en vinterdrog: 38,5 träningstimmar i Ramsau.

Inatt kom vi hem från Ramsau. Charlie var lika snäll på hemresan och sov under båda flygresorna. Tiden på Salzburg och Frankfurt flygplats spenderade han med att krypa omkring (Ni läste rätt! Han lärde sig krypa i Österrike!) på golvet. Han är helt fascinerad av datorer/telefoner (antagligen pga de lysande skärmarna/färgerna) och hans ögon blev stora som golfbollar när en för oss okänd dam lånade ut sin iPad till honom.

Jag har haft en helt fantastisk vistelse i Österrike med väldigt många trevliga bekantskaper. Tack till Louise och Elisabeth som gjorde de första 7 dagarna av vistelsen väldigt fin. Stor kram till Elisabeth som hade oturen att dra på sig en fraktur i foten under en teknikövning uppe på glaciären. Hoppas din rehab går bra och att vi kan ses på många skidlopp under vintern. Om inte annat kan du ju be Staffan om tips inför hur man stakar sig genom Vasan?

Det kommer nog inte bli något stort inlägg om alla enskilda aktiviteter i Österrike, ni får nog nöja er med en liten kort sammanfattning. Tanken var från början att blogga lite kort varje kväll för att täcka in vad som gjorts under dagen, men den planen skrotades ganska snabbt. De få lediga stunder jag hade gick oavkortat till Charlie/amning/vallning/sömn.

Längdskidor (klassiskt) på glaciären: strax under 19 timmar.
Terränglöpning: strax under 5 timmar
Rullskidor: 1,5 timme
Stavlöpning (terräng): 6,5 timme
Stavgång/skidgång (endast uppför): 6,5 timme
Styrketräning: 7 minuter

Totalt fick jag alltså med mig 38,5 träningstimmar från de 11 dagarna i Ramsau. Av de 11 dagarna hade jag en hel vilodag + två eftermiddagsvilor vilket ger 38,5 timmar på 9 träningsdagar. Den ena viloeftermiddagen var jag och mamma ute och gick med Charlie i vagnen i nästan 2,5 timme så frågan är väl om inte det får klassas som en fjärdedels vilodag ;-)

Det enda tråkiga var väl att det inte blev mer rullskidor.
Det är förbjudet att åka rullskidor i och genom byn i Ramsau vilket försvårar ganska mycket. Har fått höra många mindre trevliga historier om när landslagsåkare fått hämta ut rullskidor på polishuset och fått böter. Ramsau har däremot en rullskidbana men där var jag inte jättesugen på att åka. Dels är där knökfullt med duktiga landslagsåkare och dels är den både kuperad och doserad. För att undvika rubriker a la "Motionär mejade ner Kowalczyk - polskans OS-säsong förstörd" höll jag mig således därifrån.

Vad jag också är ganska besviken på är det faktum att jag blivit lite småförkyld igen. Och den här gången är det inte mitt egna fel. I stort sett hälften av de som var på lägret blev tillslut förkylda av olika anledningar (för lite mat, för mycket träning och för lite återhämtning etc) och trots att jag verkligen försökte hålla mig ifrån dem lyckades nog några baciller fastna tillsist :-( Även om det är fantastiskt roligt att få träffa så mycket nytt folk och att träna med andra så är jag inte säker på om jag kommer åka tillbaka till Ramsau med Mattias och Staffan av den enkla anledningen att jag inte vill bli sjuk på grund av att andra människor inte kan sköta sin träningstriangel så de håller sig friska..
Jag förstår att det inte är lätt att veta exakt hur man skall träna/äta/sova när man inte är inne i det, men en sån enkel sak som att man först nyser/snorar i handen och sen börjar gräva i korgen med frallor på frukosten.. En sån sak tycker jag att varenda människa borde förstå att man inte gör om man är sjuk. Det var också flera som åkte med upp på glaciären/på gemensamma träningar fastän de var förkylda. Även där tycker jag man borde förstå bättre och visa lite respekt inför de som inte vill bli sjuka. I utrymmen som bussar/bilar/gondoler sprids baciller väldigt lätt till andra.

Men - till det positiva då! Många fina höjdpass, främst med längdskidåkning. Det var också väldigt roligt att persa på Pichl-testet som jag tidigare skrivit om. Mot slutet av vår vistelse kom det väldigt mycket snö vilket försvårade träningen nere i dalen. Näst sista dagen var det så illa att kabinbanan upp till glaciären stängdes av på grund av att det blåste i 120km/h där uppe. Det slutade då med att jag gick upp till Guttenberghaus 2 gånger på samma dag. Totalt var jag där uppe 4 gånger, + en gång då jag bara gick 5KM upp (det är totalt 6KM upp). Inte så roligt och det var minst lika mycket pannbensträning som benträning, men såhär i efterhand är jag väldigt stolt och glad över att jag kämpade och inte tog den enkla vägen ut och gick och simmade och/eller styrketränade. Fokus där nere låg på att köra så många pass som möjligt som inte går köra hemma så även om jag tycker att simning är en fantastisk träningsform hade det känts lite som ett nederlag att simträna i Ramsau.

Jag är också väldigt glad över att jag fick träffa så många intressanta och roliga människor från hela landet.

Tack till Mattias och Staffan för ett fantastiskt fint läger! Tack också till alla trevliga skidmänniskor som vi käkat luncher/middagar med, som jag tränat med och umgåtts med i vallarummet. Om vi inte ses nästa år beror det enbart på min bacillskräck :-)

Tack Louise för den här vykorts-bilden!

Jag och Louise på glaciären :-)

Jag och fjällkatten Felix. Felix bor på ett hotell nere i dalen men pendlar mellan hotellet och Guttenberghaus. En liten nätt klättring på 1000 höjdmeter/6KM.