460 träningstimmar under 2013, varav 432 mellan Maj och December.

2013 har verkligen varit ett helt fantastiskt år på alla sätt och vis. Att bli mamma till Charlie är det mest fantastiska jag upplevt, och jag är så oerhört tacksam och stolt för att få vara hans mamma och få dela mitt liv med honom, och med Tomas. Att få barn är det största jag upplevt och jag kommer aldrig, aldrig glömma det totala lyckoruset på BB. Första gången man fick se honom, känna honom, se hans ögon se in i mina. Och sen dess har lyckorusen bara blivit fler och kärleken starkare. Första gången han vände sig om, första gången han kröp, första leendet, första skrattet, första gången han sa "ma-ma". Det har varit långt ifrån lätt, det har verkligen krävts allt av mig. Att träna trots att man inte sovit, trots att man är slut. Att vara tvungen att planera vardagen in i minsta detalj för att det ska gå ihop. Men det har varit så värt det. Livet var hundra gånger enklare förr men är hundra gånger roligare att leva nu.

Att bli mamma har också varit något av det läskigaste jag varit med om i och med att jag inte visste hur det skulle bli med min fortsatta skidsatsning. Alla som känner mig vet hur viktig min skidåkning är för mig och hur stor del den är av mig och mitt liv. Under December 2012 drabbades jag av foglossning som gjorde vintern 2012/2013 till ett helvete. Jag minns särskilt när första Ski Classics-loppet visades på tv förra säsongen. Jag åkte hem till mamma och pappa för att se det på norsk tv och när jag kom hem igen var jag så ledsen att jag la mig i sängen och låg kvar där resten av dagen. Jag skulle varit i Tjeckien. Jag skulle åkt. Jag skulle inte ligga i en säng i Anderstorp, vara tjock och få ont av bara tanken på att åka skidor. Men då insåg jag också hur otroligt viktig längdskidåkningen är för mig.

Såhär i efterhand kan jag se det positiva i att allt gjorde sådär ont. För nu värderar jag allt så otroligt mycket högre. Jag är så tacksam för att inte ha ont. Så tacksam för att kunna träna obehindrat. Jag tycker också att det var positivt i den mening att jag nu planerar min träning bättre. Jag har lagt in fler kvalitépass och tränar smartare. Det funkar inte längre att ge sig ut när man vill och göra lite vad man vill. Detta har också lett till att jag genomför planerade pass i större utsträckning än tidigare. Om det ösregnade och man hade planer på ett 3-timmarpass förr kunde man skippa det, planera om och köra något annat. Det funkar inte längre. Kan man få 3 sammanhängande timmar på en och samma dag krävs det bra mycket mer än dåligt väder för att man inte skall ge sig ut.

En annan oro hos mig var hur jag skulle få ihop träningen under sommaren. Tomas är som känt borta under större delen av sommaren vilket kändes väldigt läskigt. Här vill jag rikta ett stort tack till min fina familj; till mamma, pappa, Axel och Malin som alltid ställt upp från det att Charlie bara var 2-3 veckor. Jag kommer aldrig kunna återgälda all hjälp jag fått från er men är evigt tacksam.

När det nu är en dag kvar av 2013 kan jag alltså slå fast att det fungerat över all förväntan. Under 2013 har jag tränat strax under 460 timmar, varav 432 mellan Maj och December :-) Det skall bli väldigt spännande att se vad summan blir under det riktiga skidträningsåret (Maj-Maj). Förutsättningarna för att komma över 600 ser ju inte alltför illa ut.

Jag ser fram emot Ski Classics 2014 som ett barn ser fram emot julafton och hoppas att jag trots barnafödande relativt nyss kommer vara med och kämpa om fina placeringar i vinter. Vill rikta ett stort tack till alla mina samarbetspartners för stöd, stark tilltro till mig och en enorm hjälp vad det än har gällt. Ni är fantastiska och jag lovar att ni inte kommer ångra att ni trodde på mig när jag vägde 90+KG och fortfarande gick runt och trodde stenhårt på Vasaloppsvinst någon gång i framtiden. Ett särskilt stort tack till Pölder Sport, Salomon och Thorax Trainer.

Vill även rikta ett stort tack till alla som kommit med trevliga mail, bloggkommentarer, kommentarer på Instagram mm. under året. Jag blir jätteglad och tycker det är hur kul som helst när ni skriver att ni blir inspirerade av mina knasigheter.

Stor kram och hoppas ni får ett riktigt gott nytt år.
Här följer nu en mindre bildbomb från 2013.

Januari inleddes med att jag ingick ett samarbete med Thorax Trainer som man kan säga såhär i efterhand har varit helt avgörande för min träning hemma när Charlie var liten.

