lördag 31 mars 2012

Mer snö ?

Klockan 04:30 ringde klockan i morse & vi hasade oss till soffan för årets första GP från Nya Zeeland :-) morgon-GP var mysigt så för min del kunde de lagt några fler på andra sidan jorden.

Och så har det snöat igen...
För en vecka sen var det 23 plusgrader och nu sitter vi här med -4.



För er som är sugna på att se avslutningen i Ski Classics från Vålådalen så kommer det läggas ut på SVTPlay kl 14 idag. Nu gäller det bara att hålla sig från alla sociala medier tills dess så man inte får reda på vem som vunnit :-)

torsdag 29 mars 2012

Och jag ramla omkull och tog mig upp och sen ramla jag omkull igen .

Man hade ju tänkt sig en fin premiärrunda på de nya skate-rullskidorna idag.
Man hade ju sett fram emot det ända sen man fick plankorna i Januari.
Man hade ju planerat så pass att skate-stavarna skulle få nya holkar vid 12, och vara torra och redo att användas vid 16.

Man tog ju glatt på sig de nya skate-pjäxorna från Salomon, samtidigt som glädjen över att slippa den bögiga rosetten på Madshus-skate-pjäxorna var stor. Man funderade ännu en gång över varför dampjäxor/damutrustning generellt skall ha kursiv stil, vara vita, rosa & röda & se ut att passa bättre till enhörningsritter än skidåkning.

Man gav sig av och livet hann vara fint i nästan 500 meter. Man tittade av en ren slump ner på skidorna och såg att muttrarna på båda framhjulen ramlat av och att skruven som håller hjulet på plats NÄSTAN var ute. Man insåg sekunden senare att NU var skruven ute. Man såg hjulen flyga iväg. Man gav utslag på Richerskalan. Man fick väldigt ont.

halvvägs in i reparationen efter fallet...

Man åkte hem, bytte om och svor över att man var tvungen att köra klassiskt istället, men insåg snart att det var ganska okej ändå. Man kom hem 1 timme och 23 minuter senare och var nöjd med att man hade kunnat hålla så fint tempo och ha relativt låg puls med tanke på den långa sjukdomsperioden. Man var glad att man inte hade kört in i de där barnen som plötsligt dök upp och bestämde sig för att tvärnita och titta vem det var som kom bakom dem.

Man funderade på hur fan föräldrar kan låta 4åringar cykla ensamma, 2 meter från en vansinnigt trafikerad väg. Man insåg att man kommer låsa in sina framtida barn tills de fyllt 18.

onsdag 28 mars 2012

Mat: Fräsch, nyttig & god middag på 10 minuter!

För ett tag sedan lovade jag att skriva mer om kost och träning. Eftersom jag varken har tränat eller ätit som jag brukar den senaste månaden har det aldrig blivit av, men idag har jag gjort både och!
Idag vaknade jag utan någon som helst känning i halsen och var inte sen att sticka till gymmet så fort jag kom hem från jobbet. Efter en lätt uppvärmningslöpning på 15 minuter där de första 10 gick i promenad/jogg-tempo körde jag på i 3:15-3:30 tempo sista 5. Det var så skönt att få upp flås igen!

Det blev ett lätt pass, lite för att inte rivstarta efter sjukdomsperioden men kanske mest för att jag blev helt slut av ingenting. Det var otroligt irriterande att inte kunna ta vikterna jag brukar kunna ta med lätthet, samtidigt som det var lite intressant. Träning är verkligen en färskvara.
Efter lite över en halvtimmes skrotlyft körde jag olympisk rörlighet i 20 minuter.

Efter att ha joggat hem från gymmet och tagit en snabbdusch firade jag det första träningspasset på över 3 veckor med den första ölen (eller alkoholhaltiga dryck överhuvudtaget) på över 10 månader :-)



Sen till det essentiella! Middag!
Jag var helt vansinnigt trött efter träningen. Man skulle kunna tro att jag hade kört den värsta av de värsta intervaller, för jag orkade ingenting! Till den här typen av lägen - när man vill ha mat fort för att fort kunna fortsätta dö i soffan - har jag en kanonrätt, som dessutom är nyttig och snabblagad.

Pasta med avokado- & lime-kräm . 

Du behöver:
- 1 avokado (köp en mjuk avokado, den här rätten blir rent ut sagt äcklig om ni använder en hård)
- 1 lime
- Grekisk eller turkisk yoghurt (let's face it - det är ju ungefär samma sak..)
- Tagliatelle-pasta.



  • Börja med att ta ut innanmätet ur avokadon och hacka det i små bitar / mosa. Lägg i en bunke.


  • Pressa i saften från en halv lime i bunken med avokadon. Mosa avokadon och limesaften till en gegga. Tips för att få ut så mycket saft som möjligt från limen är att innan man skär i den "rulla" den under handflatan mot en hård yta samtidigt som man trycker hårt.

  • Tillsätt 1,5 dl grekisk/turkisk yoghurt. Rör om. Och voila! Klart! Till det här kokar man valfri mängd Tagliatelle.

den färdiga krämen får blir ljusgrön, även om den ser vit ut på bilderna.

den andra halva lime som blir över brukar jag ha i isvatten :-)

Det här är en portion som räcker till mig. Skall man vara två skall man ta 2-3 avokado, en hel lime & 2,5dl yoghurt. Det enda kluriga med det här är att få till en fin balans och inte använda för mycket lime, då är det lätt att avokado och yoghurtens naturliga smak försvinner och allt bara smakar lime.


måndag 26 mars 2012

Föredrag på Rotary & kylskåpsmeddelanden .

Undrar hur länge jag skall behöva inleda inlägg med "Nu är jag nästan frisk".
Men nu är jag i alla fall så frisk som man kan bli, förrutom ihållande halsont som vägrar ge sig. Bakterieodlingen kom tillbaka negativ så det är bara att vänta ut det lilla som är kvar.. Det faktum att det här ändå är min tränings"semester" lindrar ångesten en aning, men det hade ju inte varit fel med ett långpass på mina nya Eagle skate-rullskidor i det fina vårvädret..

