Äntligen frisk efter 9 dagar utan träning.

När jag kom hem efter Västgötaloppet trodde jag att jag skulle vara frisk och träningsklar dagen därpå. När jag vaknade i Måndags insåg jag ganska snabbt att det inte skulle bli någon träning den dagen, eller de närmsta dagarna heller för den delen. Det var tjockt i halsen och kändes som om jag hade ett ton sten i huvudet. 

Veckan har därför varit väldigt seg. Jag har haft både hus, Charlie och kaniner att pyssla om så den där välbehövliga vilan har varit näst intill obefintlig, vilket såklart också gjort att det tagit så mycket längre tid att bli frisk. I Torsdags släppte huvudvärken men den där rossliga känslan i halsen fanns kvar. Jag tränar aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, ALDRIG men minsta lilla halskänning så det var bara att vänta ut det... Igår framåt dagen kände jag det knappt och när jag vaknade upp idag var det helt borta. Så idag blev det äntligen träning igen! Jag och Charlie är själva hemma så han fick styra träningstiderna. Han tajmade en längre sovperiod (90 minuter) perfekt till när herrarnas OS-skiathlon precis skulle börja så då körde jag ett pass på trainern framför tv'n med 4,5 minut A3 på slutet. Kan tyckas lite smålarvigt att påpeka att det var just 4,5 minut men jag lovar - när man har så mycket mjölksyra att man inte känner benen längre är man jäkligt nöjd över de där sista 30 sekundrarna och vill gärna poängtera dem ;-) Ikväll när Charlie hade somnat körde jag 30 minuter A2-styrkestak (motstånd 10) på Thorax Trainern varav 2 minuter var A3. Thorax Trainer är en grymt bra maskin på det sättet att man kan få till jäkligt bra och jobbiga pass på väldigt kort tid. 

skiathlon, cykling och sovande bebis utanför fönstret.

Däremot måste jag säga att det har varit helt fantastiskt att få vara hemma med Charlie. Jag är inte direkt glad för att jag missade 9 dagars träning så här tätt inpå Vasan men jag är jätteglad för att jag fick 9 dagar där jag bara kunde ha fullt fokus på min favoritpojke. Vi har haft så jäkla roligt! Lekt, skrattat och busat dagarna i ända. Det är så fantastiskt att se hur han lär sig saker och se på honom när han förstår vad man säger till honom. För några veckor sedan lärde han sig vad "puss" betyder. Så idag på morgonen när jag plockade upp honom från hans säng och la honom i min kröp han fram till mig, kramade mig om halsen och gav mig en jättestor puss. Kan säga att det var helt okej att gå upp, trots att klockan bara var 5, efter det.

Mys framför herrarnas störtlopp i morse.