Tiden går så fort.

Tänk att det redan är 6 månader sen du kom ut till oss från ditt "lilla" bo i magen. Sen dess har du blivit 18 centimeter längre och över 6kg tyngre. Igår tittade jag på filmer från ditt första bad och från när du precis blivit född. Hade helt glömt att du varit så liten.

Tack livet för att jag fick den här fantastiska pojken.

Social träningsvecka.

Det är Fredag, Idol är på TV'n, Tomas sitter och tittar på videor på youtube om hur man klarar olika uppdrag på GTA (....) och jag sitter med halsont och tänker på hur förbannat fin veckan har varit. Inte det att den är slut än, men jag kan säga med säkerhet att de kommande dagarna inte kommer slå de som redan varit.

I Tisdags hade jag inga direkta förhoppningar om att kunna träna. Tomas skulle komma hem från England sent och eftersom mamma hade haft Charlie så mycket under Söndagen ville jag inte be henne om att vara barnvakt. På morgonen styrketränade jag en halvtimme och tänkte att jag skulle få vara glad om det blev mer träning den dagen. Strax efter 10 åkte jag och Charlie till Gislaved för andrafrukost med de bästa mammorna och bebisarna. Den så kallade frukosten drog ut på tiden och när klockan var tre ringde mamma och sa att ett gäng från Gnosjö skulle köra ett 3timmarspass vid fyra och hade undrat om jag ville med. Då fick vi minst sagt fart och på något sätt hann jag både hem, slänga i mig mat, mata Charlie och lämna av honom hos mamma, som trots den långa passningen på Söndagen kunde ta honom, innan fyra.

Brunch med Lina, Sanna, Charlie, Elias och Kian :-)

Jag åkte mot Gnosjö och halvvägs dit mötte jag Thomas Bolmgren och, till min förvåning, Henrik Alm från Team Sysarb. När jag såg att Henrik var med blev jag väldigt glad över det faktum att jag inte tagit trögskidorna ;-) Planen var att köra lugnt i 2 timmar och sedan hårdköra i en timme. De första två timmarna var nog de trevligaste jag någonsin upplevt på ett par rullskidor. Vi åkte myskörde och pratade i 16-18km/h. Efter 1:50 anslöt Torgny och Isak inför den sista timmen som vi skulle ligga på A2. Vi startade hårdköret i Kulltorp, körde mot Anderstorp och fortsatte sen mot Gnosjö. "Mål" var vid Gnosjö kyrka. Jag hängde med ganska bra allihop halvvägs till Anderstorp men sen försvann Henrik och Thomas (ganska väntat). Jag märkte att jag tappade en del uppför och tog igen en del på de flackare partierna.

I Anderstorp började jag närma mig Torgny och Isak och när vi svängde av mot Gnosjö stannade Isak och Torgny plötsligt för en mikrovila. Jag bromsade också in för att kolla så ingen utrustning gått sönder för dem. Sen låg de runt 100 meter bakom mig fram tills dess att vi hade 3KM kvar ungefär. Då började jag höra stavspetsar som närmade sig och på två röda kom mina tävlingshorn fram :-) Jag pressade mig en bit över A3-gräns och lyckades faktiskt komma "i mål" en liten stund före killarna. Henrik och Thomas hade varit framme i ett par minuter när vi kom. Både Torgny och Isak är duktiga skidåkare (Torgny plac 350 i Vasan 2013 och Isak plac 600) så att slå dem på rull gav en stor egoboost. Kanske också en liten hint om att formen och överkroppsstyrkan är på rätt väg :-) Känns som om det hänt väldigt mycket nu sista 1-1,5 månaden. Passet slutade alltså på 3 timmar och 55KM.

Innan vi skiljdes åt bestämde vi ny träningsträff dagen därpå.
Tack till Thomas som var snäll och skjutsade hem mig efter avslutat pass!

På Onsdagen åkte jag till Gnosjö igen för att möta upp Henrik, Isak och Samuel. Sen åkte vi tillsammans till Isaberg där det vankades elghufsintervaller i slalombackarna. 8 x 90 sekunder + 8 x 30 meter blev det och h e l s i k e vilken fin träning. Varför åker jag inte till Isaberg varje vecka? Passet tog bara lite över en timme men det gav så otroligt mycket. Fantastiskt med sparring fick man också av Samuel och Isak. När syran kom och man ville skita i det kunde man försöka ta rygg på dem och pressa sig ytterligare lite till.