Idag tog i alla fall jag, Pontus och pappa den fina bilen och begav oss till Hillerstorp för en föreläsning på Rotarys lunchmöte om vår skidsatsning. Vi fick jättegod mat, hade trevligt sällskap och fick många roliga frågor när vi hade babblat klart om vårt! 


Efter föredraget passade vi på att ha ett litet möte om kommande säsong.
Med tanke på att planen ser ut att bli att köra i princip alla loppen i Ski Classics är det mycket som skall planeras, och mycket pengar som skall sparas ihop för att det skall gå...
Vi pratade också om lägerverksamhet och för andra året i rad blir det resa till underbara Ramsau i månadsskiftet September/Oktober! Det här året alla de 11 dagarna som lägret pågår :-) Det var bland det absolut roligaste jag gjorde i träningsväg förra året och det finns inte en chans att jag skulle missa det i år. Lägret annordnas av Mattias Svahn och Staffan Larsson. Övriga snöläger ser ut att hamna i antingen Orsa, Bruksvallarna och/eller Skeikampen.
Vi bringade även lite mer klarhet i vår välgörenhetslöpning som sker i sommar, som ni snart skall få veta mer om.

På tal om nått helt annat så har jag väldigt svårt att komma ihåg saker av egen maskin. Lappar, telefonpåminnelser och liknande är min totala räddning. Främst kanske just lappar. För ett tag sen kom jag på (som så många före mig) att eftersom kylskåpet är en daglig besöksplats här i livet, och därav är perfekt för alla sortens lappar. Allt som oftast är det lappar á la "Hyran skall in i morgon Majken!!!" eller "Tandläkaren Måndag kl 07.10, du är så körd om du glömmer det!!"
Nu däremot hänger där en trevligare lapp. En bra mycket trevligare lapp :-)

Glömde ett S, men så länge jag hittar dit spelar det ingen roll hur man stavar det .
Det här blir kul!

En liten notis såhär på slutet: angående tidigare inlägg om trailrunning så kör Salomon en live-presentation om sin nya superlätta trail-sko över nätet om 1 timme och 8 minuter .

fredag 23 mars 2012

Norefjellsrennet ställs in pga extremvärme .

Frisk eller inte, det blir inget Norefjellsrenn om en vecka.
På grund av extremväder där det är 15 grader varmt på dagen och aldrig går under nollan på natten har snön försvunnit och arrangörerna tvingats ställa in loppet. Pressmeddelandet från N-3 kan läsas här.

Tävlingen kommer flyttas till Vålådalen, men jag kommer troligtvis inte att åka dit.
Så vips var säsongen slut....

Och nu då ?

Salomon Trail Tour, & tja, trailrunning generellt.

Nu är jag nog frisk. Snart.

Idag är första dagen sen första Tisdagen i Mars som jag har ork i kroppen att göra någonting. I morse gjorde jag lite dips mot sängkanten och funderade nästan på att gå till gymmet. Sen svalde jag lite saliv, kom ihåg varför jag inte skall röra så mycket på mig, och satte mig fint ner igen.
Jag. har. så. mycket. överskottsenergi.

Medan ena fina vårdagen efter den andra har passerat utanför fönstet har jag inte gjort mycket mer än att vila, varit irriterad över att orken inte finns, försökt packa upp väskorna efter Vasaloppsveckan (.....), vila lite till och läsa Runner's så mycket att jag nog skulle kunna doktorera i de senaste två-tre numrena av den tidningen. Jag är enormt löpsugen och kan inte vänta på att sommarträningen skall sätta igång!

Jag har varit inne på Salomons hemsida och tittat på nya trail-skor, men är fortfarande lite för feg för att faktiskt köpa några. Är det något jag vill prova innan jag köper så är det skor, speciellt om de kostar snudd på 2000,-. Sen är jag lite för tjurig för att skicka efter något, vänta 3 dagar på att de skall komma, få reda på att de inte funkar och sen inleda vad som känns som en oändlig cirkel av fram- och tillbakaskickande.
Men de som ligger högst på listan just nu är ett par Salomon XT Wings S Lab Softground.
Det här är en lätt sko som klassas som tävlingssko, men skall ha ett oemotståndligt grepp, speciellt mot blött underlag.




Skillnaderna mellan trailskor och "vanliga löparskor" är många.
De är ofta gjorda i lite kraftigare material (många modeller finns ex. i Gore Tex) än de vanliga löparskorna, detta för att skydda fötterna mot vassa stenar, rötter, vattenpölar och så vidare.  De har också en annan struktur under skorna för att få bättre grepp mot marken i obanad terräng. På det här kommer smådetaljer som andra typer av snöringssystem för att inte grenar och skräp skall kunna fastna, extra förstärkning kring hälen och så vidare. Generellt kan man säga att en trailsko skall ha mer dämpning och mer stabilitet än en "vanlig" sko då det är lättare att trampa snett när man springer terräng än när man springer banat eller på asfalt.

Något annat jag har tittat på är Salomons Advanced Skin S-LAB 12 Set- ryggsäck. När jag tränar har jag aldrig vätskebälte, aldrig. Kör konsekvent med ryggsäck. Mest för att jag tycker det är så smidigt att inte behöva stanna när jag kör rullskidor och ta av ett bälte och dricka ur, eller hålla på att krångla med en flaska (vet inte hur många gånger jag tappat flaskjäveln i utförsbackar, fått stanna, åka upp igen och lägga 5 minuter på att försöka hitta den i en skränt..).
Man tar på sig sin ryggsäck när man drar ut och sen stannar man inte förrän man kommer hem igen. Blir man törstig för man upp munnstycket till munnen i en nerförsbacke och dricker. Det blir inte smidigare! Det senaste året har jag sprungit/åkt rullskidor med en Camelback för 200,- och även om den har funkat helt okej, och kanske över föräntan med tanke på det barnsligt låga priset, så är jag himla sugen på att köpa Salomons värstingryggsäck. Provade den på XXL för några månader sedan och var på vippen att sätta på mig dunjackan utanpå och smyga ut med den under ;-)
Det här är ju även en sånn ryggsäck som hade passat som handen i hansken att köra Birkebeinerennet i nästa år.

