Det här har såklart gått ut över träningen. Stavgång, rullskidor, cykel, crosstrainer eller alla andra träningsformer där man på något sätt använder benen går bort. Och eftersom det är just de formerna av träning jag nyttjat mest under de senare månaderna av graviditeten så blir man lite osäker på vad man skall hitta på när inget av det fungerar.
Men igår spenderde jag ett par timmar i simbassängen och det funkade faktiskt helt okej. För att tvinga benen att vara stilla la jag in dem i en såndär flytring för små barn. Det blev väldigt tungt för överkroppen efter ett tag men jag fick ändå till två fina timmar med träning. En fin början på en ny vecka när den förra gick under all kritik.
Som det är nu känns det bättre än vad det gjorde förra Måndagen men långt ifrån okej. Enligt barnmorskan kan det vara så att min sträckning har satt igång foglossningen på insidan av låret och upp mot bäckenet.
Foglossning är ett fysiologiskt fenomen som kan uppstå under en graviditet. Problemen kommer av att relaxinet i kroppen ökar och gör att fogar och leder kring bäckenet mjukas upp. Det i sin tur leder till att bäckenbenen lossnar ifrån varandra (det är ungefär lika skönt som det låter).
Relaxin är ett hormon som gradvis ökar mer och mer efter graviditetsvecka 18 och är nödvändigt under en graviditet för att mjuka upp benen i bäckenet så att bebis kan komma ut. Alla får känningar av det här på olika sätt under graviditeten. Vissa får så stora besvär att de blir sjukskrivna, sängliggande och får ta sig fram i rullstol medan andra knappt känner av det. Varför vissa drabbas mer än andra vet man inte, det verkar som om det här med foglossning slår till lite hursom.
Foglossning är något du inte kan strecha eller rehaba bort under graviditeten och försvinner oftast ett par veckor efter förlossningen när relaxinet i kroppen försvinner och broskfogarna stelar till igen. Men får man för allvariga fall av foglossning kan det leda till kronisk foglossning, som betyder att bäckenbenen aldrig kommer läka ihop igen och att man tvingas leva med smärtan resten av livet.
Därför är jag väldigt, väldigt, väldigt försiktig när det kommer till att belasta benet just nu. Jag tänker att det är bättre med en lugnare period nu när man ändå är stor som en stenaline-färja än att träna på och få stora problem efter bebis har kommit. Då vill jag ju komma igång så fort som möjligt igen.
Eftersom jag nu tränar mindre än mitt mål på 12,5 timme i veckan så har jag förrutom att skaffa mig lite nya böcker och Nintendo 3DS-spel fått lägga om kosten en del.
Kolhydrater är för mig något man äter för att fylla på bränsletanken så att man skall kunna träna sina 3, 4 eller 5 timmar om dagen och nu när jag inte kommer upp ens i närheten av de mängderna så kan jag inte gärna dra i mig lika stora lass med mat som jag brukade. Om jag inte skulle känna för att lägga på mig en massa extra fett och långa ut migsjälv som kryssningsfartyg, det vill säga.
Jag har löst det här genom att äta kolhydratrikt till frukost och lunch, men ha en liten nolltolerans efter klockan 13. På så sätt får jag i mig kolhydrater vilket min kropp behöver, men jag får inte i mig ett överskott =) Det här har hittills funkat riktigt bra och jag lär fortsätta med det resten av graviditetstiden.
Jag skulle däremot inte påstå att jag äter någon strikt LCHF-kost.
För vem fan vill leva utan frukt?
I Söndags var det också premiär av Swix Ski Classics. Vi gick upp kring halv nio och satt bänkade framför norska tv2 de nästkommande 3 timmarna. I Norge vet man hur man skall sända och producera en långloppssändning. Uppsnack där Hjelmeset åkte igenom banan och snackade banprofil, ett hav av intervjuer och ett långt eftersnack. Svensk tv har mycket att lära sig här =)
Men nog kändes det lite vemodigt att titta på premiären ändå. Även om inget någonsin kommer slå bebisen som kommer i Mars och jag aldrig skulle byta ut honom/henne mot att köra en världscup så känns det lite tungt. Vår plan de senaste 3 åren skulle mynna i en Ski Classics-premiär 2013 och jag vet med mig att jag hade gjort ett jäkligt bra lopp om jag hade kört. Med den fantastiska träningssommaren jag hade som gick över all förväntan hade jag verkligen kunnat vara med och göra något riktigt bra ute i spåren den här säsongen.