Igår hade jag en fruktansvärt stressig dag, vilket säkert bidrog till att jag är lite hängig och fått halsont idag. Jag gick upp vid 06, sprang lite över en timme, styrketränade en halvtimme, kom sedan på att ett par skulle komma och titta på vår lägenhet på kvällen, fick p a n i k, började storstäda, kom sen på att vi skulle på babysim, slängde i mig lite mat och slängde i Charlie i babybjörnen, stressade upp till simhallen, lekte med honom en timme i vattnet, stressade hem, fortsatte städa, slängde i mig mat, stresstakade till Gnosjö på rullskidorna, mötte upp Henrik, Torgny, Isak och Samuel och körde sedan upprävmning + 5x5min backintervaller i Söderbybacken. Puh!

Vill rikta ett stort tack till LGR-gänget + Henrik för några helt fantastiska träningsdagar. Har verkligen vaknat varje morgon som ett barn på julafton och sett fram emot passen. Utöver det har det varit väldigt spännande och roligt att höra lite hur de andra tränar. Har fått mycket ny inspiration, framförallt vad gäller intervaller. Nu blir det tungt att gå tillbaka till vardagen där en är själv på i stort sett varenda pass :-) Ett stort tack även till min fina och fantastiska mamma som ställde upp (som vanligt!) och skjutsade oss ner för Söderbybacken efter intervallerna i Torsdags.

Idag har vi inte gjort mycket vettigt. Varken i tränigsväg eller livsmässigt. Jag kände att något var lurt i kroppen och kring lunch bröt halsontet ut. Tomas har varit jättesjukt  hela veckan så sjukdomens ursprung är känt om en säger så. Känner mig dock inte speciellt sjuk (bara halsont och lite seg i kroppen) så förhoppningsvis går det snart ur kroppen.  Om en skall se det positivt så åker vi (jag, Charlie och mamma) snart till Ramsau så lite påtvingad vila är kanske inte bara dåligt i det här läget.

Snabbt inlägg om trevlig nyhet :-)

Idag fick jag ett väldigt trevligt sms från pappa om att AOK har tagit beslutet att investera i nya snökanoner inför vintern! :-) De förra var minst sagt föråldrade. Dels krävdes det att det var enormt kallt (under -15) för att de skulle kunna gå för fullt och dels gick de sönder och kostade en mindre förmögenhet att reparera hela tiden. Med de nya kommer man slippa reparationskonstnader + att man kan producera för fullt redan vid -5 grader! :-) Fantastiskt! Utöver det finns det planer om att fixa till den stora ytan vid pumphuset och anlägga en så kallad "teknikbana" där.

I övrigt ett litet tillägg till mitt inlägg om KM igår: hjälm är obligatoriskt, glasögon rekommenderas och det är förbjudet att köra på PU-hjul. Endast gummihjul tillåts :-)

Kan förresten meddela att jag totalchockade migsjälv med att klara 12 pullups idag. Känns väldigt stort med tanke på att jag inte ens orkade hålla uppe min egen kroppsvikt i mer än 10 sekunder för ett par månader sedan :-)

AOK bjuder in till öppet klubbmästerskap den 20e Oktober.

Den 20e Oktober arrangerar AOK KM (14KM) och i år har man valt att göra det till en öppen tävling som vem som helst kan anmäla sig till. Startavgiften för de som inte är medlem i klubben är 50,- och första starten kommer gå 09.30 där Gnosjövägen (vid rondellen vid gamla Bil Atlas) börjar. Efter tävlingen är det gratis dusch/bastubad och fika uppe på Bygget.
Hoppas alla från Gislaved/Gnosjö eller var det nu kan vara tar chansen och kommer hit. Speciellt damer! Hade varit roligt med ett brett startfält i D21 :-)

Igår var planen att få till i alla fall ett intervallpass på Thorax men när jag vaknade hade jag en sånn överjäklig träningsvärk i både överkropp och i benen efter löpintervallerna så jag tog mig en oplanerad vilodag istället. Med tanke på mastodontpasset idag var det helt rätt beslut.