Och! När vi ändå håller på att prata Salomon (man skulle ju nästan kunna tro att det här var ett sponsrat inlägg...om det ändå vore så fint så säg!) så har jag även spanat in datumen och städerna för 2012 års Salomon Trail Tour. Alla städers distanser skiftar från maratonsträckor till 5 & 10km-lopp. Precis som inom längdskidåkningen tycker jag det är roligare om det är lite längre. Förhoppningen är att springa åt minstonde deltävlingen i Göteborg (21km) samt Jönköping (10km). De andra deltävlingar ligger antingen för nära i tiden, för långt bort geografiskt sett, eller så krockar de med läger tyvärr.
Hade varit förbannat kul att åka riktigt långt norrut på någon av de längre sträckorna i svenska fjällen, men det får kanske bli nästa sommar.

Sen blir jag ju inte helt utan fjällnatur, jag har ju alltid det årliga höghöjdslägret i norska fjällen att se fram emot! Där blir det trailrunning så det susar om det! Förhoppningsvis med nya skor och ny ryggsäck.. :-)

Bilder från förra årets läger i Norge:


Ibland är jag uppe innan solen.



Backintervaller på grusväg, med för långa stavar, 3hjul och en stigning på 300 meter.


måndag 19 mars 2012

Majkenbakterier .

Idag var jag och gjorde diverse tester på sjukhuset i Värnamo.
Bland annat grötade de runt en pinne i halsen på mig. Bakterierna de hittar där skall få åka iväg till vad som verkar vara ett bakterie-pensionat, där de skall trivas och växa. På så vis skall man få reda på vad som härjar i halsen på mig.

Undra vad man skriver under "yrke" om man jobbar på ett sånt ställe.
Bakterieodlare ? Bakteriepsykolog ?

lördag 17 mars 2012

Video: Öronlock och Otovent .

Det nyaste i mitt nuvarande heltidsprojekt "Bli frisk fort som fan och kom i superduperform till Norefjellsrennet" heter Otovent och Rhinocort (nässpray).
Öroninflammationen är nu så gott som borta och i morgon är jag klar med penicillinkuren. Även halsen känns fin nu så jag gissar på att viruset äntligen förstått att det inte är välkommet. Att nu bli av med det lock jag har för båda öronen som har gjort att jag har tv'n på så högt att man nästan kan höra den från vägen utanför är således nästa del i Norefjellsprojektet. Jag överdriver inte när jag säger att jag knappt hör något.

Idag gjorde jag så mitt första äventyr utanför lägenheten sen Vasaloppet.
Efter ett besök hos Guldsmeden där jag lämnade in min förlovningsring för att få den förminskad stack jag till apoteket och fick ut Rhinocort och Otovent. Det förstnämnda ett nässpray för att försöka lösa upp gångarna mellan näsa/svalg/öron och det andra är....... ballonger.

Man fäster ett litet munstycke på en av de fem ballongerna man får med, håller den mot en av näsborrarna,  håller för den andra näsborren och blåser upp balongen med näsan. Hurvida det här hjälper mot locket i örat är ännu lite oklart, men magmusklerna fick sig en omgång efter vilan. Herregud som jag skrattade.

Otovent - helt klart Apotekets roligaste produkt.

Och eftersom man skall bjuda på sigsjälv :

torsdag 15 mars 2012

Penicillin & inställd tävling .

För ett par dagar sedan var jag hos Familjeläkarna för att ta tester.
Jag möttes av supertrevliga Johanna som skrev in mig och gratulerade till mitt Vasalopp. Under tiden som hon tog blodprover och diverse andra saker satt vi och pratade skidor och det slutade med att jag hade supertrevligt.

Efter några minuter fick vi svaren på proverna och det visade sig att jag har ett envist halsvirus, en bakterie i kroppen samt kraftig öroninflammation. Jag fick penicillin för öronen som också tydligen skulle rensa ut lite av det andra jag har i kroppen. Allt utom halsviruset, som jag bara måste vänta ut.
Efter ett par dagar på penicillin mår jag mycket bättre, men inte på långa vägar så bra som jag måste må för att vara tävlingsklar, därför blir det tyvärr inget Birkebeinerrenn för mig i år, vilket känns skit rent ut sagt. Birken var tillsammans med Vasaloppet och Norefjellsrennet ett av mina större mål för säsongen.

Jag räknar med att vara så pass frisk att jag kan börja ta promenader igen på Söndag, och ser fram emot att friskna till och komma starkt tillbaka på Norefjellsrennet!

Vasaloppet 2013 fullt!

Så var Vasaloppet 2013 fullt, 11 dagar efter årets lopp. Man har dock en bit kvar till Birkebeinerrittets rekord som ligger på vansinniga 53 sekunder!
Både jag och Tomas är anmälda till Vasaloppet 2013 och det skall bli riktigt roligt att sätta igång med sommarträningen för min del! För Tomas del kommer det ju av naturliga orsaker att dröja längre ut på hösten innan han kommer igång för fullt :-)
Kommer öka, öka, öka träningsmängden i år på alla sätt man kan. 

Men för er som missade chansen att direktköpa plats till Vasaloppet, misströsta inte. Det finns ALLTID platser ute på nätet att köpa, så var inte oroliga. I år köpte vi Tomas plats Onsdagen innan och sparade till och med 350,- på det!

tisdag 13 mars 2012

Cross country skier - featuring Sandra Hansson, Oskar Svärd, Anton Sjöholm, Jörgen Brink & Mika Myllylä .

Fantasin på vad man kan göra som sjuk börjar tryta.
Efter att ha sett både den här bilden om bartenderyrket och den här bilden om speedwayförare tyckte jag det skulle vara kul att ha en för skidåkare. Efter att ha rådfrågat google ett X antal gånger insåg jag att det inte fanns någon för skidåkare. Vill man ha något gjort får man göra det själv.



måndag 12 mars 2012

Mål inför sommaren 2012 & Ski Classics Youth .

