Först 40KM cykel på morgonen följt av en timme på rullskidor efter jobbet. Jag har fortfarande inte lyckats planera ekonomin så att jag har råd att investera i en pannlampa att sätta på hjälmen, vilket gör att jag får hålla mig till de upplysta cykelvägarna såhär på hösten när det hinner bli mörkt innan man kommer ut. Och eftersom det bara finns en sådan häromkring innebär det ibland många vändor fram och tillbaka till Gislaved, en tur som är omkring 5,5KM enkel väg.
Igår när jag kom ner för backen mot Gislaved och precis skulle köra över vägen för att komma in till industriområdet tittade jag till höger och insåg att cykelvägen brevid den nya vägen som går ut mot Göteborgsvägen har öppnat. Alltså den lyckan när man inser att man för första hösten på 3 år kommer ha en alternativ väg att åka på, den var ju så barnsligt stor att jag inte visste var jag skulle ta vägen!
Vägen är inte helt klar, men ändå. En helt ny kilometer att åka på, med lite tillhörande kringelikrok-vägar som jag tänkte testa i eftermiddag. Det är ändå himla fint när man för längesen lärt sig varenda centimeter av den gamla vägen! =) På den här nya kilometern finns bland annat en flack uppförsbacke på 300 meter som var perfekt för styrkestak!
Ny cykelväg! =) |
Två vitt skilda tidningstyper går just nu att hitta hemma hos oss. |
I morse gick det inte i många knop när telefonen ringde strax före 5.
Men Torsdagar har ändå blivit mina nya favoritdagar. Torsdagar innebär nämligen att simhallen i Anderstorp är öppen för morgonsimning 06-08. Det brukar bli 1,5-2 timmar varav de första 20 minutrarna går i väldigt lugnt tempo för att värma/mjuka upp ligament i höfter, rygg och ben. Sen brukar det vara ganska lätt att komma upp i samma hastigheter som innan graviditeten faktiskt.
Det är så skönt att få simma på morgonen, det blir lite som terapi. Simhallen är nersläckt och runt bassängen har personalen tänt levande ljus. I högtalarna spelas avslappnande musik. Den första halvtimmen är där ofta en hel del folk, främst äldre, men sen får jag nästan alltid ha hela simbassängen helt för migsjälv. Det är lyx =)
Tror att anledningen till att jag och simningen har blivit nya bästa vänner har med viktlösheten att göra. Jag börjar nämligen känna mig ganska hämmad av magen och viktökningen. Märker sällan av det under träning (vilket jag är tacksam för) men märker lätt av det när jag ligger i soffan och skall resa mig, ta på mig skorna eller plocka ur diskmaskinen etc.
Då är simningen extra skön när man känner sig lätt som en fjäder och kommer upp i ungefär samma hastighet som innan bebis flyttade in i magen =)
I Las Vegas köpte som tidigare nämnt både jag och Tomas var sin Go Pro Hero 2HD-kamera och diverse fästen för stavar, cykel, hjälm och pannband. Jag har varit lite halvlat och inte riktigt engagerat mig i den lilla leksaken än, men Tomas har använt sin flitigt och filmat många av våra/hans träningspass den senaste månaden. I brist på träningsvideor från mig får ni nu en från honom! =)
Många explosiva styrkeövningar och övningar med egen kroppsvikt.
En fråga angående styrketräning som skidåkare: Du har inte så mycket muskler om man jämför med många andra (menar inget illa!) men ändå är du stark. Man kan ju också ta exemplet med Marit Björgen och Johaug, där Marit har klart störst muskulatur men nu blir slagen av Johaug. Hur hänger det ihop?
SvaraRaderaDet där har att göra med att storleken på muskeln inte har något med hur stark man är. Du kan ha skitstora muskler, men sen kan du bli slagen av någon med mindre i ex skidåkning eller lyft. Det beror på hur man tränar. Jag vill inte ha en massa onödig muskelmassa, så jag tränar inte för att få någon muskelvolym. Lite kommer ju automatiskt, men jag gör inget medvetet för att öka musklernas volym. Jag tränar för att bli stark. Tro det eller ej men det är stor skillnad! =)
RaderaSen finns det undantag, Björgen är ju ett av dem. Hon är både stark som ett djur och har stora muskler. Däremot har jag väldigt svårt att tro att hon medvetet tränar för att få den volymen på musklerna, det har nog snarare med gener att göra.
Jag tänkte bara tala om hur mycket jag verkligen gillar att läsa din blogg, jag har nu lyckats tappa några kilon och vågar mig ut på rullskidorna fast det kan vara någon som ser. Tack Majken för att man får följa din blogg och du får mig att hålla motivationen uppe de dagar det känns lite tungt! :D
SvaraRaderaVad glad jag blir nu Caroline!! :-) Fortsätt så! :-) Hoppas du kan få något ut av bloggen nu även om det handlar mycket om att träna med en liten filur i magen :-)
Radera