Idag var det nämligen bara jag och Per Wennblom på den gemensamma rullskidträningen. Jag gissade att tempot skulle bli högt och valde därför att köra på tvåor. Det visade sig vara ett väldigt bra beslut. Första halvtimmen låg vi aldrig under 20km/h och första timmen var vi aldrig under 18. Jag som hade tänkt mig ett lugnt pass fick snabbt ändra plan för att inte bli totalt avhängd. Men förvånansvärt nog höll jag mig en 10-30 meter bakom Per hela tiden. Och pulsen som jag förväntade mig skulle ligga minst på A2 höll sig faktiskt på A1 hela tiden. När vi kört i 1:23 tyckte Per det var för blött (det regnade under hela passet) för att fortsätta och åkte hemåt medan jag körde vidare. Jag tänkte först slå av lite på tempot men eftersom det ändå gick ganska bra och pulsen höll sig på A1 fortsatte jag ligga mellan 18 och 20km/h ganska länge.
Jag körde till Gnosjö och sen via Målskog och på de 9 kilometerna tappade jag lite med tanke på att asfalten är så mycket sämre där, men annars gick det riktigt bra. Jag avslutade passet med att köra 20minuter i tävlingsfart/på tröskelpuls. När jag kom hem till mamma och pappa hade jag fått ihop 3:08 och 54KM vilket ger ett snitt på 17,2km/h.

Väl där väntade en varm dusch och en riktigt god Söndagsmiddag. Bättre kan man knappast få det! :-)
Under kommande vecka väntar en del sponsormöten och lite mer träning än denna veckas 13 timmar/20 mil.

Questions of science, science and progress, don't speak as loud as my heart .

Eftersom förra veckan var ganska intensiv med mycket träning och ingen hel vilodag var målet för den här veckan att alternera träningen, satsa lite mer på fart/intervaller och inte ha lika mycket fokus på timmar och långa distanspass. Med två dagar kvar på veckan får en nog slå fast att jag lyckats med det :-)

I Måndags tog jag en välbehövlig vilodag. Tomas kom hem från Polen och vi hade en mysig eftermiddag tillsammans som bla innehöll bebisbus och långpromenad. Tidigare har jag registrerat långpromenader som träning på grund av att jag kände att jag fick något ut av det. Jag är ganska övertygad om att det var alla långpromenader på 1,5-3,5h som gjorde att jag kom tillbaka till distanslöpningen relativt snabbt efter förlossningen. Nu känner jag däremot inte att det ger mig så mycket längre så därför slutar jag registrera Pw's :-)

I Tisdags skulle vi till Vetlanda vid lunch för del 1 av SM-finalerna i speedway varpå det blev riktigt tidig uppgång för mig. Planen var ett halvlångt (2 timmar) distanspass på rullskidor i morgondimman med tvåor fram och treor bak. Men det råkade bli något helt annat av det. Jag märkte ganska snabbt att det kändes väldigt bra, att kroppen var pigg trots att det var tidigt och att det var en bra morgon i det avseendet att kroppen och huvudet var överens om att det var härligt att ligga på tröskel/strax under tröskel. Ofta brukar antingen huvud eller kropp protestera, så det kändes dumt att inte ta vara på tillfället när det bjöds. Således blev det 2 timmar tuff stakning i hög puls där jag under långa perioder låg på tröskel.

SMfinal i Vetlanda. Kommer inte sakna speedwaysäsongen men kommer sakna att sitta och äta god mat och titta på speedway varannan Tisdagkväll.

På Onsdagen var det dags för SM-final del 2 i Motala och således blev det väldigt tidig uppgång även då för att hinna med allt. 90 minuter lugn stakning hann jag med innan jag var tvungen att åka hem för att Charlie hade vaknat. Vanligtvis brukar Tomas gå upp och ta hand om Charlies morgonrutiner när jag är ute och tränar men jag hade lovat honom att om Charlie vaknade tidigt skulle jag komma hem från passet fortast möjligt så han kunde sova ut. Det är trots allt inte varje dag en kör SM-final.