Under sjukdomsperioden har jag ägnat mig åt försvinnande lite.
Jag funderade ett tag över att börja summera säsongen, men med 2 stora lopp kvar känns det inte riktigt rätt, så jag väljer ändå att göra det i början på April, efter Norefjellsrennet.

Vad jag däremot har gjort är titta lite på målsättningar inför sommaren och hösten. Jag tycker det är roligare att träna då. Roligare att rullskidträna om man har ett lopp att träna mot, roligare att springa om man har ett mål med löpningen. Och även om det är väldigt, väldigt tidigt har jag även funderat på lite mål inför kommande skidsäsong. Och here goes!

Löpningen
Det är ingen hemlighet att mitt långsiktiga mål med löpningen är och alltid har varit att genomföra ett maraton. Först utan mål och senare också på någorlunda fin tid. Det är emmellertid något som känns väldigt långt borta. Ni som har följt bloggen ett tag har fått ta del av mina knäproblem och problem att springa på asfalt. På nyårsafton sprang jag mitt första lopp på asfalt på 4 år och var överlycklig över att jag höll hela vägen, det var bara 10KM långt. Maraton är således inte att tänka på på ett bra tag. Jag vill inte gå sönder igen.
När det däremot kommer till terränglöpning är jag som fisken i vattnet. Kan hålla på en halv evighet utan känningar. Älskar det! Därför blir ett av målen med löpningen i sommar att kunna springa Lidingöloppet i September! Jag "sprang" (joggade och gick, på grund av förkylning) Lidingö Tjejlopp för två år sedan och föll helt för terrängen och omgivningarna. Nu är jag klar för den 2 mil längre varianten.



Rullskidorna
Jag tycker inte om rullskidor sådär jättemycket, det är heller inget jag hymlar med. Vi har väl blivit bättre kompisar nu på sistonde, antingen på grund av att om man gör något tillräckligt mycket så lär man sig tillslut tycka om det. Just målet för rullskdiorna är därav lite diffust än så länge, men jag har siktat in mig på att i alla fall köra 2-3 längre tävlingar i sommar. Är jättesugen på att köra en av alla 12-timmarstävlingar som finns, men då gäller det ju att få med sig helst 2-3 stycken andra. En skid- och rullskidvän, Magnus Aasa, kör dessa tävlingar helt på eget bevåg, men riktigt där befinner inte jag mig än..
Efter backintervaller i Norska höghöjden förra sommaren.
3hjul, allt för långa stavar, gusväg & en stigning på 300 meter.


Välgörenhetslöpning med Team XCS Power
Ja! :-) Det här är en helt fantastisk grejj - eller ja, kan bli om det blir av, vilket det faktiskt ser ut att göra. Under ca 5 års tid har jag varit i kontakt med en av Sveriges största sportföreningar inom en viss idrott, och de har på alla plan varit fantastiska mot mig. Och i höstas kände jag att det var dags att ge något tillbaka. Dels på grund av ekonomin i den här sporten, och dels för all kärlek de gett mig genom åren. Tanken är att jag och Pontus i sommar skall genomföra en välgörenhetslöpning på tre timmar där företag skänker en viss summa pengar / distans vi springer. Pengarna skall oavkortat gå till idrottsföreningens ungdomar för att de skall få en större chans att bli bättre och utvecklas. 3 timmar löpning är ingen ovanlig tidsdistans för en skidåkare, således kan man väl inte säga att det här är något jag kommer träna extra för. Däremot kommer vi antagligen skruva upp tempot mer än vad man gör på ett långpass på träning och det är väl framförallt det jag kommer lägga lite fokus på i löpträningen inför detta.
Förhoppningsvis lyckas vi i all välgörenhetsyra också sprida lite information till "den vanliga medel-Svensson" om hur mycket träning som krävs inom den här idrotten för att komma upp på en nivå där man anses vara duktig :-)
Det här är något som fortfarande är i en process där vi jobbar på detaljerna, och därför kan jag tyvärr inte gå ut närmare med detaljer kring eventet. Allt borde vara klart inom ett par veckor och då kommer ni få reda på allt och lite till.


Vintersäsongen 2013: Ski Classics Youth
Må hända tar jag mig vatten över huvudet. Må hända är det för tidigt. Vägen mot långloppstoppen är lång och för min del har den bara börjat. Många år med mycket träning återstår innan jag själv kommer se mig som en skidåkare "att räkna med". Det är så långt kvar, så oändligt långt kvar. Men det känns som om jag måste börja komma ut på Europatävlingarna snart. Ju mer erfarenhet desto bättre, och det enda sättet att skaffa sig erfarenheten är att börja köra loppen.Så faktum är att ett av mina mål nästkommande vinter involverar ungdomsklassen i Ski Classics, där skidåkare under 25 deltar. Laila Kveli har totaldominerat klassen på damsidan i vad som känns en halv evighet, och om allt tillåter skulle jag vara ärad att få göra henne sällskap där.  För att klargöra det ännu lite mer: Jizerská, Marcialonga, Vasaloppet, Birken & Norefjell 2013, här kommer en överenergisk, livsglad smålänning! :-)


Utöver detta kommer det säkert dyka upp fler mål allt eftersom.
AOK är en fantastisk klubb att vara delaktig av på sommaren med allt från löpning på elitnivå till nybörjare. Kajakpaddling, orientering, skytte, rullskidor, MTB, landsvägscykling, triathlon, multisport och simning är bara några av alla saker man kan ägna sig åt som klubbmedlem. Jag tror verkligen på att vara medlem av en klubb med bredd, så man kan syssla med mycket. Framförallt ser jag det som en stor fördel att vi har så många duktiga idrottare inom så många olika typer av idrotter i klubben. På så sätt får man alltid chansen att tävla och träna med de som är bra mycket bättre än en själv, och det lär man sig enormt mycket av. 
Genom att vara medlem av en klubb med bredd är träningen alltid rolig och man kan alltid hitta nya områden och nya typer av träning man inte skulle prova på annars. 

