TjejVasan 2014

Jag vet inte riktigt var jag skall börja. Det har varit så mycket skit med allt nu i det sista. Jag har haft jättesvårt att hitta något som helst tävlingsfokus, eller tävlingslust för den delen. Därför hade jag på förhand noll förhoppningar och förväntningar inför loppet idag. Med bakgrund av det är jag helt fantastiskt nöjd...

Men får kanske ta det lite mer från början.

Jag kom till start ganska tidigt. Charlie vaknade mitt i natten och då både han och jag var pigga tyckte jag det var lika bra att gå upp. Det ledde till att vi även var väldigt tidiga på plats i starten och jag kunde ställa mig som fjärde tjej i kön in till fållan. Jag fick en bra plats i mitten längst fram i startled 1 och sen gick jag för att testa skidor. På förhand hade man sagt att det skulle vara milt och snöfritt i starten. Men snön var -5 grader kall och plötsligt mitt i allt testande började det falla lite nysnö..

Jag ville verkligen gå med fäste men ju mer jag testade skidor med klister/täckt klister desto sämre kändes det. Kalle hade hela tiden tyckt att jag skulle gå ovallat så med oss hade vi ett par omvallade skidor som jag egentligen inte ens övervägde att åka på.

Tillslut fick jag i alla fall inse att det inte skulle gå åka med fäste. Och det fick mig att bli så nervös och må så dåligt! Jag kände verkligen inte att jag skulle klara mig på helt blanka skidor så pappa ruggade upp skidorna med sandpapper och la på lite burkvalla som förhoppningsvis skulle fästa upp första backen. Det kan jag säga att det gjorde dem verkligen inte.

Konfunderat (.. och snorigt?) innan start.

Nervös? Jag?

När jag kom till första backen och försökte trycka i foten så svarade det inte alls. Den gled bakåt i all världens fart och jag höll på att ramla omkull. Så det var bara att börja staka upp. Allt medan jag såg hur en lång armé med tjejer som hade lagt fäste försvann uppför backen. Fan :-(

Första 11KM var det ganska segt, men det gick faktiskt förvånansvärt bra att staka ändå när man väl kom upp till Oxberg. Jag blev förvånad över att jag som stakade plockade väldigt många med fäste i uppförsbackarna. Efter Hökberg där det är väldigt flackt kunde jag trycka på lite mer. Jag låg då i en klunga på 4 personer; jag, Louise (som jag lärde känna i Ramsau i höstas) och två Mora-åkare. Jag var väl den som drog mest men jag fick även väldigt fin hjälp av Louise ibland. Jag blev jätteglad när hon åkte upp vid sidan om mig och skrek att hon kunde dra en stund :-) Mora-åkarna fick vi ingen hjälp av direkt utan de låg i suget bakom mig och Louise fram tills det var 4KM kvar. Då gick de förbi oss och eftersom de hade kunnat spara väldigt mycket krafter så fick de en liten lucka ganska fort. Med 2KM kvar kunde jag nästan ansluta till dem igen men när de där sista två viadukt-backarna kom på slutet så fick jag släppa dem. Mina armar orkade inte efter två springbackar på raken.

Väl i mål var jag först så fruktansvärt nöjd att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Någon längs med spåret hade skrikit att jag var topp 35 och det var jag så himla nöjd med! Plus att jag faktiskt hade orkat staka hela TjejVasan! Euforin ersattes däremot med en enorm besvikelse då jag fick reda på att den där topp 35-placeringen var helt fel... Jag kom 54a. Så dålig placering hade jag inte ens 2011 när jag var i relativt dålig form om man jämför med nu. Att startfältet var avsevärt mycket starkare nu var en liten tröst, men jag är ändå väldigt besviken.

Såhär i efterhand var det jättedumt att lägga det där lilla fästet i starten. Det låg i en del på slutet vilket tog på glidet i ett skede där jag verkligen behövt lika bra glid som de andra runtomkring. Men bortsett från det lilla försök till saxning som jag gjorde där i början så stakade jag precis hela tiden, och det är jag så barnsligt nöjd över att ha gjort.

Jag minns jätteväl mitt lopp från 2012. Då var det räls och det var relativt ovanligt att damerna körde ovallat (tänk vad fort utvecklingen inom damlånglopp gått på den fronten!). Det året var Jenny Hansson och Susanne Nyström de enda som körde ovallat. Jag minns att jag bara var ett par hundra meter bakom dem i första backen och att jag undrade vad fasiken de var gjorda av som kunde staka uppför den där backen. Och staka hela loppet! Det var för mig en omöjlighet och något jag aldrig trodde att jag faktiskt skulle göra. Och så gör jag det idag, 10 månader efter förlossningen. 8 månader efter att jag knappt kunde gå 300 meter utan att vara sängliggande resten av dagen. Trots att jag är jättebesviken över min placering så känns det ändå helt fantastiskt att jag kunde staka hela loppet och göra det på en helt okej tid. Sen får man inte glömma att jag 2012 var 12 minuter efter segrarinnan. Idag var jag precis lika långt efter i tid mätt, men det gav en 54e plats istället för en 33e plats. 

Nästa år ska jag bara träna lite mer Thorax, mer (eller någon alls..?) styrketräning och så skita i det där psyklagret till första backen... :-)

TjejVasan 2014

Tid: 1:34:33

Distans: 30,3KM

Snitthastighet: 19,23km/h

Snittempo: 3:07 min/km

Placering: 54 av 9755

Resten av dagen idag har jag försökt underhålla Charlie och försökt ta det lugnt. Men med en liten unge som aldrig vill sitta still och blir förbannad om mamma inte vill vara med och leka så har det inte direkt varit det lättaste.. :-) 

Ett jättetack till mamma och Malin som underhöll Charlie under loppet till pappa och Kalle för vallnings- och dryckeshjälm och till Ski Pro Am för att jag även fick dryck av er. Och tack så mycket alla ni som hejade på mig längs banan. Blev förvånad över att höra mitt namn så ofta :-)