" här under tar vintern aldrig slut "

sol, snöflinga & Las Vegas .

Nu har vi "äntligen" kommit hem från Las Vegas. Det var en helt fantastisk vecka som bjöd på både det ena och det andra. Sol, 35 grader i solen, världens finaste människa som sällskap, amerikansk speedway, träning, tatuering, casinohäng och mer träning.

Om vi börjar med träningsbiten så visste jag redan innan att kvalitén på träningen där borta skulle bli lite lägre än hemma, men väl där blev det faktiskt mycket bättre än vad jag hade trott. Jag hade dessutom planerat in en lite lugnare vecka för att det inte skulle köra ihop sig helt. Vi hade ett grymt gym på hotellet där jag spenderade mycket tid (för er som inte redan förstått det så kan jag säga att löpning på löpband är ungefär 1000000000000 gånger sämre än vad löpning i skogen är. Men vad gör man inte för semester!) Det blev också en del löppass längs med Las Vegas Boulevard tidigt på morgonen innan det hunnit bli för varmt.

I övrigt var det mycket solande, badande och kaffe från Starbucks. Jag passade på att ordna till mig på kvällarna vilket i princip aldrig händer hemma längre så det var riktigt roligt. Kanske lite för roligt en kväll när Tomas gav mig en kort klänning i present varpå jag blev tagen för att vara prostituerad!! Fruarna som gick med sina män tittade på mig som om jag vilken sekund som helst skulle hoppa fram och kidnappa deras partner. :-) Helgalet! I övrigt kan jag ju säga att jag förstår nu varför så många amerikaner är överviktiga.. Frityrmat var lika självskrivet som casinona i Las Vegas. :-)

Det finaste med alltihop var att få en hel vecka med Tomas. Även om vi ses en hel del under sommarsäsongen så är det alltid något som skall göras med hans idrottande. En resa, massa samtal, mail, osv. Jag tycker om att bara vara tillsammans. Stänga av telefoner, inte sitta vid datorn utan bara vara tillsammans! Och även om man gärna vill så är det ganska svårt att få ihop sånn tid under sommarhalvåret när hans verksamhet i princip styrs genom x antal samtal/mail/sms om dagen. Så det var nästan det allra bästa. En hel vecka med bara varandra :-)

Här kommer nu en mindre bildbomb från reseriet!

Här har vi en bild från "prostutionskvällen" ;-)

Sista kvällen i Las Vegas spenderade vi på King's Ink vid Mirage. Där blev vi ritade på!

& så till själva riteriet! En snöflinga. Passande nog ;-)

Längdskidspecialisten Pölder Sport i Nässjö skriver sponsorkontrakt med Team XCS Power!

Nu till en jätterolig nyhet! :-) Veckan innan Ramsau åkte jag till Längdskidspecialisten Pölder Sport i Nässjö för ett sponsormöte och idag blev det klart. Pölder är min/vår första sponsor! Så roligt!

klicka här för att komma till Pölders hemsida.

Pölder Sport ligger alltså i Nässjö och är i min mening, och många andras, södra sveriges absolut bästa och mest välsorterade skidaffär. Och framför allt är de enormt duktiga och har stenkoll på vad de gör. Jag hoppas på ett långt sammarbete och det är verkligen kul att Pölder satsar på oss och tror på oss.

I övrigt sitter jag nu och äter på en kanelbulle. Om en timme åker jag till Jönköping för att sedan åka vidare mot Arlanda. I morgon bitti flyger jag till Las Vegas för en träningsvecka a la Northug & Hjelmeset. ;-)

Glaciärläger: dag 5 (igen).

Idag har jag, som några andra, haft vilodag. (Vilket många tyckte var jättekonstigt. Det verkar vara någon villfarelse att vi som tränar mycket dels tränar hela tiden och aldrig vilar och dels maxar på alla pass?)

I alla fall - under de här dagarna när jag har varit här har jag suttit och käkat bredvid två killar som heter Magnus och Johan. Två helt fantastiskt sköna, roliga (och jätteduktiga!) skidåkare som jobbar inom försvarsmakten till vardags. De vilade också idag. Och vid lunchen utspelade sig följade scenario:

Lägerdeltagare: Hur tyckte ni det var på glaciären idag då?
Jag: Vi har vilat alla tre.
Lägerdeltagare: Jasså! Och idag som det var den finaste dagen och allting!
Jag, Magnus, Johan:.............
Lägerdeltagare: Ja, de hade samlat ihop snö och kört ut!
Jag, Magnus, Johan:...........
Lägerdeltagare: Och det var kallare än vanligt och blåste inte alls mycket!
Jag, Magnus, Johan:...........
Lägerdeltagare: Och så hade de gjort längre spår så att slingan är 7,5km istället för 4!
Jag, Magnus, Johan:.........
Johan: Nu fattas det bara att Therese Johaug åkte runt i bikini och shorts och letade efter en svensk man att gifta sig med där uppe!

Glaciärläger i Ramsau: dag 3, 4 & 5!

Det blir lite meckigt när man skall försöka komma ihåg vad man har gjort såhär i efterhand, egentligen hade det varit bättre att sätta sig ner och skriva efter varje dag men schemat är ju så fullspäckat så man går i princip ut från hotellrummet vid 06,30 & kommer tillbaka vid 21,00. Och då är blogga det sista man tänker på vill jag lova.

I förrgår inledde vi dagen på glaciären. Vi hade teknikträning med Staffan där vi även blev videofilmade när vi körde stakning, diagonalt och dubbelstakning. Mina stavspetsar klarade sig från att gå av, en massa tack till Mattias Berglund som hade ett himla meck med att få på one way-spetsar på mina swix-stavar :-) (swix stavar är 10mm & one ways är 9mm så han var tvungen att värma upp spetsarna och karva i dem).

