en vinterdrog: Lever fortfarande loppan i Ramsau.

Vi lever alltså fortfarande finliv i Ramsau. I alla fall i 2 dagar till. Sen åker vi, tyvärr, hem till Sverige igen. Jag försöker lite smått övertala Tomas om att vi skall flytta hit (det finns ju trots allt en speedwaybana i St Johann som inte är alltför långt härifrån) men hittills har det väl inte gått sådär jättebra, så vi lär väl fortfarande hålla oss till planen om en Vetlandaflytt i December.

Vi har haft lite sämre väder de senaste tre dagarna med bla dimma och idag var det en mindre snöstorm uppe på glaciären. Det var förvånande att se så många åkare på lilla glaciären (de flesta brukar hålla till på den stora) men tydligen hade den stora blåst bort i och med att den ligger så oskyddad. Blåste bort gjorde även delar av lilla. Plötsligt stod jag och en ryss mitt ute i ingenstans och hade ingen aning om var spåren tagit vägen. Har nog aldrig någonsin varit så glad över att ha avverkat ett träningspass på längdskidor någonsin :-)

Det är verkligen häftigt att se och känna hur kroppen vänjer sig vid olika saker. Jag trodde aldrig att jag skulle orka träna såhär mycket såhär många dagar i rad men min kropp har pallat med den höga träningsmängden väldigt fint. Troligtvis för att jag varit helt manisk med pulsen, sömnen samt att jag trycker i mig lite (eller ja, mycket) chips efter varje träningspass.

Klockan är lite för mycket och jag hinner inte skriva så mycket mer om våra äventyr här nere, så här får ni lite bilder istället.

"lite" dimma på glaciären de senaste dagarna.

Bild från när det inte var fullt så dimmigt, tagen av Erik Wickström.

Charlie var på glaciärbesök för ett par dagar sedan.

Panorama på en del av löpturen "lilla semestern".

I Österrike kör man med Auklandmetoden.

Charlie har fått en kompis här i Ramsau. När Astrid gick iväg idag försökte han krypa efter. När det inte gick tillräckligt fort och Astrid försvann blev han ledsen.