460 träningstimmar under 2013, varav 432 mellan Maj och December.

2013 har verkligen varit ett helt fantastiskt år på alla sätt och vis. Att bli mamma till Charlie är det mest fantastiska jag upplevt, och jag är så oerhört tacksam och stolt för att få vara hans mamma och få dela mitt liv med honom, och med Tomas. Att få barn är det största jag upplevt och jag kommer aldrig, aldrig glömma det totala lyckoruset på BB. Första gången man fick se honom, känna honom, se hans ögon se in i mina. Och sen dess har lyckorusen bara blivit fler och kärleken starkare. Första gången han vände sig om, första gången han kröp, första leendet, första skrattet, första gången han sa "ma-ma". Det har varit långt ifrån lätt, det har verkligen krävts allt av mig. Att träna trots att man inte sovit, trots att man är slut. Att vara tvungen att planera vardagen in i minsta detalj för att det ska gå ihop. Men det har varit så värt det. Livet var hundra gånger enklare förr men är hundra gånger roligare att leva nu.

Att bli mamma har också varit något av det läskigaste jag varit med om i och med att jag inte visste hur det skulle bli med min fortsatta skidsatsning. Alla som känner mig vet hur viktig min skidåkning är för mig och hur stor del den är av mig och mitt liv. Under December 2012 drabbades jag av foglossning som gjorde vintern 2012/2013 till ett helvete. Jag minns särskilt när första Ski Classics-loppet visades på tv förra säsongen. Jag åkte hem till mamma och pappa för att se det på norsk tv och när jag kom hem igen var jag så ledsen att jag la mig i sängen och låg kvar där resten av dagen. Jag skulle varit i Tjeckien. Jag skulle åkt. Jag skulle inte ligga i en säng i Anderstorp, vara tjock och få ont av bara tanken på att åka skidor. Men då insåg jag också hur otroligt viktig längdskidåkningen är för mig.

Såhär i efterhand kan jag se det positiva i att allt gjorde sådär ont. För nu värderar jag allt så otroligt mycket högre. Jag är så tacksam för att inte ha ont. Så tacksam för att kunna träna obehindrat. Jag tycker också att det var positivt i den mening att jag nu planerar min träning bättre. Jag har lagt in fler kvalitépass och tränar smartare. Det funkar inte längre att ge sig ut när man vill och göra lite vad man vill. Detta har också lett till att jag genomför planerade pass i större utsträckning än tidigare. Om det ösregnade och man hade planer på ett 3-timmarpass förr kunde man skippa det, planera om och köra något annat. Det funkar inte längre. Kan man få 3 sammanhängande timmar på en och samma dag krävs det bra mycket mer än dåligt väder för att man inte skall ge sig ut.

En annan oro hos mig var hur jag skulle få ihop träningen under sommaren. Tomas är som känt borta under större delen av sommaren vilket kändes väldigt läskigt. Här vill jag rikta ett stort tack till min fina familj; till mamma, pappa, Axel och Malin som alltid ställt upp från det att Charlie bara var 2-3 veckor. Jag kommer aldrig kunna återgälda all hjälp jag fått från er men är evigt tacksam.

När det nu är en dag kvar av 2013 kan jag alltså slå fast att det fungerat över all förväntan. Under 2013 har jag tränat strax under 460 timmar, varav 432 mellan Maj och December :-) Det skall bli väldigt spännande att se vad summan blir under det riktiga skidträningsåret (Maj-Maj). Förutsättningarna för att komma över 600 ser ju inte alltför illa ut.

Jag ser fram emot Ski Classics 2014 som ett barn ser fram emot julafton och hoppas att jag trots barnafödande relativt nyss kommer vara med och kämpa om fina placeringar i vinter. Vill rikta ett stort tack till alla mina samarbetspartners för stöd, stark tilltro till mig och en enorm hjälp vad det än har gällt. Ni är fantastiska och jag lovar att ni inte kommer ångra att ni trodde på mig när jag vägde 90+KG och fortfarande gick runt och trodde stenhårt på Vasaloppsvinst någon gång i framtiden. Ett särskilt stort tack till Pölder Sport, Salomon och Thorax Trainer.

