Frågor om sponsorer och graviditet .

Jag får väldigt ofta frågor här i bloggen, om allt mellan himmel och jord =) Jag svarar alltid och om någon fråga är extra intressant eller om det är en fråga som jag fått ofta väljer jag ibland att ta upp dem i inlägg. Idag fick jag två frågor under samma inlägg som jag tyckte var väldigt spännande =)

Anonym

Hur upplever du livet som gravid än så länge? Vad är de största skillnaderna från innan ? Hade varit kul att veta! 
Kram

Svar

Här skulle jag vilja svara att allt är annorlunda, men samtidigt ingenting =)

De absolut största skillnaderna är att jag har ont ibland. Ont i ryggen, i benen och väldigt ont i huvudet. Och så är jag väldigt trött vissa dagar. Första dagen som jag fick sådär vansinnigt ont i huvudet blev jag livrädd och tänkte "Herregud vad händer nu?! Huvudet går sönder!!" innan jag läste mig till att det är ganska vanligt under graviditeten. 

Före September i år tror jag inte att jag har haft huvudvärk på 3-4 år. Det här med ont i ryggen var också helt nytt, och beror på att bäckenet är mer töjbart och "flyttar sig" när man är gravid. Ibland om jag ramlat illa på rullskidor har jag haft så pass ont i ryggen (eftersom den blir sned vid fall) att jag gått till min kiropraktor. Men utöver det, aldrig. 

Jag har aldrig ont någonstans, och det här med att ha lite ont varje dag, eller känningar på olika platser varje dag, kommer jag nog aldrig vänja mig vid. Det har fått mig att uppskatta det att vara frisk och ha bra leder än mer än vad jag tidigare gjorde.

Sen är det klart att det är annorlunda att väga mer igen, och jag upplever just den biten som väldigt jobbig. Kanske beror det på att jag kämpade så hårt för att gå ner i vikt från första början - då är det tufft att se att viktkurvan återigen börjar närma sig 70kg. Men å andra sidan vet jag ju att den här gången kommer det vara lättare att gå ner, och det kommer komma världens finaste och underbaraste sak utav att jag går upp lite i vikt.

En annan sak som är väldigt intressant är att folk ibland inte ens ser mig i ögonen när vi för samtal med varandra. Jag hade ingen aning om att mina ögon flyttat ner till mitten på magen, men uppenbarligen är det också en bieffekt av att vara gravid ;-)

Men bortsett från de här sakerna så skulle jag säga att livet flyter på som vanligt, bortsett från de förändringar jag gjort i träningen såklart, men det tar jag ju upp i andra inlägg här på bloggen. Folk är generellt väldigt noga med att påpeka att man skall ta det lugnt under graviditeten och lyssna på kroppen, men det här med att lyssna på kroppen har jag gjort varje dag i två år nu så det är ju inte direkt något nytt.

Mikael T

Du verkar ha många sponsorer och vara duktig med ditt sponsorarbete. Jag undrar hur du tänker kring det. Kontaktar ni eller blir ni kontaktade? Och tackar man ja till alla erbjudanden? Finns det sponsorerbjudanden man säger nej till även om man inte hör till de bästa/mest välkända åkarna?

Svar

Vad roligt att du tycker att jag utför ett bra arbete med mina sponsorer! =) Det är dem som gör att jag kan föra min satsning framåt och det är såklart en lika viktig del för mig som att min träning går rätt till. Det här med hur jag och mina sponsorer kommer i kontakt med varandra ser väldigt olika ut. Förra året gjorde jag en väldigt utförlig folder där jag bl.a. hade med information om migsjälv, vad jag uppnått, vad jag vill uppnå inom en snar framtid och vilka mina framtida mål är. Utöver detta fanns det med en hel del information om min/vår lägerverksamhet, samarbetet med Oskar Svärd samt (såklart) olika förslag på sponsorpaket. Det fick vi väldigt mycket napp på, och då satte vi upp möten med alla intresserade och åkte runt och pratade med olika företag. Då berättade jag lite mer utförligt om hur träning och satsningen i det stora hela ser ut. Jag försökte också ta reda på vad jag kan göra för företaget och hur jag kan få dem att synas på bästa sätt.
Men det finns också företag som har hört talas om satsningen, kontaktat mig och därigenom undrat om det finns möjlighet att satsa =) Ett exempel på ett sånt företag är Toxic Interactive som skrev till mig dagen innan Stråkenloppet förra året och undrade om det var för sent för dem att gå in som sponsor. Och det var det såklart inte! =)
Nu i år skickade vi inte ut några nya foldrar, det väntar vi med till nästa vår, men däremo satte vi upp nya möten med alla sponsorer som var med i fjol. Vi åkte runt med en liten present till alla, ett tackbrev samt att vi satte oss ner och pratade om och i såfall hur de vill vara med i den fortsatta satsningen.

Jag känner att det viktigaste för mig när det kommer till sponsorer är följande:
- Att de kan ge mig något.
- Att jag kan ge dem något i utbyte.
- Att jag kan stå för det dem säljer eller sysslar med.

Alla de här punkterna stämmer för mig när det gäller mina nuvarande sponsorer =) Om det däremot skulle dyka upp en sponsor där jag känner att ett eventuellt samarbete falierar på en eller flera punkter så skulle jag tacka nej, eftersom det inte skulle bli ett bra samarbete ändå. För mig skall ett samarbete mynna i att båda parter tjänar på det, och om grunden för någon av de övre punkterna inte finns där så blir det inte ett givande och tagande system. Det blir då snarare ett system där den ena parten tar av den andra som inte får något alls. Ergo: dåligt. Den senare punkten är för min egen del. Om jag skall göra reklam för något så skall jag känna att det är något jag själv kan gå i god för och står för som produkt eller tjänst. Jag skulle aldrig tacka ja till sponsring kring något jag inte tycker om bara för att få det gratis eller för att tjäna pengar på det, det tycker jag är ganska idiotiskt.