När födelsedag & sjukdom kommer samtidigt..

..är det inte lätt att få till något inlägg om Årefjällsloppet.

Ja, jag skulle ju lagt ut ett inlägg om Årehelgen igår kväll. Men när vi satte oss i bilen igår eftermiddag, efter att ha firat Charlies tvåårsdag på Leos lekland i Jönköping, och Charlie reagerade med att spy ner hela baksätet så blev det inget med det. Idag är han hemma från förskolan så vi får väl se om jag hinner sätta mig ner och skriva om min fantastiska skidupplevelse i vackra, soliga Vålådalen lite senare. 

För en gångs skull har i alla fall förskolebacillerna tajmat in sig rätt bra med familjeschemat. Det här är första VAB-dagen på 6-7veckor. 

Lammelammet vaktar födelsedagspresenten från förskolan och isvattnet.

Fantastisk bild från Årefjällsloppet igår.

Foto: Magnus Östh

Inlägg om tävlingen kommer i morgon! :-)

Fin dag i Vålådalen.

Har haft en jättefin dag i Vålådalen. Först en kaffe på fjällstationen i väntan på att täten på Årefjällsloppet 3.5 skulle köra ut på sista milslingan. När vi tillslut åkte hade vi stenkoll på tävlingsåkarna så vi hade säkert inte varit i vägen för täten heller men det kändes lika bra att låta dom passera ifall ifall. Det här är kanske något som fler lag borde ta efter, för när vi kom tillbaka från passet hörde vi många åkare som gått i mål prata om att åkare från välkända ski classics pro team hade varit ute och testat/tränat och skrikit ur spår till de som var med och tävlade...

I och med dagens tur har vi åkt 60% av morgondagens bana och det känns skönt att ha hyfsad koll i alla fall. Milslingan är ganska kuperad till en början men blir sedan lite mer "lagom kuperad". Men det är i stort sett inga stakpartier och banan är väldigt kuperad med en hel del utförskörningar, tvära svängar och hårnålar. Antigen är det lite/mycket uppför eller lite/mycket nerför. Mer världscupinspirerad än långloppsinspirerad så alla tradåkare som är här kommer trivas som fisken i vattnet ;-) Hade jag varit i bra form hade jag nog också trivts väldigt bra men just nu känns målet att bara ta sig runt som mål nog.

Vi fick Etixx Isotonic och glada tillrop från alla som stod i sista vätskekontrollen.

Malin på G mot mål i Årefjällsloppet 3.5!

Efter vårt lilla träningspass blev det lunch på fjällstationen innan vi åkte tillbaka till Åre och lämnade in skidor till Jonas. Jag har inte testat någonting utan valde utifrån hur skidorna har gått i liknande fören tidigare. Jag tycker att det är väldigt skönt att slippa testa på tävlingsdagen och det är jätteskönt att jag äntligen fått sån koll på mina skidor att jag kan välja utifrån tidigare erfarenhet.

Jonas jobbar på i Daehli-huset :-)

Fördelen med elitledet är att man får en fin nummerlapp.

Kaffe på fjällstationen.

Snart ut i snöfallet för att köra igenom enmilaren :-) 

Bankoll med Johan.

Igår eftermiddag kom vi upp till Åre. Det blev en lång dag i bil där det hetaste samtalsämnet var var alla som bor norr om Mora egentligen handlar mat och andra förnödenheter (utan att köra 10 mil t/rt). Här i Åre bor vi i en jättemysig stuga ett stenkast från Holiday Club och ungefär tre mil från starten i Vålådalen.

Idag tog vi det väldigt lugnt på morgonen. Det känns ganska konstigt att inte ha en tvååring som skall kramas och pussas på en på nätterna. Och även om det är skönt att inte bli väckt klockan fem av "eej Mamma! Bumm bumm!" och känna hur Charlie använder ens armar som bilbana, så saknar jag det så fort jag åker ifrån honom och jag skulle välja det över en sovmorgon vilken dag som helst.

Hemma är det mer regel än undantag att jag vaknar och ser ut så här.

