5 timme lugnt på glaciären på morgonen, där 30 minuter var teknik med Staffan. På eftermiddagen väntade en A3-fest utan dess like i form av Pichltestet. Pichltestet är ett backtest som är lite av ett måste om man är i Ramsau. Man kan antingen köra den kortare varianten, där man endast kör den allra brantaste delen, med "målgång" vid rullskidbanan eller så kan man ta till vänster vid rullskidbanan och köra hela backen. Den kortare backen är 4,7km och hela backen är 6,7km. Totalt stiger det 450 höjdmeter om man kör hela backen men de allra flesta av dem plockar man på de första 4,7 kilometrarna.

Precis innan vi startade började det ösregna och jag ställde in mig på att jag skulle få en mycket sämre tid än mina 28,00 (korta backen) från 2011. Jag kom iväg helt okej men hade ett jäkla sjå med att få till diagonalen. Det var fruktansvärt blött och rullskidorna släppte och gled lite som de ville. Efter 3km kommer man upp till en liten platå med stakning  innan det går brant utför för att sedan gå brant uppför igen. 2011 plogade jag lite väl mycket i den utförskörningen och jag tänkte i år testa att börja ploga lite senare. Det var dumt. När jag väl började ploga hade jag för hög fart och skidorna släppte/gled på den hala asfalten. Jag insåg att det enda jag kunde göra var att stå på skidorna och hoppas på det bästa. Jag kom upp i 50km/h och höll på att krascha ett 10tal gånger innan uppförsbacken efter utförskörningen fångade upp mig. Har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Asfalten är väldigt gropig i utförskörningen så jag tvingades slänga mig ut i mitten av bilvägen där den är något bättre. Hade det kommit en bil hade jag säkerligen blivit påkörd. Eftersom det blev väldigt hafsigt och okontrollerat i utförskörningen upplevde jag dessutom att jag tappade mer än vad jag vann på att inte bromsa.

Tillslut kom jag i alla fall upp levande för den första delen av backen och tiden blev 27,43. 17 sekunder bättre än 2011! Efter ett stopp på några sekunder för att berätta för Mattias att jag skulle fortsätta åka fortsatte jag uppför resten av backen och fick där tiden 36,20. En tid som säkert går att förbättra ganska mycket. Dels med tanke på att jag körde genom mindre floder av vatten som forsade på vägen och dels med tanke på mitt lilla mikrostopp när jag kommit upp för den första delen av backen.
Jag är i alla fall skitglad över min tidsförbättring och över det faktum att jag kunde slå min tid från 2011 trots allt regnvatten som gjorde att det gick mycket trögare den här gången. Om det passar träningsmässigt skall jag se om jag kan göra testet igen en dag när det inte regnar.

Idag tvingade jag mig själv till en hel dags vila. Det är svårt att vila i Ramsau med tanke på att det finns så många fina träningsmöjligheter men med tanke på att jag blev sjuk sist jag var här och med tanke på att jag skall vara här en vecka till känns en vilodag som ett måste.

Jag har verkligen varit jättenoga med triangeln träna, äta, sova den här gången. Mycket mer noggrann än vad jag var sist. Är också mer noggrann med att hålla pulsen. Sist jag var här tänkte jag att det inte gjorde så mycket om pulsen skenade iväg lite på glaciären men nu vet jag bättre. Är man inte noggrann är det nog ganska lätt att man sliter ner kroppen mer än vad den hinner bygga upp sig igen, vilket var det jag gjorde när jag blev sjuk sist jag var här.

Så idag har jag bara gosat med Charlie, skrivit här, ätit god mat och snart skall vi gå ner till Spa't och bada/basta. Charlie som i övrigt också har det bra i Österrike. Han och hans mormor är nämligen ute och går i snitt 4 timmar om dagen med Chariot'en. Hittills har han sett de flesta landslagen som är här löpträna, blivit polare med lokalbefolkningen samt gått i mål i VM-stadion.