Sen måste jag bara berätta vad som hände på motorstadion i Motala senare under Onsdagskvällen. Charlie hade en kanondålig kväll och ville inte bli buren, inte bli pratad med, inte sitta i någon vagn. Det han ville allra minst men behövde allra mest var att sova. När han äntligen somnade (när matchen nästan var slut) hittade jag en annan mamma som jag började prata med. Mitt i vårt samtal kommer det fram en gubbe, pekar på min Chariot-vagn och säger "Jaha, så du har en broms där!". Jag svarar att den är smidig att ha när man springer eller går nerför backar varpå han börjar en mindre avhandling i hur oansvariga dagens mammor är som inte har någon säkerhetslina (?!) mellan sig och vagnen. Jag citerar;
"Här i Motala har vi en backe som är så brant så du har aldrig varit med om maken innan! Längst ner i backen finns ett staket. Jag ser ofta mammor som går där, men ingen har säkerhetslina! Det är ju bara att köpa ett spännband eller ett hundkoppel och fästa mellan byxorna och vagnen! Vad gör dom om dom ramlar  eller snubblar och tappar vagnen? Då kan ju vagnen åka nerför backen, få fart, stanna vid staketet och sen FLYGER bebisen ut! Den kan säkert flyga en 20-30 meter och sen DÖR den!!".......

Alltså jag tar jättegärna emot tips om hur man kan göra med bebisar. Jag är ju liksom fullt medveten om att det finns andra kvinnor som fått barn och att många av dem sitter inne med många bra tips som en kan ha nytta av. Men något som jag absolut inte tål är de här människorna som skall förbjuda saker. Eller komma med förmaningar om hur man måste göra för att vara en bra mamma. Den här gubben i Motala blir ju ett väldigt extremt exempel, men samtidigt ett bra exempel på att folk verkligen tycker att man har all rätt i världen att komma med knäppa förmaningar/förbud/tillsägelser när det gäller små barn eller deras föräldrar. Häromveckan träffade jag en kvinna ute på stan som blev arg för att Charlie hade en rosa tröja på sig för "Då kan ju inte jag se att det är en pojk".
Och jag som tyckte det var jobbigt innan när folk ibland la sig i hur mycket/lite/vad man åt för mat.

Eftersom vi kom hem långt efter tolvslaget från Motala så orkade jag inte gå upp vid 6 för att träna igår. Istället sov vi ut allihopa, åt sen frukost ihop och när Charlie sov middag passade jag på att köra ett intensivt helvetespass på Thorax Trainern. Min relation till Thorax Trainer kan verkligen beskrivas med ett ord: hatkärlek. Det finns ingen träning som kan få mig så slut som den där maskinen, både kroppsligt och psykiskt. Jag och Oskar pratade om det i somras och han sa något i stil med "Efter ett intervallpass på Thorax är man helt slut. Både i kroppen och som människa". Jag håller verkligen med om den beskrivningen.

Jag körde bara en halvtimme men det var en väldigt effektiv halvtimme. Jag höll mig på motstånd 6-10 och körde stakning, stakning på ett ben, stakning med utsträckt ben, diagonal, stakning med hopp på ett ben, stakning med jämfotahopp etc. Jag avlutade kalaset med 4minuter A3/A3+.

Ett par timmar efter Thorax-passet gav jag mig ut på ett rullskidpass som minst sagt blev en jobbig historia. Det blev alldeles för lite vila mellan passet och utöver det var överkroppen helt slut reda innan distanspasset på rullskidorna. Sen hjälpte det väl inte direkt att jag körde på tröga hjul heller. Eller att jag valde den mest kuperade rundan jag vet om.
Vid minsta lilla lutning tvingades jag gå över till dubbelstakning för att pulsen inte skulle rusa. Trots att det bara blev drygt 40KM kändes det som om jag hade kört minst det dubbla.

Med tanke på överkroppsfesten igår bestämde jag ganska tidigt att jag skulle springa idag på morgonen. Det var helt fantastiskt att äntligen få komma ut till skogen igen. Har inte sprungit i terrängen sen förra sommaren. Det blev en uppvärmning på 40 minuter och sen 5min x3 tröskelintervaller följt av 200 meter x10 sprintintervaller. Under själva passet kändes det väldigt bra men såhär en del timmar efteråt känns det inte så bra i ljumsken där mina foglossningsproblem satt. Mina knän gav även upp totalt efter 1,5 timme men det är jag inte speciellt orolig för även om det gjorde väldigt ont. Jag har känt  den smärtan förut och det är antagligen bara på grund av att det var så längesen jag sprang ett rent intervallpass. Ligament och leder är ovana.
Idag på eftermiddagen körde jag ett lugnt och kort distanspass på 1:40 på tvåor. Jag märker att jag blivit starkare för idag var det inga problem att hålla ett snitt på 17km/h.

från löppasset i morse.