* alla svordommar som finns *

Fortfarande inte frisk.
Var på bättringsvägen i Fredags, så i Lördags fick jag lite ont i örat. Sen lite mer ont. Sen jätteont. Sen kändes det som om det fanns små djur där inne som slet sönder innerörat på mig, sen kunde jag knappt höra någonting. Sen fick jag ont i hela kroppen. Först var det bara ena örat, sen även det andra. Har aldrig, och jag menar verkligen, aldrig i mitt liv haft så ont någonstans. Hur patetiskt det än låter med öronvärk så var det en helt outhärdlig smärta.

Jag tar sällan värktabletter, tycker det är bättre om kroppen själv får ur skit ur kroppen utan för mycket hjälp. Sånt härdar. Men klockan 3 på natten i Lördags, vem satt då och letade genom varenda badrumsskåp i jakt på någon form av smärtstillande ? Jo, jag. Det här med att jag aldrig tar tabletter, inte ens huvudvärkstabletter, gör ju också att jag inte har sådant hemma. Hittade däremot penicillin från ett knappt år tillbaka och tog ett par tabletter. Det hjälpte efter en stund. Fick sova ett par timmar, kanske.

Och nu såhär ett par dagar efter känns det lite bättre igen. Men med tanke på hur det gick sist det kändes bättre är det en klen tröst. Just nu känns Birken långt borta och tårarna nära. Fan också. Allt är det där jävla Vasaloppets dåliga helvetestransporters fel. "Skicka inte era överdragskläder med privata transporter" säger de före start. Men här ser ni en som fan skall använda privata transporter nästa år.

Jag har knappt rört mig utanför lägenheten på över en vecka, men idag gjorde jag ett undantag. För att hämta våra förlovningsringar. Ett ljus i allt mörker. Och en tripp på sammanlagt 500 meter räckte för att jag skulle börja svettas, få huvudvärk och behöva lägga mig ner. Birken kändes då ännu längre bort.
Men nu hade vi ju i alla fall ringarna som vi provade ut i Mora. Trodde jag.
Efter att ha provat min verkar det ha blivit fel, den är på tok för stor.

Inte mycket som går rätt nu.

fredag 9 mars 2012

Bilder från Vasaloppet 2012 .

Idag fick jag ett mycket trevligt mail från Martin Ekwall, en av männen bakom företaget LEDsmi.
LEDsmi tillverkar LED-lampor för diverse olika användningsområden såsom idrottande, ridning, hundpromenader och svampplockning. Mottot är att mörkret inte skall vara något hinder!

Martin skulle åkt Vasaloppet men fick tyvärr förhinder i form av sjukdom och spenderade istället Söndagen med att försöka fånga åkare på bild istället.

För er som googlar "Bilder Vasaloppet" och liknande så finns det officiella bilder från Vasaloppet här.

Gopshus, Vasaloppet 2012
Foto: Martin Ekwall / www.LEDsmi.se

Den här, och följande två bilder, är från Tennäng.
Vasaloppet 2012
Foto: Martin Ekwall / www.LEDsmi.se

Foto: Martin Ekwall / www.LEDsmi.se


Foto: Martin Ekwall / www.LEDsmi.se

torsdag 8 mars 2012

" no money, no house, no car, no job, can beat love "

efter starka påtryckningar från en viss Farmor hamnade vår lilla händelse i tidningen idag .
"Vi som inte har dator och allt det där måste också få reda på det, vet du"
"Men jag har ju redan berättat det för dig, farmor?"
"Ja, men alla andra tanter då?"

" oh lord, I dont want to die without anyone by my side "

Fortfarande sjuk. Fortfarande gäller bara intag i form av frukt och vätska.
Mamma var förbi med RedBull igår som intogs och gjorde att min vanliga duracellenergi var tillbaka och känslan av att "Herregud nu blev jag ju frisk på en gång! Då skall vi se! Vad skall jag göra först?! Städa? Dammsuda? Diska? Dansa till 'Titanium'?!" infann sig. Tillfrisknaden var dock bara en illusion till följd av förhöjd taurinnivå i kroppen och 20 minuter senare var jag lika död som innan, med den lilla skillnaden att irritationen över att inte kunna göra någonting var om än lite större än tidigare. Herregud det är ju så tråkigt att inte göra någonting (dvs: att inte få träna).

Sjukdomen har än så länge haft tre positiva följder.
1. Jag har bakat enormt mycket kakor och bakverk i Bakery Story samt tapetserat om en vägg. (Just den här punkten är en relativt god måttstock på exakt hur lite jag har att göra som sjuk)
2. Jag har tittat på Efter Tio och upptäckt en person och en fantastisk låt. Personen heter Lars Lerin och låten heter "Who wants to die alone" med The Moniker. Musikälskaren i mig kreperar lite över hur bra det här är.
3. Kjelles smakresa i Asien. Vanligtvis kollar jag nästan aldrig på tv och hade jag inte varit sjuk hade jag aldrig upptäckt detta fantastiska program som varvar humor och styckning av diverse djur .

Musik%20med%20Daniel%20%22The%20Moniker%22%20Karlsson

När jag ändå håller på och lättar mitt lila musikhjärta vill jag även passa på att slänga med fantastiska Lissie. Har sett henne live 3 gånger, ena gången bättre än den andra. En av dem konserterna är faktiskt bland topp 5 av de bästa jag varit på i mitt liv. Och det kommer från hon som var på 126 konserter bara under 2010. Här covrar hon i alla fall "Go your own way" med Fleetwood Max.

onsdag 7 mars 2012

Pappa Klas högst oavsiktliga film från Vasaloppet 2012 .

I bilen på väg hem från Vasaloppet satt jag och funderade över hur synd det var att det inte blev något större filmande under veckan. Nu när jag tänker efter kunde jag ju filmat lite från varje dag och klippt ihop till en Vasaloppsvecka-film. Men det får bli nästa år, för det här med att bo uppe i Mora kommer jag garanterat göra kommande Vasaloppsveckor också :-)

Men så när jag tittade igenom Pappas kamera hittade jag en film ändå! Det visade sig att han på något finurligt sätt har filmat och tagit kort samtidigt vilket har resulterat i en film med korta (VÄLDIGT korta) klipp från Vasalopps-dagen. Kan inte sluta skratta åt alla "Titta hit nu!" & "Titta in i kameran!" :-)


Äntligen hemma! & sjuk - såklart .

