Löparvecka och husköp .

När jag var gravid var löpning den träningsformen jag saknade allra mest, mycket beroende på att det var något som jag absolut inte kunde göra i över ett halvår. Jag insåg nog inte hur mycket jag gillade löpningen förrän jag inte kunde utöva det. Jag satt och tänkte på löpning varje dag där hemma i soffan när det började närma sig slutet. Ofta började jag gråta i samband med det. Mitt vänsterben höll inte ens för en kort promenad till ICA, hur skulle det någonsin hålla för löpning igen? Det var mycket tårar och mycket sorg där i November-Mars. Tack min fantastiska kropp för att du självläkt så bra så att jag nu kan springa upp emot 2 timmar nu igen.

Att jag saknat löpningen är något som verkligen synts i träningsdagboken sen vi monterade klart Chariot'en. Under veckan som gått har 10 av 14 träningstimmar varit just löptimmar.

Det började i Måndags. Tomas var hemma och istället för att jag skulle sticka ut och träna själv tog jag med mig både sambo och bebis på en joggingtur ut på grusvägssystemet vid Sporda. Efter en timme kom vi fram till en backe jag intervall-spanat på ett tag. Charlie vaknade ungefär lagom till det så Tomas tog med honom längst upp i backen och medan de satt där och samtalade med varandra så roade jag mig med backintervaller. Måste säga att det var en fantastisk morot att ha dem på toppen av backen! Precis när det blev som jobbigast så fick man syn på dem och tryckte på ännu lite mer.

Jag är ganska försiktig med just löpintervaller men måste säga att det kändes över förväntan när man gjorde dem just i backe. Backen var strax över 200 meter lång och jag sprang upp 10 gånger. Inte direkt något jätteintervallpass men det får räcka såhär i intervalluppstarten. Jag vill inte dra på för mycket och sabba benet igen.

Efter passet gjorde vi oss iordning innan vi begav oss mot Vetlanda där vi var bjudna på middag hos Charlies farbror Tobias och faster Emilia. Efter en rundtur i deras nya fina hus blev vi bjudna på världens godaste grillmat med cheesecake och egenplockade hallon till efterrätt. Hur jäkla gott som helst. Undertecknad lyckades pressa i sig typ halva tårtan. Just att äta tillräckligt har - och kommer - aldrig bli ett problem för mig.

Charlie och kusinen i magen :-)

På Tisdagen gick jag till Friskis i Vetlanda och gottade mig i det faktum att kylskåpet var fullt med mjölk (typ 1 liter) och att jag skulle kunna vara borta 3 timmar utan några som helst problem.

Jag började passet på löpbandet. Lugn löpning på 10km/h första 20 minutrarna, sen ökade jag och låg på A3 (14km/h) i 7 minuter innan jag maxade ur och låg på A3+ (16km/h) i tre minuter.
Därefter började en överkroppsfest utan dess like. Jag skulle gärna berätta om allt jag gjorde, men kommer inte ens ihåg hälften av alla övningar. I 1 timme och 20 minuter (effektiv tid) gick jag mellan de fria vikterna och maskinerna och plöjde igenom muskelgrupp efter muskelgrupp. Väldigt mycket mage och triceps, för det är där jag känner att jag ligger mest efter. I slutet på passet maxade jag ur triceps på 31,5KG i armsträck. Hade varit roligt att se vad det varit om jag testat i början på passet när muskeln inte var stendöd men det får bli nästa gång.

Väl hemma igen slängde jag i mig lite mat innan Tomas körde upp mig och Charlie till Emilia. Tomas fortsatte sen till speedwaybanan för att förbereda sig för match mot Hammarby medan jag, Charlie och Emilia åkte på husvisning. Efter att ha blivit totalt nerkärad i den fina villan med den gigantiska trädgården åkte vi vidare till motorstadion och hejade fram Vetlanda.