I morgon får vi se lite vad det blir till. Tomas har åkt till Polen och det finns ingen hemma som kan passa Charlie så det får bli lite vad det blir. Antagligen cykling på Trainern eller intervaller på Thorax. Jag håller mig nog från att springa med vagnen tills ljumsken känns bättre.
På Söndag blir det förresten rullskidor med AOK igen. Om någon i Anderstorpstrakten läser det här och inte har något att göra vid 16:00 på Söndag så kom till parkeringen vid gamla Bil Atlas och åk rullskidor med mig! :-)

Idag kom Vasalöparen. Att glömma den på golvet visade sig vara ett ödestigert misstag.

P.S: kan varmt rekommendera artikeln om bröderna Aukland. Har läst Vasalöparen slaviskt sen 2008 och enligt mig är det den bästa intervjun som någonsin publucerats i tidningen.

Jag och bröderna Aukland verkar ha nått gemensamt: train high, compete high.

17,5 timmar och 29 mil i veckan som gick.

Det här får bli ett kort inlägg för nu är det en trött mamma som gärna vill gå och lägga sig brevid bebisen som redan ligger och sover inne i sängen :-)

Veckan som gått har varit en fantastiskt bra mängdvecka. Lite färre intervaller men äsch, vad gör det! Det finns alltid tid att ta igen dem. 17,5 timmar och 29 mil landade det i alla fall på. Är ganska säker på att det är den bästa träningsveckan mängdmässigt sen Charlie föddes. Det som känns absolut allra bäst med veckan är att jag inte känner mig sliten eller trött. Kroppen var lite trött där i Fredags kväll när jag hade kört 5 pass på 2,5 dag (det är den inte riktigt van vid än) men det släppte sen på passet under Lördagsmorgonen :-)

Träningen har fördelat sig såhär:
- Strax under 6 timmar cykling på trainern i vardagsrummet. 1 timme A2, resten A1.
- 30 minuter styrketräning i gymmet ute på gården.
- 22 minuter A2 på Thorax Trainer
- 10 timmar och 40 minuter rullskidor.

bild från väldigt tidigt långpass i Fredags

Det enda som kändes tråkigt var att jag inte kunde delta i SM i veckan. Det var en tävling jag verkligen velat köra men det gick helt enkelt inte. Så jag bröt ihop lite smått i Lördags (och köpte världshistoriens största godispåse) och tittade på typ 10 avsnitt av One Tree Hill istället..

Veckan avslutades däremot på ett fint sätt idag. I morse cyklade jag en timme på morgonen innan Charlie vaknade, sen åt vi frukost innan vi gick bort och röstade i Kyrkovalet.

Vid halv fyra kom mamma och pappa och tog med sig Charlie  och jag rullade bort mot parkeringen vid gamla Bil Atlas för att se om det skulle dyka upp några på den gemensamma rullskidträningen idag, eller om jag skulle få köra ensam igen.

Fick en positiv överraskning när jag hittade Magnus och Johan på parkeringen och tillsammans satte vi av mot Gnosjö. Väl i Gnosjö stakade vi upp första backen som man kommer till innan man kan svänga in mot centrum, sen rullade vi ner igen och tog av mot Kallset. När vi kom fram dit efter 9KM stakade vi uppför den långa sega backen och därefter visade jag lite styrkeövningar för triceps och mage som man kan köra på rullskidor.

Efter 1:50 hade vi kommit tillbaka till parkeringen där vi startade och jag sa hej då till Johan och Magnus och fortsatte i 1:10 till själv. Eftersom det gått väldigt lugnt både hastighetsmässigt (strax under 14km/h i snitt) och pulsmässigt (121 i snitt) för min del när vi körde tillsammans låg jag lite högre i hastighet (17km/h i snitt) och puls (140 i snitt) under de där sista 80 minutrarna.

Väldigt trevligt att ha några att samtala med under passet faktiskt! Det är ju inte direkt ofta jag blir bortskämd med det. Tiden flög verkligen iväg på ett helt annat sätt än vad den gör när man åker själv.