Vill även rikta ett stort tack till alla som kommit med trevliga mail, bloggkommentarer, kommentarer på Instagram mm. under året. Jag blir jätteglad och tycker det är hur kul som helst när ni skriver att ni blir inspirerade av mina knasigheter.

Stor kram och hoppas ni får ett riktigt gott nytt år.
Här följer nu en mindre bildbomb från 2013.

Januari inleddes med att jag ingick ett samarbete med Thorax Trainer som man kan säga såhär i efterhand har varit helt avgörande för min träning hemma när Charlie var liten.

Trots en liten framvikt försökte jag åka så mycket skidor det bara gick, här på Bråarpssjön i Anderstorp.

I Januari blev det även tälingspremiär i Tranemo (10KM). Jag körde in på en 2a plats och hade tiden 44:20. 8 minuter saktare och 20KG tyngre än året innan. Kan lova er att man inte har vidare glid när man kör på skidor där spannet är 20KG för lätt ;-)

I Februari gjorde jag inte allt för mycket. Jag körde Kanonloppet i Anderstorp (3,3KM vilket kändes som 2,3KM för långt) och spelade in film för Thorax Trainer.

Första Söndagen i Mars stod jag som så många andra och väntade vid målet i Mora. Att få vara på plats och se målgången live var verkligen helt fantastiskt häftigt.

I Mars kompenderade jag även suget efter skidor med att anmäla mig till tre lopp i Vasaloppsveckan 2014.

Och magen växte bara mer och mer..

... ända fram tills den 30e Mars då ballongmagen försvann och vi äntligen fick träffa vår ängel för första gången. Kl 16:24 på påskafton kom han, 53cm lång och 3950 gram "tung".

 I April mjukstartade jag lite med träning igen och det mesta bestod av cykling, Thorax Trainer och lite lätt styrketräning för utvalda delar av överkroppen. Tomas åkte iväg till Polen så Charlie fick vara med på alla pass och allt var anpassat efter honom. Vaknade han och skrek fick man fint avsluta passet.

April var annars en månad med mycket bebismys.

I Maj gjorde jag rullskidpremiär och fick verkligen veta att man inte skall ge sig ut på sina rullskidor spannade för >75KG när man väger 80 ;-)

När man har begränsat med tid får man göra det man kan till träning. 1:20 gräsklippning med 20KG viktväst visade sig vara en fruktansvärt jobbig historia.

I Juni började jag springa lite mer och sprang det längsta passet på ett år; 1 timme och 45 minuter.

Juni var också månaden då jag blev med ny landsvägscykel + trainer vilket öppnade upp för att jag kunde utföra ännu mer träning hemma med Charlie liggandes brevid.

I Juli försökte jag trappa upp träningen lite och det här blev alltså ganska vanlig syn hemma...

I Augusti åkte jag till Norge på höghöjdsläger bland fjällen. Har man bedrivit mestadels av träningen inomhus i tre månader är det helt obeskrivligt att få vara ute hela tiden i över en vecka.

Charlie var också med bland fjällen och tyckte det var spännande med alla djur som betade fritt.

När jag inte tränade blev det en massa rännande runt på olika speedwayovaler i landet för att Tomas skulle få vara med Charlie så mycket som möjligt.

I slutet på Augustu tog jag mig med nöd och näppe i mål i Alliansloppet, vilket var en väldigt varm men väldigt rolig upplevelse trots minimalt med rullskidträning innan. I mål väntade pappa med Charlie :-)

I september fick jag hänga med LGR-gänget på flera roliga pass. Bland annat stavgångsintervaller i Isabergs skidbacke.

Jag körde även min andra rullskidtävling, Höstrullen, mellan Ulricehamn och Borås. Efter loppet var det många som tittade snett när jag langade upp en bröstpump i omklädningsrummet ;-)

Och Charlie bara växte och växte.