Efter 11 fantastiska dagar i Mora har jag nu landat i Anderstorp igen.
Och, precis som jag väntade mig, blivit supersjuk. Är helt hundra på att det beror på att det tog så lång tid (långt över 2 timmar) innan jag fick mina grejjer efter målgång i Vasaloppet, på grund av att de inte fått dit våra saker från starten. Nästa gång skall jag gömma lägenhetsnyckeln utomhus så jag kan skita i överdragskläderna och dra direkt hem efter målgång.

Att vara sjuk såhär nära Birken känns absolut inte bra. Som det är nu har jag svårt för att äta och får bara i mig frukt. Vätska är däremot inga problem så jag försöker dricka mycket te med socker och varm choklad med grädde och på så sätt få i mig mycket kalorier därifrån. Har alltid haft svårt att äta när jag är riktigt sjuk, sist gick jag ner till 52kg och då var jag ändå bara sjuk i snudd på en vecka. Skulle något liknande hända nu, att jag ramlar ner 6kg huxflux så vet jag inte hur man skall göra med Birkebeinerennet.
Det är väl antagligen ingen fara, jag hinner säkert bli frisk tills slutet på veckan, men nervös blir man ändå.

Men hur det än är med sjukdom är det fantastiskt skönt att vara hemma :-) Efter att ha bott i en superliten 2a i 11 dagar uppskattar jag mina 120 kvadratmeter som aldrig förr!

Har fått fina grattis-blommor från Marja, Nicke  & Håkan :-)

och från Farmor & Ruth :-)


det blir mycket passionsfrukt nu.

grädde med choklad. mer nödvändigt än gott.

Utveckling i Vasaloppet .


2009 (18 år) : 8:04 - 415e plats
2010 (19 år) : 7:15 - 250e plats
2011 (20 år) : 5:57 - 65e plats
2012 (21 år) : 4:56 - 27e plats

tisdag 6 mars 2012

Vasaloppet 2012: " I am titanium "

Det blev tyvärr lite dåligt skrivet dagarna innan loppet med stort L.
Jag och Tomas gick mest runt och var nyförlovade och superkära och drack Vitargo, käkade de nya Marabou-kakorna och satte i oss en och annan Enervit Pre Sport. Tomas tyckte de tre sakerna alla kunde jämföras med godis, medan jag fortfarande är av åsikten att jag nästan hellre skulle dricka T-röd än äta kosttillskott. Men bara nästan.

När HalvVasan inte blev av för Tomas del så sa han nästan på en gång att han ville åka Vasaloppet istället. I början tog jag det på lite halvt oallvar, fram tills dess att jag kom på honom med att söka efter folk som sålde sina platser på nätet. En kort stund senare hade vi fått reda på att Rolle i klubben skulle sälja sin plats och vips så bestämde han sig för att spontan-åka Vasaloppet!! :-)

Vi laddade genom att fika mycket, mycket Wayne's coffee där vi tillslut blev lite halvbundis med personalen (kanske inte jättekonstigt med tanke på att vi träffade dem 3 gånger om dagen i 11 dagar). Mycket mat, mycket frukt, mycket Ramlösa och mycket popcorn.

Dagen innan Vasaloppet ordnade vi med nummerlappar, stod i kö för att försöka seeda fram mig till led 2 (med tanke på att jag missat med 10 sek - 3 minuter på i stort sett alla lopp i vinter. Resultatet blev ett hånflin varpå vi stormade ut skitsura), tittade på många avsnitt av 24 och köpte värme-sulor till Tomas pjäxor och värmepåsar till handskarna, eftersom han på grund av vibrationsskadorna från speedwayen har stora problem med kyla. Blir han kall är det i princip omöjligt för honom att bli varm igen.

24 och Vitargo.

Fint upplagda grejjer inför äventyret!


21.00 den 3e Mars släckte vi och somnade gott.
02.45 ringde klockan igen och vi gick upp för mer 24-avsnitt och natt-mat.
Strax innan tjugo i fyra plockade vi upp Pontus innan vi begav oss mot Sälen och Berga By. På vägen stannade vi till i Mångsbodarna och testade skidor. Jag valde mellan mina träningsskidor (!) och mina kontraktsskidor från Madshus. Träningsskidorna gled längst och är även lite hårdare i spannet och således går de bäst när det blir milt. Därav föll det sig så att jag åkte på mina träningsskidor/fulskidor, hur vansinnigt det än kan låta.

Vi kom till start strax efter 5 och gick direkt till startfållorna där det redan var lång kö. Fan, tänkte jag och Pontus. Nu kommer vi såhär tidigt och ändå hamnar vi långt bak? Efter 45 minuters väntan kunde jag äntligen lägga ut skidorna som 3e paret längst fram och all rädsla för att hamna långt bak försvann :-) Däremot var det en spännande upplevelse att stå utomhus i 45 minuter med kort underställ och utan överdrag. Skall aldrig glömma mina varma Daehli-byxor igen!

Väl tillbaka i bilen somnade jag i Tomas knä och vaknade strax innan halv 8 då vi gick ner till fållorna igen, värmde upp och knäppte på oss skidorna. Träffade på Madde från IK Stern och Christer och Andreas från klubben och önskade dem lycka till.

Så gick starten.
Jag kom iväg riktigt bra och försökte vara så agressiv som möjligt fram till backen. Väl där försökte jag ge herrarna så lite utrymme att klampa över mig som möjligt och jag var uppe på 20 minuter utan några som helst incidenter eller problem. Jag har jobbat upp en bra styrka i diagonalåkningen under säsongen och den fick jag verkligen nytta av nu.