I morgon blir det antagligen Thorax Trainer på morgonen och ett kortare distanspass på rullskidor när Tomas kommer hem från Lettland på kvällen :-) På Tisdag skall jag nog ta mig en välförtjänt vilodag och åka till Vetlanda för att se första finalen mellan Vetlanda-Piraterna.

försökte ta panoramabild av Gnosjövägen. Gick sådär.

Maybe the reason why all the doors are closed so you could open one that leads you to the perfect road .

Det har faktiskt blivit väldigt mycket fin träning i det sista. Förra veckan träffade jag Tomas hela 3 (!!!) dagar i rad. Tror sist vi träffades så mycket sammanhängande var typ när Charlie föddes. Tyvärr var det speedway varenda kväll av dem så dubbla pass hanns inte med, men jag fick i alla fall 3 fantastiskt fina morgonpass på Friskis i Vetlanda :-)  Eftersom Hälsolyftet i Anderstorp är så jävla dåligt valde jag i våras att inte förnya mitt medlemskap där så de enda gångerna jag får styrketräning nu är när vi är i Vetlanda.
Det jag saknat mest med att gå på gym är maskinen där man kan köra dips/pullups/chins och få vikthjälp. Något jag verkligen behöver nu när jag inte har min gamla överkroppsstyrka.

Friskis i Vetlanda.

Att styrketräna till detta är pannbensträning på hög nivå.

bild från uthållighetsstyrkepasset förra Tisdagen.

Något annat som skall bli väldigt väldigt skönt är att jag från och med mitten på September kommer få hjälp med just överkroppsstyrketräningen. Tomas bror Tobias är helt fantastisk när det kommer till vägledning i träningsdjunglen och 20e skall vi träffas och genomgå en del tester och sen skall han sätta sig ner och fixa iordning ett program åt mig. Kan verkligen rekommendera alla att gilla Tobias sida på Facebook för pepp, inspiration och nyttiga recept!

Bild lånad från Fitness by Sweden's FB-sida.

Efter tre dagar med speedway i rad var det skönt att bara få komma hem och ha det tyst och lugnt lite. Tomas skulle åka till flygplatsen tidigt på Lördagsmorgonen så jag gick upp ännu tidigare och fick mig ett distanspass (2:15) på rullskidor innan resten av Anderstorp hunnit vakna. Jag saknar verkligen långa morgonpass! På Lördagskvällen när Charlie somnat körde jag en timme A2 på trainern i vardagsrummet.

På Söndagen råkade jag av en händelse gå in på AOK's hemsida någon gång på morgonen och såg att de skulle dra igång gemensam rullskidträning och jag kände väl ungefär så här. Äntligen slippa åka själv! Jag blev jättepeppad och spenderade dagen med att försöka tajma Charlies sovperioder så att han skulle vara pigg (ergo: barnpassningsvänlig) när mamma skulle hämta honom vid halv 4.

Strax innan 4 var jag framme vid parkeringen utanför gamla Bil Atlas där vi skulle samlas.
När ingen kommit vid 10 över fick jag besviken ge mig av själv i alla fall. Jag var riktigt sur och irriterad över att ingen dök upp. Inte ens de som ansvarade för passet.
Men jag fick i alla fall ett kanonfint pass. Jag körde för första gången med tvåor fram och treor bak (brukar antingen köra på antingen tvåor eller treor) och det passade mig faktiskt riktigt bra.

Rundan jag körde var Atorp-Gnosjö-Bårebo-Kulltorp-Atorp-Gnosjö-Atorp för er som bor här i krokarna :-) Den är ganska kuperad mellan Gnosjö och Kulltorp vilket var en trevlig omväxling. Jag försökte slappna av i diagonalåkningen och fokusera mycket på tekniken. 3 timmar senare stannade jag framför mamma och pappas hus och möttes av en glad liten bebis. Sen blev jag bjuden på Söndagsmiddag innan de körde hem oss. Jag har så snälla föräldrar. Inget av detta hade fungerat utan dem.

bild från det "gemensamma" rullskidpasset

Den här veckan har det bara blivit tidiga pass. Charlie har fått in rutiner när det gäller sovandet vilket gör det lättare för mig att planera lite. Jag har därför gått upp vid 5-halv 6 och cyklat på Trainern i 1,5-2 timmar varje morgon. Sen duschar jag, gör frukost och så vaknar Charlie som en klocka vid 8:45 :-) Det var längesen jag gick upp så tidigt för att träna men det har gått bättre och bättre varje morgon.

