klubbmästerskapen 2O11 ~

Det här är utav tvekan den sjukaste tävlingsdagen jag någonsin varit med om.

Uppladdningen gick jättebra. De 48 timmarna innan tävlingen gick i stort sett åt att vila och äta. Ingen mastodont kolhydrat laddning med tanke på att vi bara skulle åka 9 km men ändå lite mer mat än i vanliga fall.

I morse käkade jag en stor frukost & så åkte vi upp till bygget.

Jag skall gå på toaletten och tycker av någon anledning att det är nödvändigt att skynda mig ( att jag hade 45 minuter på mig var något som jag uppenbarligen inte direkt reflekterade särskillt mycket över ) vilket såklart resulterar i att jag drattar på ändan& slår i svanskotan & får panzarsmärta i ryggen. Att det inte gav utslag på richerskalan är ett enda stort mirakel.

Pappa kommer dit & lägger på mitt klister och jag ger mig ut för första testrundan. Med 200 meter kvar lossnar spetsen på staven och flyger åt helvete in i skogen. Jaha ja, tänkte jag.

Vi vallar om & jag ger mig ut på andra testrundan. Där jag lyckas med prestationen att trilla bakåt och i ett försök att lindra fallet för ryggen sätter jag ner handen. Vilket självklart gör att jag får all vikt på just den handen jag sätter ner. Så istället för att ryggen får smällen stukar jag två fingrar. 5 minuter innan start.

I slutändan gjorde det här ingenting. Ingenting gjorde någonting, för jag vann. & det var världens bästa känsla. Just för att jag de senaste 4 åren har kommit tvåa och legat runt 1 minut efter de andra. Idag låg jag två minuter före andra bästa dam & 50 sekunder efter bästa herr. Det gjorde galet ont i ryggen & i handen ungefär hela tiden, men det var värt det. Och framför allt: första målet på listan över mål för säsongen 2011 är avklarat!

Jag skulle egentligen kört ett lugnt 2timmarpass på eftermiddagen men med tanke på att jag har svårt att röra fingrarna jag stukade gick jag & Tomas runt sjön på isen medan solen gick ner. Kan man få en bättre & finare Söndag, jag bara undrar ? : )