Charlie på speedway

I Onsdags vaknade Charlie extra tidigt och på något mirakulöst sätt hade vi båda både ätit, sprungit i 1,5 timme, duschat/badat, ätit igen och gjort oss klara till föräldraträff i Gislaved innan klockan 12. Efter träffen med de andra föräldrarna och bebisarna gav jag mig ut på löptur nummer 2 för dagen. Jag joggade ut till elljusspåret, gick en kort bit ut på en skogsväg som precis blivit täckt med grov makadam för att inte väcka Charlie och ställde honom sen i botten på Geirosabacken. Jag vet inte riktigt hur mycket det stiger, men den är riktigt brant. Sen fick jag en kvart med A3 ungefär, genom att springa upp med stavar och springa ner. Lite lägre A3 på väg ner, men fortfarande A3.

Charlie sov - mamman intervalltränade

På Torsdagen var tanken att jag skulle ta det lite lugnare och bara jogga/powerwalka en kort stund med Charlie för att han skulle somna och sen ställa honom i vårt utegym medan jag styrketränade, men väl i vagnen var Charlie mycket mer intresserad av att titta på bilar och träd än att sova. Det slutade med att jag gick/joggade i strax över två timmar innan han äntligen somnade och sen styrketränade i 25 minuter. Mitt under styrkepasset fick jag plötsligt ett sms från mäklaren till huset jag och Emilia varit och tittat på under Tisdagen. Plötsligt, sådär mitt i ett träningspass, så blev jag och Tomas husägare.

Tidigt på Fredagsmorgonen lämnade vi Bolmen och strax innan 10 stannade bilen i Vetlanda. Utanför huset som vi flyttar till i November. Efter ännu en titt och en kaffe åkte vi sen vidare till banken för att skriva på papprena.

Det att flytta från Anderstorp känns både fantastiskt och hemskt på samma gång för mig. Det känns helt underbart att vi hittat ett så fint hus och det skall bli väldigt roligt med nått nytt, samtidigt som jag känner mig livrädd inför det här nya. Att byta jobb, att bedriva satsningen med en helt annan stad som bas. Långt bort (eller ja, 1,5 timme) från mina fina föräldrar, min bror och min syster som jag annars brukar träffa nästan varje dag. Som alltid brukar hjälpa mig med Charlie, komma med mat när de vet att jag är helt slut eller spontant kommer och hjälper mig klippa gräset om de anar att jag har mycket att göra. Vi är oerhört tighta i vår familj och det känns jobbigt och ledsamt att lämna det. Jag försöker påminna migsjälv om att det inte är till månen jag skall flytta, jag kommer ju åka hem ganska ofta. Men just det där vardagliga; att åka hem till varandra lite sådär spontant och bara umgås, fika, hjälpa, prata - det kommer jag sakna så mycket.

Vad jag däremot ser fram emot är att ha nära till Nässjö rullskidbana, nära till Pölder Sport, nära till fler konstsnöspår på vintern (Eksjö, Nässjö, Landsbro), nära till ett fräscht gym med bra öppettider som även har ledarledda intervall/distanslöppass och såklart - att bo och leva i det fina huset med min fina familj. Det skall också bli väldigt roligt att ha så nära till Emilia och Tobias, speciellt nu när Charlie skall få en kusin ungefär samtidigt som vi flyttar till Vetlanda.

Igår, Lördag, sprang jag veckans 4e distanspass, och idag avslutade jag en fin träningsvecka med ett riktigt stakpass - tillika veckans första och enda (!) rullskidpass. Jag körde först en uppvärmning till Slättö på ungefär 45 minuter innan jag fortsatte på vägen mot Forsheda. Den visade sig vara perfekt för långa stakintervaller. Där är lite halvdålig asfalt som gör det lite trögare, där är inte mycket trafik och vägen är ganska flack. Lite som Vasaloppsspåret från Eldris och in till Mora.

Jag hade som mål att klara 3x10minuter och i bästa fall 4x10. 

1:15 senare stod jag med ett intervallfacit på 3x10min och 1x15min! :-) Kroppen var såklart trött men i övrigt fin vilket jag tolkar som att jag inte direkt behöver hålla igen intervallträningen på rullskidor längre. Skönt! Och det var verkligen kul att få flyga fram på rull igen. På första intervallen snittade jag runt 24-25km/h. Det var inte direkt igår.

Totalt landade veckan på 14 timmar.

A1-träning: 9 timmar 50 minuter.

A2-träning: Ingen medveten A2-träning.

A3/A3+-träning: 1 timme och 10 minuter

Styrketräning: 2 timmar