I Oktober spenderade jag 11 fantastiska dagar i Ramsau och träffade bland annat den här härliga tjejen - Louise :-)

I Ramsau sprang man i vykort.

Ramsau.

På min födelsedag den 2a November fick jag göra vad jag ville och det slutade med att jag åkte 11,2 mil rullskidor.

När jag kom hem hade Tomas ordnat med tårta, ballonger, blommor och presenter. Det var utan tvekan min bästa födelsedag någonsin.

När jag inte körde rekordlånga rullskidpass spenderade jag mycket tid tillsammans med Tomas och Charlie. Här på Universeum i Göteborg.

I December kunde jag äntligen avslöja den roliga nyheten att jag är en del av Team Oslo Sportslager Moelven.

Vintern kom tidigt (och försvann lika fort) i Småland i början av December. Men innan det vita guldet försvann hann jag och Tomas spendera ett par dagar i Tranemo och samla på oss en del skidmil.

Jag gjorde min tävlingsdebut för säsongen i Västgötapremiären i Ulricehamn och vann förvånande nog :-)

2013 innehöll också den mysigaste julaftonen någonsin, där det roligaste var att se Charlie få paket. Förutom kartonger och snören var den roligaste paketen Babblarna-paketet med tillhörande figurer han fick av sin mormor och morfar.

Nytt samarbete med Nordiska Plast!

Idag kan jag stolt presentera ett nytt superkul samarbete tillsammans med företaget Nordiska Plast, vars produktion och kontor ligger i Gislaved, Småland. Nordiska Plast  är ett familjeföretag som har utvecklat, tillverkat och marknadsfört olika plastprodukter i 60 år. Även om du kanske inte är medveten om det så har du säkerligen en produkt från Nordiska Plast hemma. Det finns nämligen inte en plastprodukt som företaget inte gjort - eller gör. Man har allt från smarta förvaringssystem för garaget till lunchlådor, pallar, tvättkorgar, och diskställ. Själv har vi bla en utdragbar källsorteringssats från företaget hemma.

Och om du nu mot förmodan inte skulle ha en produkt från företaget hemma så har du med all säkerhet haft en i handen när du varit och handlat någon gång. Nordiska Plast är nämligen en av världens ledande tillverkare av kundkorgar. Första modellen togs fram i början av 1960-talet och idag erbjuder man ett flertal modeller och tillbehör som exempelvis vagnar. 

Alla produkter från Nordiska Plast är fria från det hälsofarliga ämnet BPA och  alla produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel är självklart Livsmedelsgodkända.

Förutom detta kan jag berätta att företagsledningen är ett aktivt gäng som både brukar synas i resultatlistorna till Öppet Spår och Vasaloppet :-)

Klicka här för att besöka Nordiska Plats hemsida.

Nordiska Plast tillverkar bla kundkorgar till ICA.

Smart och snygg förvaring! :-)

Utdragbar källsorteringssats från Nordiska Plast.

Smart, snygg och BPA-fri matförvaring.

Rörlighetsträning deluxe.

Nu har det hänt en hel del sen jag hann skriva sist. Bland annat har jag både hunnit skada mig och tillfriskna igen.

Ett par dagar innan julafton inledde vi operation "få Charlie att somna i egen säng utan att ammas till sömns". Han har gått igenom den värsta av separationsfasen nu (tydligen skall man kunna kolla det genom att visa att man lägger en leksak under en filt/matta och om barnet börjar leta efter leksaken förstår han att den finns trots att han inte ser den och har då gått igenom det värsta av fasen) och eftersom jag skall åka iväg lite i vinter och han och Tomas kommer vara hemma själva då (ångestnivån över att inte se barnet på 3 dagar är sisådär skyhög just nu) måste vi ju börja vänja honom vid att somna utan mig.

