Förbättring med 3 minuter på milen, kort snöläger i Norge och La Diagonela.

Nu har det gått liite för lång tid sedan jag skrev sist och hunnit hända liite för mycket saker för att man skall kunna skriva ett kort och koncist litet inlägg.

På nyårsafton sprang jag som tidigare nämnt Sylvesterloppet (10KM) i Anderstorp. Ett ganska kuperat lopp med en total stigning på 170 höjdmeter. Förra gången jag sprang var nyårsafton 2011/2012 och då gjorde jag en riktig superstart och sprang de första 3KM på strax över 10 minuter. Något som straffade sig fint efter sisådär 3,2 då jag var döslut ;-) Resultatet då var 47:54. I år var planen därför att öppna lite lugnare och inte vara sådär döslut förrän vid 8KM och då gå på ren vilja in i mål. Jag öppnade lugnt och kontrollerat och sprang och pratade lite med andra löpare under de första kilometrarna. Vid 5KM börjar de rejäla stigningarna och då försökte jag trycka på lite mer. Såhär i efterhand borde man kanske gjort tvärtom och startat lite rejälare för att lugna ner sig i de branta uppförslöpningarna men det är svårt att veta när man har sprungit så få lopp (jag har sprungit 3 stycken 10K lopp de senaste 6 åren). Det kändes i alla fall inte som om jag fick någon riktig utdelning av att trycka på i backarna och tidsmässigt hade det nog gett mer att trycka på där det var flackt.

Jag kände nog inte att jag var sådär riktigt döslut efter 8KM men började då min långspurt för att förhoppningsvis komma under 45 minuter. Trots att jag höll 4:00min/km tempo de sista kilometrarna gick det tyvärr inte för i mål stannade klockan på snopna 45:05 och jag slutade på en 3e plats bland damerna. Jag försöker övertala mig själv att vara nöjd med min tid (det är trots allt en förbättring med nästan 3 minuter sen jag sprang loppet sist! och dessutom är loppet kuperat) men det är svårt när jag dels var så nära 45min gränsen och jag vet med mig att jag messtartade något så fruktansvärt.

Det var i alla fall fantastiskt roligt att springa och jag måste helt klart pallra mig iväg till lite fler 10K lopp under 2014 för att lära mig hur jag bäst lägger upp loppet för att känna att jag kan och har tagit ut allt. Så kändes det tyvärr inte under Sylvesterloppet i år. Jag var däremot förvånad över hur lätt jag kunde hålla ett högt tempo med tanke på hur lite jag sprungit i det sista. Mina foglossningsproblem har gjort att jag har varit otrolig försiktig med att löpträna och hållit igen en hel del. Om jag skall gissa tror jag att Thorax Trainern har ett finger med i spelet till varför det trots allt gick så bra. Ulrich har visat mig flera studier som gjorts där det gett mer att staka på Thorax Trainern än att löpträna och efter det här känns det som att jag är ett bevis på det.

Efter Sylvesterloppet.

Efter loppet åkte vi hem till Vetlanda och firade nyårsafton hemma hos Emilia, Tobias och en en månad gammal Tiffany :-) Tomas bror Simon var också med och det blev ett lugnt firande utan både Champagne, vin och dans. Istället drack vi Cola Zero, spelade brädspel och Bingolotto.

Nyårsmiddag med Babba.

Tobias fixar efterrätt på nyårsafton.

Jag och Charlie på nyårsafton.
Och ja, jag har klippt lugg. Lite spontant på julafton efter att ha sett Taylor Swift på VSFS.
Note to self: om du känner för att spontanklippa dig så sätt dig ner och vänta på att anfallet går över. 

Dagen efter nyårsafton ringde mamma och undrade om vi inte skulle resa till stugan i Norge där det kommit en meter snö och svaret blev föga förvånande ja. Således började ett stresspackande utan dess like innan vi på kvällen åkte mot Anderstorp med minst sagt fullastad bil. Morgonen därpå fortsatte vi mot norska fjällen och efter 9 timmar i bil var vi framme vid Grindaheim.