De första 6 kilometrarna är det trångt, så är det ju. Men jag tycker ändå det flöt på bra och jag hittade små luckor där jag pressade mig igenom. Strax innan första kontrollen hörde jag "Bra Majken!" och såg Ulrik svischa förbi i sin gröna AOK-dräkt. Det tog ca 1 minut och sen såg jag inte honom mer. Ulrik är vansinnigt snabb.
Jag var i Smågan på strax under 42 minuter och tyckte mest livet var himla fint och trevligt. Hörde fler som ropade på mig och som berömde mig för fin blogg och önskade lycka till. Solen sken, spåren var hårda och formen var god.

Och sådär höll det egentligen på en bra stund. Jag blev inte trött. Tyckte allt var fint. Fick hejjarop efter hejjarop, många från folk jag aldrig sett innan eller hade den minsta aning om vem var.
I Tennäng hann jag uppfatta mitt namn innan någon slängde till mig dricka. Tog en bra stund för mig att räkna ut att det var Pontus pappa - Uffe och hans föräldrar. De dök senare upp lite titt som tätt och var helt ovärdeliga för mitt lopp. Med hjälp av dem fick jag väl i snitt i mig vätska var 7e-8e kilometer, vilket jag är helt övertygad om gjorde att jag höll mig så pigg i huvudet så pass länge som jag faktiskt gjorde.

Efter 45kilometer hade jag varit ute i 2:29 och började räkna lite på om det skulle vara möjligt att ta sig under 5 timmar. Jag började också fundera på om det var möjligt att alla andra damer hade brutit, för jag såg ingen. Efter Evertsberg och snudd på 2 timmar framåt såg jag inte en enda gul väst.
När jag kom till pappa i Vasslan fick jag höra att jag låg 31a. Och jag kände bara "Inte en gång till." Mitt mål i TjejVasan var topp 30 och det missade jag med 3 placeringar. Inte fan ville jag missa i Vasan också.
Jag var oförskämt pigg i Vasslan och bestämde mig för att hårdköra sista 36 kilometrarna. Anledingen till att jag inte gjort det tidigare var av rädsla för det omtalade "väggen", men just där och då kändes det som att det fick kvitta, det fick bära eller brista.

Jag hade pigga ben uppför Oxbergsbackarna och plockade enormt många placeringar bland herrarna där. Det enda problemet var att komma förbi dem, då de flesta inte bryr sig ett jota om de där skyltarna om att man skall hålla till höger om man inte kör så fort.
I Oxberg välkomnades jag av speakern som utropade att "Här kommer ju MAJKEN!!" precis som om vi känt varandra i all evighet, varpå han rabblade upp mina tidigare resultat från veckan till publikens jubel. Jag blev peppad och tyckte livet var ännu lite finare och körde således ännu lite fortare.

Mellan Oxberg och Hökberg stod Uffe med föräldrar en sista gång och langade dricka. Tror även jag hörde Martin Eckervad, coach för Ski Team Syd, ropa hejjaramsor för glatta livet i samma veva.

I Hökberg började det bli tung i huvudet. Näringsbristshuvudvärken.
Och inga andra damer. Började ge upp hoppet om att komma topp 30. Såg ju inga andra damer någonstans! Men höll kvar vid att komma under 5 timmar. Skulle inget annat gå skulle jag i alla fall få just det att gå.

I Lede har man 14 kilometer kvar och jag började bli ordentligt trött. Plötsligt såg jag en grön väst flyga över spåren. I all trötthet lyckades jag uppfatta att det måste vara Mattias, en av de bästa herråkarna från klubben som tyvärr vaknade med feber och fick ställa in Vasaloppet 2012. Han slänge fram saft, ropade att de andra tjejerna inte var långt borta och sa åt mig att köra som fan så skulle jag komma under 5 timmar.

I Eldrig såg jag äntligen den där jävla gula västen som jag tittat efter sen Evertsberg. ÄNTLIGEN en annan dam i sikte! Jag plockade henne strax efter kontrollen och fick plötsligt syn på ännu en gul väst. "Varför inte 29a?" tänkte jag och började staka för glatta livet.

Med 4 kilometer kvar fick jag syn på en gul väst med väldigt få nummer. 519.
De enda med så låga nummer bland damerna är de som startar i elitledet. Led 0. På benet lyste en vit plastlapp á la den jag hade i TjejVasan.
Tanken på att slå någon som startat i elitledet tog över hjärnan på mig och gjorde att jag stakade ännu lite fortare. Strax efter jag kört förbi damelitåkaren såg jag en ny gul väst och hittade ett nytt mål att ta sikte mot.

På upploppet låg jag ett par meter bakom henne men kom tyvärr aldrig förbi. Det låg herrar i alla andra spår och gjorde att jag inte kunde komma fram någonstans och därför åkte jag in i mål 1 sekund efter 26e plats.
Så trött och inte alls nöjd. Då. Antagligen för att det varit så barnsligt nära nästa dam och man vill ju alltid komma en placering bättre, om man har möjligheten.

Efter loppet träffade jag Madde från IK Stern igen som kom i mål strax innan mig. Fantastiskt jobbat! Vi slog så följe när vi kom ut från bussen som körde oss till skolan där våra överdragskläder skulle vara. Med stark betoning på skulle vara. För när vi kom dit fanns där inte en enda gul påse i sikte. Knappt några väskor heller.
Det visade sig att containrarna med påsarna blivit försenade och inte kommit än.
Det skulle dröja hela 45 minuter innan de kom och ytterligare 1 timme och 20 minuter innan jag sen lyckades leta reda på min påse i högen med ca 600 gula påsar som lastbilen dumpat mitt på fotbollsplanen. Under den tiden hann jag få lite nya letar-kompisar som var minst lika genomfrusna och sura som jag över att Vasaloppet inte lyckats frakta dit påsarna under den tid det tagit oss att åka skidor samma sträcka...
Jag träffade på bloggläsare som gratulerade mig till både prestation och skriveri, samt lite kända ansikten från Ulricehamns rullskidläger i somras :-)

Efter strax över 2 timmars letande kom en liten, liten kille fram. Sträckte upp något gult och frågade om inte det var min påse? Och det var det ju. Skulle verkligen vilja veta vad den här lilla killen hette och skickat en stor påse med godis till honom, gud vet hur länge jag hade fått fortsätta frysa och leta om han inte hittat den åt mig! :-)