Trots en liten framvikt försökte jag åka så mycket skidor det bara gick, här på Bråarpssjön i Anderstorp.

I Januari blev det även tälingspremiär i Tranemo (10KM). Jag körde in på en 2a plats och hade tiden 44:20. 8 minuter saktare och 20KG tyngre än året innan. Kan lova er att man inte har vidare glid när man kör på skidor där spannet är 20KG för lätt ;-)

I Februari gjorde jag inte allt för mycket. Jag körde Kanonloppet i Anderstorp (3,3KM vilket kändes som 2,3KM för långt) och spelade in film för Thorax Trainer.

Första Söndagen i Mars stod jag som så många andra och väntade vid målet i Mora. Att få vara på plats och se målgången live var verkligen helt fantastiskt häftigt.

I Mars kompenderade jag även suget efter skidor med att anmäla mig till tre lopp i Vasaloppsveckan 2014.

Och magen växte bara mer och mer..

... ända fram tills den 30e Mars då ballongmagen försvann och vi äntligen fick träffa vår ängel för första gången. Kl 16:24 på påskafton kom han, 53cm lång och 3950 gram "tung".

 I April mjukstartade jag lite med träning igen och det mesta bestod av cykling, Thorax Trainer och lite lätt styrketräning för utvalda delar av överkroppen. Tomas åkte iväg till Polen så Charlie fick vara med på alla pass och allt var anpassat efter honom. Vaknade han och skrek fick man fint avsluta passet.

April var annars en månad med mycket bebismys.

I Maj gjorde jag rullskidpremiär och fick verkligen veta att man inte skall ge sig ut på sina rullskidor spannade för >75KG när man väger 80 ;-)

När man har begränsat med tid får man göra det man kan till träning. 1:20 gräsklippning med 20KG viktväst visade sig vara en fruktansvärt jobbig historia.

I Juni började jag springa lite mer och sprang det längsta passet på ett år; 1 timme och 45 minuter.

Juni var också månaden då jag blev med ny landsvägscykel + trainer vilket öppnade upp för att jag kunde utföra ännu mer träning hemma med Charlie liggandes brevid.

I Juli försökte jag trappa upp träningen lite och det här blev alltså ganska vanlig syn hemma...

I Augusti åkte jag till Norge på höghöjdsläger bland fjällen. Har man bedrivit mestadels av träningen inomhus i tre månader är det helt obeskrivligt att få vara ute hela tiden i över en vecka.

Charlie var också med bland fjällen och tyckte det var spännande med alla djur som betade fritt.

När jag inte tränade blev det en massa rännande runt på olika speedwayovaler i landet för att Tomas skulle få vara med Charlie så mycket som möjligt.

I slutet på Augustu tog jag mig med nöd och näppe i mål i Alliansloppet, vilket var en väldigt varm men väldigt rolig upplevelse trots minimalt med rullskidträning innan. I mål väntade pappa med Charlie :-)

I september fick jag hänga med LGR-gänget på flera roliga pass. Bland annat stavgångsintervaller i Isabergs skidbacke.

Jag körde även min andra rullskidtävling, Höstrullen, mellan Ulricehamn och Borås. Efter loppet var det många som tittade snett när jag langade upp en bröstpump i omklädningsrummet ;-)

Och Charlie bara växte och växte.

I Oktober spenderade jag 11 fantastiska dagar i Ramsau och träffade bland annat den här härliga tjejen - Louise :-)

I Ramsau sprang man i vykort.

Ramsau.

På min födelsedag den 2a November fick jag göra vad jag ville och det slutade med att jag åkte 11,2 mil rullskidor.

När jag kom hem hade Tomas ordnat med tårta, ballonger, blommor och presenter. Det var utan tvekan min bästa födelsedag någonsin.

När jag inte körde rekordlånga rullskidpass spenderade jag mycket tid tillsammans med Tomas och Charlie. Här på Universeum i Göteborg.

I December kunde jag äntligen avslöja den roliga nyheten att jag är en del av Team Oslo Sportslager Moelven.

Vintern kom tidigt (och försvann lika fort) i Småland i början av December. Men innan det vita guldet försvann hann jag och Tomas spendera ett par dagar i Tranemo och samla på oss en del skidmil.

Jag gjorde min tävlingsdebut för säsongen i Västgötapremiären i Ulricehamn och vann förvånande nog :-)

2013 innehöll också den mysigaste julaftonen någonsin, där det roligaste var att se Charlie få paket. Förutom kartonger och snören var den roligaste paketen Babblarna-paketet med tillhörande figurer han fick av sin mormor och morfar.