Första natten var hemsk. Jag gick runt och bar honom och han bara skrek. Tillslut somnade han äntligen efter att ha vridit sig i famnen på mig i lite över två timmar. Dagen därpå kunde jag inte gå upprätt, inte böja mig, ingenting. Vridningen i ländryggen var ett faktum, vilket jag ju borde kunnat gissa mig till. Det är inte bara bara att bära runt på en ilsken klump på 11KG i två timmar. Att nattningen kvällen därpå tog lite över en timme underlättade inte precis och när jag vaknade på julafton övervägde jag att bara ligga kvar i sängen hela dagen och skita i både julskinka, paket och Kalle Anka. Behöver jag ens säga att jag firade min första träningsfria jul på flera år?

Det första jag tänkte var såklart att jag. måste. ha. en kiropraktortid.
Men eftersom det var jul och allt hade stängt fick jag fint klara mig utan. Min mamma har också haft lite problem med ländryggen så jag fick låna hennes träningsprogram för muskelrörlighet, styrka och stabilitet. Jag testade dem, upplevde en tydlig skillnad och började således nöta. De senaste dagarna har jag nött och nött och nött. Varje minut jag fick över rörlighetstränade jag. I förrgår i sammanlagt 3 timmar. Jag var också på besök hos Kristina i klubben som är sjukgymnast och expert på SI-leden och hon kontrollerade så att den var okej. I och med att jag fått barn relativt nyss skulle smärtan kunna bero på problem med den, vilket är ganska allvarligt, så det var skönt att få komma till henne och få veta att så inte var fallet. Hon tipsade mig även om fler övningar som skulle stärka mina små muskler kring ryggen. Fick även tipset att bara sitta på pilatesboll och sluta sitta på stolar.

Hon förklarade också att om jag bara nötte tillräckligt mycket så skulle jag själv kunna knäcka tillbaka ryggen genom att under en lång tid mata på med mjuka rörelser (rörelseträning) som kroppen är van vid. Genom att stärka upp musklerna runt den skadade delen kan musklerna själva trycka tillbaka ryggen och sen hålla den på plats i och med styrketräningen som rörlighetsträning ger. Man gör alltså detsamma som en kiropraktor gör under några sekunder, fast det tar en del timmar. Däremot är det enormt mycket skonsammare och bättre mot kroppen (såvida man inte drabbas av akut nackskott/ryggskott/är överrörlig osv. I de fallen är det bättre med kiropraktor).

För mig tog det 8 timmar innan det första rejäla knäcket kom, vilket var igår. När det kom började jag fundera på om något gått av för det lät verkligen rejält. Efter det första knäcket kom det andra efter bara några minuter och idag efter 40 minuters tränande kom det tredje knäcket. Efter det tredje knäcket är i stort sett all smärta borta.

När jag började med rörlighetsträningen klarade jag bara av det absolut enklaste och allt man prövade gjorde så fruktansvärt ont. Idag klarade jag av ett ganska avancerat program och inget gjorde ont. Istället kände jag när de små musklerna som aktiveras jobbade! Häftigt :-)

På grund av den här lilla miniskadan kommer jag däremot inte till start i Axa Ski Maraton i morgon. Det känns lite väl tidigt att tävla  i och med att jag inte kände mig helt okej förrän idag. Om kroppen känns bra på nyår kommer jag däremot delta i Sylvesterloppet i Anderstorp (10KM ganska kuperad löpning). Något jag inte ser fram emot då jag minns hur dåligt jag mådde sist jag sprang det ;-)

Utöver en jävla massa rörlighetsträning har jag inte gjort allt för mycket vettigt i det sista. Träningsmängden ligger på 800+ minuter i veckan, vilket jag är nöjd med då jag lider av total brist på träningsmotivation. Igår körde jag distans på rullskidor i kortärmat underställ. KORTÄRMAT. Jag får väl trösta mig med att världseliten i Tour de Ski inte verkar ha det mycket roligare.

Vinst i Västgötapremiären och ny uppmätt maxpuls.

Charlie och en visp kl 06:30 igår morse.

Igår var det dags för tävlingspremiär på snö. Loppet var Västgötapremiären, distansen 6KM med intervallstart och platsen Lassalyckan i Ulricehamn. Ju närmre vi kom Ulricehamn desto mer började det regna och vi insåg ganska snart att loppet skulle bli en blöt historia.

