Tranemoloppet - tävlingspremiär 2013 .

Strax efter tio i morse bar det av mot Tranemo. 10KM klassiskt (4 varv á 2,5km) stod på schemat. Efter en natt där det känns som jag spenderade mer tid på toaletten än i sängen så var det en allt annat än utvilad åkare som tittade på när miniorerna lämnade startfållan en timme senare.

Pappa satte igång med vallningen. Jag hämtade nummerlapp, pratade träning med Therese och kände på snön - sen bar det iväg för skidtest och mer prat med allt trevligt skidfolk man inte sett på 9-10 månader =)

Klockan 12:22:30 gick starten för en helt ny typ av tävling - att tävla med magen.

Efter ett varv låg tre tjejer tillsammans; Therese, jag och Laila från Team Arkmek. Strax innan första varvningen blev jag omåkt av Therese som jag höll jämn fart med under andra varvet. Sen blev nog bebi lite sur över att pulsen skulle vara så hög så länge, så då saktade jag ner och körde lite lugnare i 1,5km. Och då försvann ju Therese såklart som en blixt på en gång =)

Men efter 7km började det faktiskt kännas helt okej igen och jag vågade dra på lite mer. Efter att ha kastat lite blickar bakåt ett tag insåg jag att Laila troligtvis inte skulle kunna komma ikapp mig vilket var en skön känsla. Therese var för långt fram för att det kändes som någon idé att maxa ur och försöka komma ikapp och Laila var så långt bak att hon inte skulle kunna ta igen det på det kvarstående varvet. Då kunde jag slappna av i åkningen på ett helt annat sätt vilket var riktigt skönt.
Tycker nästan stressen är det jobbigaste med alla lopp som inte överstiger 40KM.

Efter målgång blev det ett långt besök i Enervit-tältet och samtal med många trevliga människor som kom fram och grattade och undrade om jag verkligen är i 8e månaden. Det kändes riktigt roligt =)

Loppet i siffror.

Sträcka: 10,51km

Tid: 44:52

Snitthastighet: 14,05km/h

Maxhastighet: 24km/h

Placering: 2a i D21

Placering i D21: 2

Tid bakom segrarinnan: 2 min 28 sek
Bana: Ganska kuperad.

Före: +3 grader och molnigt. Riktigt hög luftfuktighet!

Det var en underlig upplevelse faktiskt, det här att tävla med bebi i magen. Helt annorlunda än att tävla när man bara är en som är herre över skidorna. För det första: det här med att bebisen med sina 40cm nu gärna pressar sig upp i magen mot lungorna när man är fysiskt aktiv stämmer. Herregud vad det stämmer..

Det andra som kändes ovant och konstigt var att inte själv få bestämma längre. Visst var det jag som åkte - men det var inte jag som bestämde tempo eller hur hårt jag kunde trycka på. Det var det den i magen som gjorde. Gick man på lite för hårt under för lång tid blev det VM i att sparka mamma i revbenen där inne.
Det var också riktigt ovant att vara så stor och känna sig så ur form. Efter två varv med en del uppförsåkning så hade jag så mycket mjölksyra i lår och triceps att det var helt vansinnigt. Vanligtvis krävs det ju en bra mycket högre frekvens och tempo för att jag skall bli SÅ trött..

Men det var ändå en väldigt lyckad dag, och nu en del timmar efter loppet känner jag mig ganska pigg =) Jag trodde att jag skulle behöva åka hem och sova direkt efter loppet, men istället har vi varit och ätit mongolisk barbeque i Bredaryd, jag har städat lägenheten, pysslat och lekt med kaninerna. 
I morgon är det en ny arbetsvecka, men frågan är om kroppen (läs: ben och triceps) inte vill ha en träningsfri dag i morgon efter att ha laddat ur för första gången den här säsongen =)

Jag och Therese på pallen! Trean Laila hade rymt hemåt redan =)

Tranemo-plankett!

Efter den monoliska barbequen i Bredaryd hade jag och Tobbe magtävling.