Finfärgade one way-spetsar på swix-stavar :-)

Staffan!

Nöjd skidåkare vid utkiksplatsen uppe vid kabinen :-)

På eftermiddagen var det dags för skidgång uppför störtloppsbacken i Schalding. Backen är 4km lång om man går rakt upp hela tiden och det stiger 1200 höjdmeter från start till mål. Vi började i grupp men det spred snabbt ut sig. Jag och Olle låg längst fram med Lars tätt efter oss. Allt eftersom det började stiga mer sprack det upp ännu mer i gruppen och till sist såg vi inte ens de andra bakom oss. Med 500 meter lurades Olle & ställde sig en bit framför mig, då tänkte jag "Yes! Nu är vi framme" Men så säger han "Nu är det bara 500 meter kvar!". Så då plockade jag fram det sista och joggade/sprang uppför den sista biten. Jag kom upp först på toppen (Nu skall det väl vara sagt att om Olle hade velat så hade han kommit först, men eftersom Olle också är ledare så sa han själv att han inte räknades ;-)) på en tid strax över en timme. Enligt Mattias Berglund hade jag en tid som hade konkurrerat med tjejerna i det svenska damlandslaget! :-)

Toppen av störtloppsbacken :-)

"Prispallen" ;-) 2, 1, 3

Igår inledde vi som vanligt dagen uppe på glaciären. Vi var där strax efter 8 på morgonen och fick åka fritt hela tiden. Jag hade 10 minuter med tekniktips av Mattias Svahn och det var nyttigt :-) Han gav mig några småtips som jag redan efter bara några minuter kände att kommer göra stor skillnad i min stakåkning och diagonal. Tidigare dagar har vi inte fått åka så mycket fritt, vi har spenderat halva glaciärtiden med teknikträning och sen sista halvan med att åka (vi är där i omrking 3 timmar). Men igår hade vi den första dagen med fritt hela tiden! 

Det är fantastiskt vackert här i Ramsau och kanske speciellt på glaciären. Även om det börjar bli enormt lite snö eftersom det är så varmt här på dagarna. Nere i dalen har vi runt 30-35 grader och uppe på glaciären +15 mitt på dagen. Det gör såklart att snön smälter. Jag undrar lite om vi faktiskt åker på snön eller bara på uppriven is. Hur som helst är det riktigt svåråkt nu och ingenting för motionärer. Igår såg jag till och med några i det polska landslaget dratta på ändan ett par gånger, och det här är inga killar med dålig balans om man säger så..

Men jag tycker det går helt okej faktiskt, speciellt efter igår när vi fick så lång tid fritt. Jag begav mig upp till de allra isigaste slingorna för att "bli kompis med isen" och efter två fall (som har resulterat i ett enormt, kolsvart, blåmärke på låret) gick det lättare och tillslut var det inga problem alls.

Mattias är servicemannen uppe på glaciären :-)

:-) 

Tjejen i shorts som kommer uppför backen är underbara Kari Eie, norsk skidkytt & Oskar Svärds sambo :-)

På eftermiddagen var det dags för ännu ett pass som involverade en brant backe! Den här gången stod Pichl-backen på tur. Backen är en serpentinväg som är 5km lång och stiger 430 höjdmeter. Olle frågade mig innan om jag ville hårdköra och jag sa väl att jag inte var riktigt säker med tanke på att jag var lite mör efter störtloppsbacken dagen innan.

Här är vi alla innan start!

Sen tog det väl ungefär 3 sekunder från det att jag startat tills dess att jag bestämt mig för att det skulle bannemej hårdköras i den här backen också.

Jag har lite den inställningen att jag kör så mycket jag orkar tills jag inte orkar mer och när jag inte orkar mer så blir jag arg på migsjälv och bestämmer att jag skall orka mer i alla fall. Det var väl lite det som hände igår också. Efter 1km kände jag att jag öppnat för hårt, att det blev syra i armar, ben och stopp i hela hjärnan. Ungefär så.

Jag vet inte riktigt hur jag orkade köra de nästkommande 4 kilometrarna i samma (och även ännu snabbare) tempo men så blev det i alla fall. Efter att min backföljeslagare Olle även i denna backe åkt bakom och skrikit på mig de sista hundra metrarna så ramlade jag i mål på strax under 28 minuter. Även det en tid som hade stått sig mot det svenska damlandslaget, av den infon jag fått! Nästa man i mål blev min lägerbästis Magnus från Sollentuna. Han kom i mål på 31 minuter :-)

Här är vi! Nöjda & glada efter att ha besegrat Pichl-backen!

Jag är grymt nöjd med resultatet i Pichl-backen! Speciellt med tanke på att vi besteg störtloppsbacken dagen innan och jag de två dagarna dessförinnan sprang ganska långt. Om det hade kunnat gå ännu fortare om jag hade haft en vilodag och restituerat benen dagen innan? Garanterat.

Men idag blir det vilodag för min del. Jag brukar aldrig träna mer än i 3 dagar utan någon form av vila så nu skall det bli skönt med en ledig dag här i Österrike. Spa-avdelningen på hotellet öppnar vid 4-tiden i eftermiddag så jag tänkte bosätta mig där nere då ;-) 

Österrike är som sagt helt fantastiskt vackert, och nästa år tror jag att jag kommer åka hit och stanna under hela 11dagars-perioden (förutsatt att snörapporterna från glaciären är lite bättre). Men även om det är helt underbart här och det finns såna fantastiska träningsmöjligheter så börjar jag sakna han där hemma väldigt mycket. Och det är inte annat än att man längtar lite efter att åka hem och bli mött av världens finaste människa på Landvetter på Onsdag kväll :-)