Väl framme fick vi uppleva lyxen vid skidcentret i Ulricehamn. Pappa var särskilt nöjd över att man hade ett uppvärmt vallarum där han kunde kleta med klister. Han kletade på ett tunt lager och jag stack iväg för ett testvarv för att se hur mycket fäste som skulle behövas och hur banan var. Det första jag tänkte var att det kändes oerhört konstigt att köra med så korta stavar, jag har nämligen kortat dem 5cm inför den här säsongen (utan att testa mig fram, livet på en pinne!)

Efter lite fler tester körde jag ut i mitten på banan till en av de brantare backarna och körde upp- och nerför den mellan barnen som redan hade startat. Det funkade kanon, bara man höll koll så man inte var i vägen för de små. Sen blev det drygt 20 minuters löpning med hopp och fläng innan start.

Väl framme vid starten träffade jag min motståndare Karin Nilsson. Jag och Karin har mött varandra tidigare; tre gånger i Ulricehamnsloppet samt en gång i Stråkenloppet där hon alltid dragit det längsta strået. Jag var därför ganska inställd på att komma tvåa (Karin var trots allt 14e dam i Vasaloppet i vintras). Inte så att jag hade gett upp på förhand, jag tänkte såklart ge allt, men realistiskt var att komma tvåa och mitt mål var att inte vara mer än 1 minut efter Karin.

Jag i starten. Tyvärr fick jag inte tightsen förrän på Fredagen och hann inte trycka den så ber om ursäkt till de sponsorer som skall vara med på dräkten. 

Jag kom iväg jättebra och jag märkte en tydlig skillnad från tidigare kortdistanslopp där jag varit lite för dålig med uppvärmningen. Jag startade 30 sekunder efter Karin och försökte hela tiden hålla koll på hennes rygg och försökte avgöra om jag närmade mig, tappade eller höll samma avstånd. När vi nästan hade kört ett varv (2KM) tyckte jag att jag höll ungefär samma avstånd som när vi startade. Några hundra meter senare stod pappa längs med spåret och sa att jag var 8 sekunder före. Då blev jag superpeppad och började fundera på om jag skulle kunna trycka på ännu lite mer och om jag skulle orka hålla det här ända in i mål. 

Trots mycket strul i den långa stigningen ut på andra varvet där stavarna ville en halvmeter ner i snön tyckte jag att jag plockade mer och mer. Efter 1,5 varv var jag nästan ifatt och strax innan utgången på det tredje och sista varvet gick jag om Karin. Då valde hon att stiga av och bryta, vilket jag tyckte var väldigt tråkigt. Jag vann visserligen, och jag kände mig pigg så jag hade inte tappat 30+ sekunder på sista varvet,  men det är ju roligare att vinna när de andra går i mål och får ett resultat...

Jag försökte hålla samma tempo under sista varvet men märkte att farten gick ner lite. Det berodde såklart på att min morot försvann. Med 500 meter kvar blev jag yr och började må illa. Den känslan är jag bekant med - maxpulsen var nära. Jag hörde att en herråkare började närma sig bakifrån och det gav mig nya krafter iför upploppet. Så fort jag kom i mål tryckte jag upp pulsen på klockan som visade 219. Min tidigare uppmätta maxpuls är 218. Jag har inte hunnit lägga in passet på datorn än så det är möjligt att pulsen var ännu högre under loppet.

Jag är jättenöjd med min premiär. Jag höll en helt okej snitthastighet, tog ut mig till absoluta max och jag vann över en väldigt duktig skidåkerska som jag alltid varit långt efter tidigare :-) Kort och gott en väldigt fin dag, trots ösregn, ombytliga vindar och 7 plusgrader.
Än så länge är det lite oklart när nästa tävling blir. Jag är anmäld till AXA Ski Maraton i Falun den 29e December men som det ser ut nu kommer det loppet ställas in pga snöbrist.

Är också anmäld till Sylvesterloppet

Västgötapremiären 2013

Sträcka: 6,1KM

Tid: 21:30

Snitthastighet: 17,01km/h (3:31 min/km)

Maxhastighet: 37km/h

Placering: 1a i D21 av totalt 2 startande.