I morgon hoppas jag på ett tidigt Thorax-pass, samt ett långpass på eftermiddagen. På Fredag är planen att jag skall ha barnvakt redo under dagen och då tänkte jag försöka få till dubbla distanspass. Jag försöker mecka lite för att försöka få ihop det så jag kan köra SM i Falköping på Söndag men just nu kan jag inte riktigt svara på hur det kommer bli. Det beror mycket på hur vi skall göra med Charlie. Med tanke på hur dåligt det gick när vi skulle åka till Alliansloppet är jag inte jättesugen på att dra med honom i bilen, men samtidigt är det inte riktigt lätt att lämna honom hemma i 6-8 timmar heller. Dels på grund av barnvakt och dels på grund av att det strular till amningen något så fruktansvärt.
Förhoppningsvis kommer vi fram till en bra lösning som gör att jag kan köra :-)

Idag var vi ute i vårt gym och styrketränade.

Tummen upp för att träna med mamma! :-)

Höstrullen 2013

Idag var det dags för Höstrullen 2013, ett rullskidlopp som går på gamla banvallen med start i Ulricehamn och målgång i Borås. Vi hade funderat lite fram och tillbaka hur vi skulle göra med Charlie och kom tillslut fram till att det bästa för honom var att stanna hemma med mormor. Dels för att det skulle bli mycket tid i bil, dels för att det inte var ett varvlopp och dels för att det såg ut att kunna bli regn.

Jag och pappa var framme i Ulricehamn lite efter 9 och det visade sig att vi var först på plats. Det är nog första gången vi kommit tidigare än funktionärerna. "Ta dig en god titt på hur det ser ut när man kommer så här tidigt Majken för det är nog första och sista gången".
(För er som inte sett oss på skidtävlingar så brukar vi vara de som stressat springer omkring likt Piff och Puff på speed och försöker hinna med 14 saker samtidigt för att vi "borde åkt hemifrån lite tidigare")

I kön till nummerlapparna hittade jag Rickard som jag inte träffat på typ 1,5 år och i toalettkön sprang jag in i Martin från LEDsmi. Trevliga återseenden som påminde mig om något jag saknat med att åka runt på tävlingar - träffa andra skid- och träningstokiga folk.

innan start.

Innan starten värmde jag inte upp något på rullskidorna utan höll mig till uppvärmning med löpning, samt löpning med stavar. Jag startade i led 2 av 3 och stod ganska långt fram intill högerkanten i starten. Jag kom iväg helt okej faktiskt, även om det inte gick så fort. Folk tryckte på som galningar för att komma iväg medan jag mest försökte hålla andra åkare borta från mig och mina stavar för att ingenting skulle gå sönder. Det var nog rätt beslut för den ena efter den andra åkaren kom rullandes motströms med trasig utrustning efter ett tag.

Det tog nog inte ens en kilometer innan det sprack upp och jag låg ganska ensam. Jag matade på så gott det gick och de gånger jag kollade på klockan gick det i 23-24km/h.

Det dröjde ganska länge innan jag kände den där första dippen. Första gången jag kollade på km-antalet på klockan och verkligen hoppades på att det skulle visa att jag åkt över hälften stod där 22,6. Det var också någonstans där som det började blåsa motvind, ganska rejält ibland. Jag hade en dam efter mig och försökte ibland avsiktligt sakta ner lite så att hon skulle gå om men hon låg kvar bakom mig. Och jag klandrar henne inte direkt, måste varit skönt att ha en rygg att ligga bakom i 30KM med de vindarna som var. Men det var segt att behöva göra allt slit helt själv.

Med dryga milen kvar fick jag en Enervit-tub av pappa och passade samtidigt på att sakta ner väldigt mycket under vätskepausen som följde (körde med min Camelback-ryggsäck) varpå hon gick om och jag äntligen fick vila lite. Det var en helt enorm skillnad att ha någon att ligga bakom jämfört med att dra.

