Åkulla Ski Maraton 2014

Idag gick Åkulla Ski Maraton av stapeln, i just Åkulla, som ligger väldigt nära shoppingmeckat Ullared i Halland. Loppet gick som tidigare år på en 2,8KM bana som skulle köras 15 gånger. Jag har egentligen ingenting emot varvlopp på korta slingor utan tycker det är ganska bekvämt. Framförallt för att det är så lätt att få i sig tillräckligt med dricka. Sen har man ju en del rutin på det här med varvnötning som skidåkare i södra Sverige ;-) Det var ganska segt före med lite duggregn innan start och +6 grader.

Åkulla Ski Maraton körs med intervallstart där man har ungefär 10-20 personer i varje led och man startar leden med en minuts mellanrum. Jag hade blivit uppseedad till första startled (de andra damerna startade samtidigt i led 8). Jag tycker det är bra att man har det upplägget med starten, så länge man sätter personer som åker ungefär lika fort i samma led. På ett sätt tycker jag det var bra att få starta så långt fram men på ett annat sätt var det väldigt jobbigt att aldrig veta var de andra damerna befann sig. Om jag ledde, låg tvåa eller trea osv. Sen är väl frågan om jag inte stod ett par startled för långt fram. På tredje varvet kom en hel hög med åkare ifatt mig och jag som redan slet fick ingen positiv känsla i kroppen av att bli omåkt av så många.

Det kändes verkligen att jag inte åkt skidor eller tävlat på länge. Jag räknade efter lite och sist jag åkte skidor var på Kanonloppet (3,2km) för tre veckor sedan. Sist jag körde långlopp var Marcialonga.

Första delen var seg. Första varvet gick bra men sen blev det blötare och tyngre för varje varv. Pulsen var väldigt hög och jag kände mig sliten efter bara fyra varv. När pappa då sa till mig att jag låg på andra plats funderade jag på att bryta. Det var så tungt, jag hade 11 varv kvar, jag kände inte att jag kom in åkningen, skidorna sög fast och nu ledde jag inte ens längre?!
Positivt var däremot att stakningen fungerade förvånansvärt bra med tanke på det långa uppehållet. Jag hade förväntat mig att armar och rygg skulle ta slut mycket tidigare än vad det gjorde. Men det dröjde 36km innan jag fick börja gräva väldigt djupt efter stakkrafter.. :-)

Jag körde, som så många gånger förrut, bäst under sista halvan av loppet och kom i mål på tiden 2:36:45. Inte en tid jag är speciellt nöjd med om man säger så. 25 minuter sämre än sist jag åkte vilket är helt sjukt lång tid (däremot var även vinnartiden till herrsegraren 20 minuter sämre än vanligt). Pappa hade ju sagt till mig att jag var tvåa vid en punkt i tävlingen så när det kom fram en journalist efter målgång och ville ha en kommentar var jag inte säker på om han borde intervjua mig eller invänta den egentliga segrarinnan. Men journalisten var ganska säker på att jag vunnit och efter att ha stått och pratat med LGR-medlemmarna Isak och Samuel en stund i målområdet och det inte kom någon annan damåkare insåg jag att jag skulle få kliva högst upp på pallen.

Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om mitt lopp. Det var såklart fantastiskt kul att vinna och det var även skönt att jag kunnat staka så länge utan att kroppen tog slut. Men jag känner mig ändå inte riktigt nöjd. Jag hade hoppats så mycket på att formen skulle kännas bättre, att det skulle kännas som att jag inte tappat så mycket på den långa sjukdomsperioden, men istället känns det nästan tvärtom. Det känns väldigt ovisst inför Vasaloppsveckan och jag blir så arg och ledsen när jag tänkte på hur fin formen var på Marcialonga och hur långt borta den där fina formen känns nu...

Åkulla Ski Maraton 2014

Tid: 2:36:45
Distans: 42,1KM
Placering: 1a i damklassen.
Snitthastighet: 16,11km/h (att jämföra med 19km/h från 2012 då föret inte var lika grisigt)
Snittpuls: 170
Maxpuls: 185 (Väldigt oklart varför jag aldrig låg högre. 185 är bara 85% av max för mig)
Övrigt: Körde ovallat.

Ett stort tack till pappa för vallning och drickalangning. Tack också till alla som hejade på mig längs med spåret och grattade mig efter målgång :-)

När vi kom hem tittade vi på herrstafetten. Vilket jäkla super-OS svenska landslaget gör!!