Före:+7, regnigt, blåsigt. Väldigt blött.

Tävingspremiär på Söndag & placerad i elitledet i Jizerska.

soluppgång i Bäckseda.

För ett par veckor sedan fick jag ett mail från Jizerska (första Ski Classics-loppet som går av stapeln 12 Januari i Tjeckien) med information för elitseedade åkare. Jag tänkte inte så mycket mer över det utan la det i min mapp med skidrelaterade mail och tänkte väl att det antingen måste vara någon allmän info som går ut till alla anmälda - eller att det blivit något fel.

Idag blev jag dock varse (då jag fick en påminnelse) om att det inte alls var något misstag utan att jag faktiskt blivit elitseedad! Det känns helt fantastiskt kul, speciellt med tanke på att dameliten kommer få starta 15 minuter före herrarna för att få mer exponering i media. Just den biten känns jätterolig eftersom det innebär en fantastiskt fin möjlighet för mina sponsorer att få reklamtid inför massor av tv-tittare! :-)

Det känns också väldigt roligt att Jizerska ger mig den här chansen. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur det gått till med tanke på att jag inte har några resultat från 2013 men är jättetacksam. Jag skall göra mitt allra bästa och ta vara på en här chansen för att lära mig så mycket jag bara kan om hur det fungerar att starta bland de allra bästa damerna. 

Idag blev det en snabbis till Pölder igen kring lunch för att hämta mina Salomon EXO-tights och sen vidare mot AOK's Fredagsträning. Idag stod cirkelfys och hinderbaneintervaller på schemat, riktigt kul! Det kändes som ett lagom pass inför tävlingspremiären i Ulricehamn på Söndag. Då går nämligen Västgötapremiären av stapeln. Distansen är 6KM med intervallstart så varken distans eller startsätt passar ju egentligen mig. Jag hoppas på ett fint A3-pass och få jämföra min form med lite herrar då jag tyvärr är enda startande i D21 enligt IdrottOnline.

Nya EXO-tights och valla till tävlingspremiären.

Ikväll har jag skrivit sponsoravtal som skall tas med på möten under kommande vecka, druckit julmust och lekt med Charlie. Tidigare ikväll skulle jag även visa Tomas hur de nya Salomon EXO-tightsen såg ut på och det slutade med att jag aldrig tog av mig dem. Har aldrig haft på mig tights som sitter så skönt om benen och passar så bra! Läste att min teamkompis Sandra Hansson beskrivit det som att det inte känns som om man har något på sig och det håller jag med om till 100%.

Till er som går i EXO-tankar skulle jag varmt rekommendera att ta en storlek större än vad ni brukar använda. Jag använder XS i alla övriga Salomon-plagg men har S i EXO-dräkten. 

Tråkig läsning om Anderstorps konstsnöspår.

Måste säga att det är riktigt tråkigt att se att en av grannklubbarna, Burseryds IF, skriver på sin hemsida att "Anderstorps konstsnöspår inte är motionsvänligt och är inte värt namnet konstsnöspår". Speciellt med tanke på hur mycket AOK i detta nu kämpar med att få ut konstsnö samt hur mycket pengar man lagt på lansar inför 2013/2014.

Jag har åkt på Anderstorps konstsnöspår sedan jag var 8 år gammal. Sen kan man ju hävda att jag ligger på en viss nivå och inte borde räknas men man skall inte glömma att jag bara var en helt vanlig skidmotionär fram tills att jag var 19 år. Min mamma håller idag i pass för miniorer på 7 år som klarar av att köra banan galant. Självfallet ligger inte problemet hos banan utan i så fall ligger den ju hos åkaren själv.

För självfallet kan det vara så att vissa upplever den för tuff. Man kan aldrig få alla nöjda eftersom alla har olika förutsättningar och kör på olika nivåer. Men att uttala sig på det sätt som BIF gjort är rent ut sagt bara pinsamt och under all kritik. Speciellt när man låter det tala för en hel klubb. Jag hoppas att BIF skidsektion ändrar detta på sin hemsida samt kontaktar AOK för en förklaring av detta korkade uttalande.