Men å andra sidan känns det ju såklart mer än okej att missa en säsong för att få bebis. Det kommer ju många år med världscuper framöver och ärligt talat så tror jag det bara kommer bli roligare att tävla när man vet att man har en liten som står och väntar i målområdet tillsammans med sin pappa. Större motivation för att gå i mål så fort som möjligt kan man väl inte gärna få?! =)
Foglossning är ett fysiologiskt fenomen som kan uppstå under en graviditet. Problemen kommer av att relaxinet i kroppen ökar och gör att fogar och leder kring bäckenet mjukas upp. Det i sin tur leder till att bäckenbenen lossnar ifrån varandra (det är ungefär lika skönt som det låter).
Relaxin är ett hormon som gradvis ökar mer och mer efter graviditetsvecka 18 och är nödvändigt under en graviditet för att mjuka upp benen i bäckenet så att bebis kan komma ut. Alla får känningar av det här på olika sätt under graviditeten. Vissa får så stora besvär att de blir sjukskrivna, sängliggande och får ta sig fram i rullstol medan andra knappt känner av det. Varför vissa drabbas mer än andra vet man inte, det verkar som om det här med foglossning slår till lite hursom.
Foglossning är något du inte kan strecha eller rehaba bort under graviditeten och försvinner oftast ett par veckor efter förlossningen när relaxinet i kroppen försvinner och broskfogarna stelar till igen. Men får man för allvariga fall av foglossning kan det leda till kronisk foglossning, som betyder att bäckenbenen aldrig kommer läka ihop igen och att man tvingas leva med smärtan resten av livet.
Därför är jag väldigt, väldigt, väldigt försiktig när det kommer till att belasta benet just nu. Jag tänker att det är bättre med en lugnare period nu när man ändå är stor som en stenaline-färja än att träna på och få stora problem efter bebis har kommit. Då vill jag ju komma igång så fort som möjligt igen.
Eftersom jag nu tränar mindre än mitt mål på 12,5 timme i veckan så har jag förrutom att skaffa mig lite nya böcker och Nintendo 3DS-spel fått lägga om kosten en del.
Kolhydrater är för mig något man äter för att fylla på bränsletanken så att man skall kunna träna sina 3, 4 eller 5 timmar om dagen och nu när jag inte kommer upp ens i närheten av de mängderna så kan jag inte gärna dra i mig lika stora lass med mat som jag brukade. Om jag inte skulle känna för att lägga på mig en massa extra fett och långa ut migsjälv som kryssningsfartyg, det vill säga.
Jag har löst det här genom att äta kolhydratrikt till frukost och lunch, men ha en liten nolltolerans efter klockan 13. På så sätt får jag i mig kolhydrater vilket min kropp behöver, men jag får inte i mig ett överskott =) Det här har hittills funkat riktigt bra och jag lär fortsätta med det resten av graviditetstiden.
Jag skulle däremot inte påstå att jag äter någon strikt LCHF-kost.
För vem fan vill leva utan frukt?
 |
| Såhär kan det se ut när man äter mangofylld kyckling med världens godaste yohgurtsås till. Sås med kyckling istället för tvärtom. |
 |
| Blubb är nog inte jättenöjd över all den extra tid jag plötsligt har som nu kan gå till att leka med henne och Nuss. Numera ligger det alltid två halvdöda kaniner i burarna på kvällen. |
I Söndags var det också premiär av Swix Ski Classics. Vi gick upp kring halv nio och satt bänkade framför norska tv2 de nästkommande 3 timmarna. I Norge vet man hur man skall sända och producera en långloppssändning. Uppsnack där Hjelmeset åkte igenom banan och snackade banprofil, ett hav av intervjuer och ett långt eftersnack. Svensk tv har mycket att lära sig här =)
Men nog kändes det lite vemodigt att titta på premiären ändå. Även om inget någonsin kommer slå bebisen som kommer i Mars och jag aldrig skulle byta ut honom/henne mot att köra en världscup så känns det lite tungt. Vår plan de senaste 3 åren skulle mynna i en Ski Classics-premiär 2013 och jag vet med mig att jag hade gjort ett jäkligt bra lopp om jag hade kört. Med den fantastiska träningssommaren jag hade som gick över all förväntan hade jag verkligen kunnat vara med och göra något riktigt bra ute i spåren den här säsongen.
Men å andra sidan känns det ju såklart mer än okej att missa en säsong för att få bebis. Det kommer ju många år med världscuper framöver och ärligt talat så tror jag det bara kommer bli roligare att tävla när man vet att man har en liten som står och väntar i målområdet tillsammans med sin pappa. Större motivation för att gå i mål så fort som möjligt kan man väl inte gärna få?! =)
 |
| ♡ |
Förstår att det känns skittungt när man lagt ner så mycket tid gentemot ett mål och det blir utsatt ett år! Men tänk såhär, det är inte många tjejer som vågar ta ett år för att bilda familj, och ju tidigare du gör det desto lättare och fortare återhämtar sig kroppen! Det är bättre med en paus från skidorna i din ålder än när du kommit över 30-strecket! :)
SvaraRadera