Jag låg sen bakom fram tills vi kom upp vid riksvägen i Borås. Jag kände mig inte trött alls, under tiden som damen framför mig drog hade min puls gått ner och legat i A1-zon under nästan 20 minuter så jag var ganska säker på att kroppen skulle orka med ett ryck. Det kluriga var ju bara att bestämma sig för när det där rycket skulle komma. Med Martins ord "Du måste köra som fan om du väl ska rycka!" i bakhuvudet gav jag allt jag hade och gick om. Hon hängde med bra i någon minut men sen blev ljudet av stavspetsar mer och mer avlägset. När jag tillslut vågade vända mig om såg jag henne inte längre.

Men det var ju en jäkla tur att jag hade lucka när jag väl kom in i Borås kan jag ju säga för herregud vad dåligt det gick den sista kilometern! Först den omtalade trottoarkanten där jag tvärnitade på grund av att jag inte vågade rulla upp på trottoaren. Sen när jag svängde upp mot Kransmossen så körde jag ut från trottoaren och ner på vägen? Efter några meter insåg jag hur jävla idiotiskt det var med tanke på den kassa asfalten på vägen och den fina asfalten på trottoaren så då fick jag bromsa in och hoppa upp på trottoaren igen. När jag kom upp för backen körde jag ut på vägen igen (hallå hjärnsläpp?) men den gången orkade jag inte ta mig upp på trottoaren igen utan fortsatte istället köra på vägen. Nu gick det ju bra med tanke på att jag fått en så stor lucka men vill inte ens tänka på hur det gått om vi kommit dit samtidigt.

Efter målgång stack jag och duschade där jag gjorde mig bekant med en riktigt trevlig tjej som också körde första tävlingen på PU-hjul :-) Sen blev det fika och prisutdelning innan vi begav oss hem till Charlie igen.

Jag tycker Höstrullen var ett väldigt fint lopp. Väldigt lättåkt, något som passade mig såhär första tävlingen på snabbhjulen. Jag uppfattade inte så mycket av drickalangningen eftersom jag åkte med egen dricka och inte behövde tänka på det, men av vad jag såg så hade man bara vätska på två ställen. Det tycker jag är för lite i ett lopp på 42KM.

Något som jag också tyckte var lite tråkigt var att man inte på prisutdelningen informerade åskådarna om att Sandra Hansson bara var halvminuten efter herrsegraren Tobias Westman i mål. Det blev jag riktigt imponerad av och tyckte gott man kunde hyllat Sandras prestation lite mer.

När det gäller min egen prestation är jag nöjd med placeringen. Tiden upp till Sandra och Olivia är jag mindre nöjd med. Jag känner väl inte att jag tog ut mig till det yttersta som jag gjorde i Alliansloppet men det var kul att komma på pallen, det hade jag inte förväntat mig. Såhär några timmar efter loppet är jag inte så trött vilket tyder på att det fanns mycket mer att ge. Efter Alliansloppet låg jag i sängen hela kvällen men idag storstädade jag när jag kom hem. Jag vet inte varför jag höll igen lite men gissar att det kan ha något att göra med att jag inte är säker på var jag har min form än. Jag vågade helt enkelt inte rycka tidigare än 4KM innan mål ifall det inte skulle hålla hela vägen in. Dumt, för man måste ju våga och testa...
Men men. Nästa år :-)

Loppet i siffor
Tid: 1:55:41
Distans: 41,3KM
Snitthastighet: 21,42km/h
Placering: 3a av totalt 6 startande damer
Tid efter segrarinnan: 27 minuter

Som vanligt tack till pappa för kort/langning/allmän hjälp vid loppet :-)
Tack även till alla trevliga skidfolk som gav komplimanger om satsning/blogg/träningen med Charlie och dylikt. Blir lika glad varje gång! :-)

Inte alla som har med sig mjölkpump till rullskidtävling.

Förresten, igår slängde jag ut en fråga på Instagram om man kan dricka Enervit-tuber som är en månad för gammal. Svaret på den frågan är: nej för helvete. Man kan tydligen inte ens dricka de som går ut nästkommande två månader. En stund efter jag svept tuben i loppet (som skulle gå ut i slutet på November i år) fick jag helt sjuka magkramper som bara ökade under loppet och under resten av dagen. De nådde sin kulmen för någon timme sedan. Av Charlie att dömma verkar det även som om det gått över till mjölken för han verkade ha lika ont i magen som jag.