en dålig vecka för stavar .

I Måndags kom det vi alla har väntat på. Eller, kanske inte väntat på, men i alla fall förväntat sig. Det som händer varje säsong. Rullskidkrasch nummer ett. Och kanske två, beroende på hur man räknar.
Jag skulle premiära på den nya stakrundan & presterade efter bara någon kilometer att sätta staven i en lövtäckt brunn. Istället för att följa med upp när jag drog upp armen bestämde den sig för att fastna och istället dra ner mig i asfalten. Resultat: Favoritstavarna knäckta & lite småont överallt. Hem och hämta ett par nya stavar och ge sig ut igen. Efter 2 mil kommer jag till en brant backe som kommunen tydligen har bestämt sig för att asfaltera om men inte riktigt blivit klara med, och heller inte riktigt lyckats markera med en varningsskylt (läs: sista halvan av backen består av stora stenar). Innan krascheriet hann jag tänka "Oj. Det här kommer göra ont." För att sekunden senare få det bekräftat. Och igår bestämde sig även stavpar nummer två för att tacka för sig.

Måndag: Favoritstavarna knäckta.

Onsdag: Spetsen på andrastavarna går av.

( Dieselbrødre - Skambankt . )