Stugan ligger på mellanhöjd och de enda spåren som var dragna var uppe på ett fjäll. Så det blev mer diagnoal än stakning men det gjorde inte så jättemycket. Det kändes mest fantastiskt att få vara på snö igen, och att slippa åka fram och tillbaka på ministräckor :-) Här fanns en runda som var 8KM en väg samt en som var 7KM en väg. Vädret var typiskt fjällväder; antingen blåste det riktigt mycket eller så vräkte det ner snö. Vi hade från början tänkt stanna i 4 dagar men när vi vaknade den fjärde dagen blåste det stormvindar och snöade så vi packade oss hemåt en dag tidigare. Totalt blev det i alla fall 14 timmar klassiskt på tre dagar (4h - 5h - 5h) vilket känns jättebra.

Tomas och en grillhytte.

Mormor och Charlie på tur.

Inga kommentarer....

Bortblåsta och bortsnöade spår.

I bilen på väg hem från Norge fick vi däremot en väldigt tråkig nyhet. Jizerska inställt pga snöbrist och flyttat till Schweiz för eliten. Detta väckte en hel del frågor. Skall jag köra i Schweiz? Jag är långt från eliten men är ju med i ett Ski Classics-team och vill ju försöka samla på mig så många poäng jag bara kan under säsongen. Om jag nu skulle köra i Schweiz, har jag ens råd med det? Alla pengar vi la på resor, boende och transport nere i Tjeckien är ju borta och budgeten är långt från oändlig i mitt fall. Tillslut fick vi svar från SC att jag fick köra i Schweiz om jag ville. I Tisdags bokade vi nya biljetter, hittade ett nytt boende och i morgon bitti flyger jag och pappa från Landvetter till Zürich.

Det är verkligen med blandade känslor. Dels tycker jag det känns helt fruktansvärt att inte få träffa Charlie på 4 dagar och dels känns det lite jobbigt att starta med eliten. I andra lopp där man åker med elitmotionärer/motionärer är det ju lätt att smälta in i massan om man skulle göra ett dåligt lopp, men på Söndag kommer det bara vara jag och en massa tjejer som rimligtvis borde vara i bra mycket bättre form än jag. Skulle det gå dåligt kommer det synas och det kommer eventuellt synas inför väldigt många tv-tittare. Samtidigt kändes det inte som ett alternativ att tacka nej till den här chansen och jag skall självklart göra så gott jag kan och till stor del se det som en ny och viktig erfarenhet inför framtiden. Hade jag inte dragits med så stora problem med ryggen de senaste 3 veckorna och kunnat träna obehindrat och som jag vill är det möjligt att jag inte hade varit så nervös. Nu känns allt i och med ryggproblemen väldigt osäkert och jag är inte säker på i hur bra - eller dålig - form jag är.
I Norge högg det nämligen till rejält i ryggen under den sista dagen och när jag kom hem fick jag en akuttid hos kiropraktorn som konstaterade att hela mitt bäcken var rejält snett (eller roterat som man säger). Han sa att all rörelseträning hjälpt och att om det bara varit några kotor i ryggen som var sneda så hade det räckt med rörelseträningen, men i och med att bäckenet är såpass snett så hade jag fått ont förr eller senare igen. I förrgår knäcktes bäckenet tillbaka och gjorde då 100 gånger ondare än någonsin. Det är inflammerat och svullet och jag kände mig till och med sned i hela kroppen. Enligt kiropraktorn beror det på att jag varit så sned, så nu när jag går rätt igen så känner jag mig sned...

Till vänster hur det skall se ut och till höger hur jag såg ut fram tills för ett par dagar sedan.

Jag kyler ner svullnaden och kämpar så mycket som jag kan och det känns mycket bättre nu än vad det gjorde i förrgår. Förhoppningsvis går svullnaden ner helt tills på Söndag..