5000 meterstest på Thorax Trainer, Salomonstavar och ett samarbete med Lillsport handskar .

Dagarna i det nya huset ser ungefär ut på samma sätt än så länge. Jag går upp, äter en liten förstafrukost, tränar 2-2,5 timme, äter stor andrafrukost och sen spenderar vi resten av dagen med att packa upp och göra det vi kan för att vi skall vara i ordning och slippa bo bland en massa flyttkartonger under julen. Jag försöker träna på kvällen också då oftast på Thorax Trainern eller löpturer. Det blir lite mindre tränat nu den här veckan också (10-14 timmar) men sen hoppas jag kunna träna lite mer igen. Saknar framförallt de riktigt långa långpassen på 3-4 timmar. Idag tog Tomas med Charlie ut på en två timmar lång promenad och det underlättade helt enormt mycket. Det tar så mycket längre tid att plocka upp och få i ordning när man hela tiden måste ha koll på honom så han inte ramlar omkull.

Men igår hade jag trots mycket att göra lovat mig själv att jag skulle få ett andra pass. Även om det bara skulle bli ett kort ett. Dagen gick och med en massa ärenden att göra blev det ganska sent, såpass sent att jag bara hade 40 minuter på mig innan jag var tvungen att natta Charlie. Då kom jag på en idé som bara skulle kunna komma från en som inte vet hur brutalt ont det gör med 5000 meterstest: Jag behöver inte värma upp så mycket innan.
Note to self: Värm upp mer än de 3 minutrarna du gjorde igår.

Det tog sisådär 1,5 minut innan jag insåg hur idiotiskt det varit att skippa uppvärmningen. Kroppen var ju inte med på den plötsliga ansträngningen och fick totalchock när den gick från myspuls till långt över 90% av max på bara någon minut. Det gjorde så. jäkla. ont. Överallt. Varenda liten muskel bara skrek, krampade och mjölksyran sprutade. Jag mötte en del "småväggar" men lyckades motivera om mig med tankar om kortsiktiga mål; ex att jag snart skulle vara halvvägs. Men med 1,5KM kvar väggade jag totalt. Huvudet sökte desperat efter någon positiv tanke men hittade inget. Tempot sjönk från 4:10/KM till 4:30/KM. När distansmätaren visade 0,99 lossnade det. Jag laddade om och körde sista kilometern på 4:05.

Totalt tog det 21:35 på motstånd 7. 20 minuter A3 varav 10 minuter A3+. Hela passet tog alltså strax under 25 minuter med min lilla miniuppvärmning inräknad. Inte så länge men det var efter förlossningen det absolut värsta jag någonsin utsatt min kropp för. Efteråt låg jag i fosterställning en lång stund på golvet och hyperventilerade. Sen kröp jag in på badrummet, in i duschen, satte kranen på kallaste möjliga och satte mig i det iskalla vattnet med kläder på.

Jag efter Thoraxtestet.

Strax efter lunch idag åkte hela familjen till Nässjö och Pölder Sport. Där hämtade jag mina Salomon-stavar, två par att ha utomhus och ett par som skall stå i Thorax Trainern. Utöver det fick jag också en väldigt trevlig nyhet om att Lillsport hade lämnat ett paket med 5 par handskar till mig! Nu kommer jag vara varm och go om händerna både innan, under och efter tävlingarna/passen i vinter!
Jag har kört Lillsport vinterhandskar sedan 2006, samt deras rullskidmodell sedan 2011 och det känns jättekul att de vill synas i samband med mig i vinter. I och med att jag kört med dem så länge vet jag också vad jag pratar om när jag säger att de har de i särklass bästa, skönaste och hållbaraste handskarna som går att få tag på. Mina äldsta Lillsport-handskar är 3,5 år gamla och är, förutom lite klisterfläckar, som nya :-)

Nya fina stakkompisar :-)

