onsdag 24 augusti 2016

It's a wonderful, wonderful life.

En förmiddag bestående av 2,5 timme i solen på landsvägar kring sjöar, över åar & brevid ängar. Man kan ha det så mycket sämre!

Det finns så mycket som behöver gå rätt för mig rent skidmässigt framöver för att jag skall ha en suck med i tävlingarna i vinter. Men det känns verkligen som om jag börjar på en högre nivå än vad jag gjort tidigare när jag pga skador haft långa uppehåll i rullakidåkandet. Jag har, givetvis, en för hög puls i förhållande till ansträngningsnivån för tillfället. Jag håller mig inom ramen för A1 men jag vet ju att pulsen borde vara så mycket lägre än vad den är just nu. Men det kommer ge med sig med tiden. 
Vad som däremot känns helt otroligt är hur snabbt pulsen sjönk så fort jag kom till ett lättåkt parti. Och hur väl jag har återhämtat mig nu efter passet. 2,5 timme (och dessutom första rullakidpasset på säkert tre månader) i tryckande värme borde slagit ut mig mer än vad det gjorde.

Kontentan: jag är i väldigt bra form, jag är stark - men jag måste hitta tillbaka till min uthållighet och behöver öka på min mängdträning.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarer om något annat än vad som kan tänkas vara relevant för inlägget ovan eller påhopp raderas.