Det finns inget bättre än att komma hem till Charlie. När jag kom innanför dörren igår sprang han mot mig, log och ropade "MAMMA! MAMMA! MAMMA! MAMMA!" och sedan dess har han inte släppt mig ur sikte när vi varit hemma. Det var knappt att jag fick lämna honom på förskolan idag, men efter att jag förklarat att jag skulle komma och hämta honom när de ätit lunch och att vi skulle gå till skogen då så gick det bra. Det är helt fantastiskt hur lycklig man blir av honom.
Charlie tar en post-förskolan lur tillsammans med Bubo. Vad stor han blivit, vår lilla boppi. Snart är kroppslängden uppe i tresiffrigt.
Idag mår jag mycket bättre än i förrgår och i morgon kommer jag börja träna igen. Det positiva med att vara sjuk länge är att en 3dagara förkylning inte bekommer en längre. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarer om något annat än vad som kan tänkas vara relevant för inlägget ovan eller påhopp raderas.