Bild på den lilla "tumgrejjen" för att man skall få bättre tryck neråt. Gunde Svahn körde med den under sina sista år som aktiv! Ser fram emot att testa den :-)

Nya jättefina handskar från Lillsport. Handsken som ligger längst ner i bild är en handske att trä utanpå staven, antingen om det är väldigt kallt ute eller om man är väldigt kall av sig. Tomas som har svåra vibrationsskador i bla händerna efter speedwayen kör mycket med den. Han hade den bland annat i Vasaloppsstarten 2013 och var kanonnöjd med den :-)

Mina nya vardagsskor nu till vintern! 

Salomon XA Pro 3D Mid GTX Ultra. 

En känga som inte alls känns som en känga. Lätt, lätt att ta på sig, fantastiskt skön och framförallt - skitsnygg ;-)

Första skidpasset på snö i Sverige den här säsongen.

Trots en del missöden och inställda pass på grund av Sven har det varit en bra vecka. Igår skjutsade Tomas ner mig till Friskis i Vetlanda (hade jag sprungit ner som jag brukar hade jag nog blåst bort) där jag körde ett kort löpintervallpass som uppvärmning och sen ett sjuhelsikes överkroppspass. Jag har inte kört styrketräning på gym sen i September så det var minst sagt ovant. Trots minimalt med styrka de senaste månaderna hade jag inte tappat något utan snarare tvärtom. Det hade jag verkligen inte väntat mig så det var en väldigt positiv överraskning.

Sen är det väldigt spännande att jämföra med i vilken "form" man var i när man började om från noll efter graviditeten. Första gången jag försökte köra dips var väl Charlie drygt tre veckor. Jag hoppade upp i ställningen och ramlade ner lika fort igen. Jag orkade inte ens hålla uppe min egen kroppsvikt! Och igår gjorde jag 45 stycken (10-10-8-8-9) utan vikthjälp.

På kvällen skulle vi som vanligt vara med på AOK's fredagsträning men det satte Sven stopp för. Trots att vi lämnade Vetlanda i väldigt god tid hann vi inte till träningen. Resan som vanligtvis tar runt en timme och en kvart tog två och en halv timme.

Idag spenderade Charlie en heldag med sin mormor medan jag och Tomas fick lite egentid. Det var inte jättesvårt att bestämma vad vi skulle hitta på, vi hade ju hört rykten om att det finns skidspår i Tranemo. Spåret var inte långt (450 meter) men med tanke på att alla deras länsar gick på högvarv lär det nog snart finnas en längre runda där. Tror inte direkt någon behöver oroa sig för att Tranemoloppet den 6e Januari skall bli av. Det blev ett två timmar långt pass effektivt räknat, och om man räknar med tiden som vi åkte runt och flamsade och tränade på diverse konster på skidorna höll vi på i 2:30. Spåret lutar lite lätt uppför i 150 meter, sen är det en nerförsbacke, 100 meter till, en vändpunkt och sen tillbaka uppför backen och sen flackt bort till den andra vändpunkten. Jag stakade körde stakning uppför och diagonal varannan gång. Kul att man lagt spåret vid en backe så det inte bara blir en flack cirkel som det brukar vara när man har ett såpass kort spår.

Ordning och reda.

Innan avfärd mot Tranemo. Många har frågat om jackan efter bilder på Instagram och det är en Salomon Pic Down. Fantastiskt varm och gosig att ha nu när vintern äntligen kommit till södra Sverige! :-)

Länsar vid spåret.

Tomas på väg bort för att posera med en av länsarna.

Det här var också mitt första skidpass i mina nya Salomon-kläder, pjäxor och skidor. Stavarna väntar jag fortfarande med spänning på :-) Skidorna kändes helt fantastiska. Jag körde på ett par som skall gå bra i kallföre när det är lite mer kuperat vilket var precis läget vi hade idag. 

I morgon bitti blir det ännu ett pass i Tranemo, förhoppningsvis på 2-3 timmar. Lika mycket pannbensträning som skidträning.. :-)