Och generellt tack till alla involverade i mitt Vasalopp 2012.
Först och främst tack pappa, för allt helt säsongen. Allt från sponsorhjälp, till vallning, till drickalangning.
Tack Tomas för att du är världens bästa när det kommet till allting. För att du får mig att känna att allt är möjligt och livet är helt överjävligt fint, varje dag.
Tack Mattias Svahn och Olle för all hjälp med skidorna. Tack alla som hejjade på mig runt spåret, både okända och kända ansikten. Tack för komplimanger kring bloggen, lovar att bli bättre på att skriva mer specifikt om vad det är jag pysslar med egentligen.
Tack Oskar Svärd för all hjälp kring hur jag skall bygga mitt träningsprogram.
Tack Vasaloppets seedningsgrupp som slängde in mig i Elitledet i TjejVasan.

Och slutligen ett stort jävla supertack till Uffe som var överallt med dricka i Vasaloppet. Och till och med hängde ut genom fönstret på bilen och körde bredvid mig i spåret och hejjade på ett ställe. Utan Uffe (med föräldrars) hjälp hade jag aldrig varit så pigg på slutet! :-)



När jag äntligen kommit hem till lägenheten efter allt letande ville jag mest av allt veta hur det gick för Tomas. Hade det hänt något så han tvingats bryta? Hade han redan kommit i mål? Jag hade ingen telefon och hade absolut ingen aning om var han kunde vara.
Så träffade jag på pappa som gratulerade och sen sa att Tomas skulle gå i mål om en timme. Jag hoppade (eller ja, jag tog mig i alla fall in) i duschen och hann titta lite på tv-sändningen innan vi gick ner mot mål för att ta emot min fina fästman. Är galet stolt över honom, som åkt ungefär 10 mil skidor sammanlagt i sitt liv, som kör in på 7:54 på sitt första Vasalopp.

När han kom på upploppet och vi ropade hejja fick vi svaret "FY FAN!".
Men jag har nog aldrig mött en så glad och positiv människa efter ett Vasalopp som honom. Berättade med all världens energi om alla han mött under loppet och hur han haft det :-)
Efter ett "Aldrig mer, jag fattar inte varför folk gör det här OM och OM igen?" gick vi hem, åt och somnade innan halv 10. Morgonen därpå hade "Aldrig mer!" bytts ut mot "Nästa år skall jag åka fortare!"
Nu är han också fast i Vasaloppsvärlden ;-)

min målgång i Vasaloppet 2012 :-)
Tomas på upploppet! :-)


Vasaloppet 2012 i sifferform .

Sträcka: 90,98km
Tid: 04:56:57
Snitthastighet: 18,38km/h
Maxhastighet: 52,4km/h
Placering: 27 i Damklassen / 1310a totalt
Placering i D21: 22
Tid bakom segrarinnan: 48 min 30 sek bakom Skofterud 
Före: -12 i starten, strålande solsken under hela loppet. Hårda spår under stora delar av loppet, mjöligt de sista 20 kilometrarna.

Det allra skönaste måste jag ändå säga är att ha plockat in 45 minuter på damsegren från i fjol. För första gången var jag i år under timmen efter! 2009 var jag snudd på 4 timmar efter, nu är det bara 48 minuter kvar att plocka.. :-)


(I övrigt vill jag passa på att tipsa om LGR-gängets blogg. Ett gäng skidsugna killar från Gnosjö som skriverom skidåkning på ett sådant sätts att man gråter av skratt i stort sett varje gång. Speciellt till det här inlägget om HalvVasan.)

fredag 2 mars 2012

Vasaloppsveckan 2012: Fruktkväll .




100 gånger bättre än att äta pasta tills det tyter ut öronen på en :-) och bra mycket godare.

Vasaloppsveckan 2012: HalvVasan i Värnamo Nyheter .




Rättelse: Det här blir mitt 4e Vasalopp, inte 3e.

Vasaloppsveckan 2012: Prins Carl Philip i SkejtVasan .

Tidigare idag när vi var ute och strosade vid spåret ropade speakern i målet ut att Prins Carl Philip strax skulle gå i mål. Och det ville vi ju såklart få med oss! Prisen såg något påverkad ut efter de 30 kilometrarna mellan Oxberg och Mora och vart nog nöjd med att snart vara i mål. Riktigt fin tid blev det i alla fall för honom!
I intervjun efter målgång sa han att han tyckte det hade varit en fin dag med perfekta spår. Vilka spår? ;-)

Prinsen på upploppet .

Vasaloppsveckan 2012: Frukost på Wayne's . Igen .

Den senaste veckan har vi varit en del på Wayne's Coffe här i Mora. Att jag gillar Frappuchino & Hasselnötslatte är något personalen där minst sagt är väl medvetna om vid det här laget. Snittar väl på 2 besök om dagen, och under KortVasan tror jag att de fick servera mig kaffe minst 4 gånger..
Wayne's öppnade lagom till Vasaloppsveckan drog igång och idag fick vi 10% med förklaringen "Dom är här hela tiden".




torsdag 1 mars 2012

Vasaloppsveckan 2012: all you need is love :-)

Det absolut bästa med att vara ledig hela veckan innan Vasaloppet tycker jag är det här med sömnen. Att man kan sova hur mycket som helst, hur länge som helst, när man vill. Och, om man vill- se det där extra avsnittet av 24 en kväll för att man inte behöver ställa klockan nästa morgon.

Från och med idag är det lite mer mat än vanligt som gäller, massa vila, kaffe på Wayne's & ett nytt försök på att vinna de där stavarna genom att få bäst tid på ThoraxTrainer'n på Vasaloppsmässan.

Skall även kika förbi Mattias Svahn & se hur mycket han har att göra såhär 3 dagar innan Vasaloppet. Min gissning blir att det är ganska mycket ;-)

Och så vill jag berätta det som jag föralltid kommer hålla varmast om hjärtat när jag tänker tillbaka på Vasaloppsveckan 2012.. :-)