Strax innan lunch åkte vi mot Vålådalen där vi mötte upp Elisabeth för att käka en jättegod trerätters lunch på fjällstationen. Sen åkte jag och Johan upp mot Ottfjället för att reka banan inför loppet på Lördag. Upp på fjället gick bra men väl där uppe var det ett virrvarr av olika spår som korsade varandra och då det inte var skyltat och bitvis ospårat än var det väldigt svårt för oss som aldrig åkt här tidigare att räkna ut var vi skulle åka. Lite tråkigt, för i morgon blir det för tätt inpå att åka upp där och testa och jag hade verkligen velat köra hela utförskörningen innan Lördagen. Klart är i alla fall att man kommer behöva lägga en rejäl grund för att ens ha något fäste kvar ut på sista varvet på milbanan. Jag plogade två gånger och hade obefintligt med fäste kvar när vi kom ner från fjället. På flera ställen är det mer is än snö. Förhoppningsvis blir det lite bättre av snön som faller just nu.

Banprofilen av delen vi körde idag. 

Efter vårt lilla träningspass på fjället åkte vi hem till Elisabeth och drack kaffe i hennes mysiga timmerstuga. Sen tog vi en sväng till Holiday Club för att hämta våra nummerlappar och besöka Etixx-montern som ligger precis intill där man hämtar nummerlapparna. Nu har vi käkat carbonara a la Majken och Johan och tar det lugnt framför sociala medier. Malin som skall köra lilla Årefjällsloppet i morgon förbereder sig för fullt med att fylla i olika lappar, läsa in sig på vätskekontrollerna och dricka Etixx Energy Load :-)

I Etixx-montern serveras varm Energy Load :-)

Startlistan Årefjällsloppet

Det råder ingen brist på fint sällskap i Årefjällsloppet. 

https://www.arefjallsloppet.se/sites/default/files/webben/7.5_elite_women_startlist_2015_.pdf 

Mysig helg i Anderstorp.

På G hem till mormor och morfar!

Under helgen som gick var jag och Charlie i Anderstorp. Min lillebror Axel som bor i Lund var också hemma och hälsade på och Charlie var mer än lovligt nöjd över att det fanns hela fem personer som ville leka och busa med honom. Det blev en helg med jättefina fartpass för min del och mycket lek och bus för Charlies del. På Fredagen körde jag långa stakintervaller, 2x10min och 1x13min. På lördagen ett fartlekspass med lite spontanintervaller och impulser där jag avslutade med en 4km-tävling med mig själv. Jag har inte lyckats få fram de exakta snitthastigheterna eller den totala tiden men de gånger jag tittade på klockan när jag körde låg jag mellan 02:35 och 02:45min/km. Igår körde jag ett kortare distanspass på drygt 2h. Jag valde en av de mest kuperade rundorna jag kan för att väcka diagonalåkningen till liv inför Årefjällsloppet nu på Lördag.

Charlie fick äntligen träffa sin favoritpälsboll Smultron igen.

Den här veckan blir det ganska lugnt med träningen. I morse körde jag ett helvetesjobbigt 5000-meterstest på Thorax Trainern och i morgon + Onsdag blir det vila inför helgens lopp. Jag ser fram emot Årefjällsloppet med lite skräckblandad förtjusning. Mitt enda mål är att ta mig i mål, och med tanke på att jag inte gjorde det förra året räcker nog det som mål ;-) Ibland kan jag känna mig lite stressad över att jag måste åka snabbt och måste åka bra men inför Åre känner jag bara att det skall bli så otroligt roligt att få tävla. Jag har haft mycket otur det senaste halvåret men är så tacksam över att jag fått vara frisk nu i ett par månader och faktiskt kunnat träna på riktigt bra. Jag känner mig förberedd och kommer vara jätteglad hur det än går :-)

Ett 5000-meterstest på Thorax Trainer tar drygt 40 minuter. 10 minuter uppvärmning, 20 minuter för testet och 10 minuter för att sitta och försöka återuppliva sig själv på badrumsgolvet.

Trötta.

Idag har jag kört Thorax-intervaller. Det var jobbigt både för den som tränade och den som kom med glada tillrop under tiden. 

Anmäld till Vasaloppet 2016

Äntligen fick jag användning för alla de där starterna i Vasaloppet de senaste åren ;-) idag öppnade ju Vasaloppet anmälan för alla som åkt minst 3 av loppen de senaste 6 åren, och i och med att jag åkte 2010, 2011, 2012 och 2014 (missade 2013 pga höggravid) så kvalificerade jag mig till den skaran som nu kan anmäla sig i lugn och ro. Även om man som medlem i ett team i Ski Classics är garanterad en plats i alla lopp så känns det ändå skönt att ha det klart så tidigt som möjligt. 

På Måndag lär jag väl i sedvanlig ordning även anmäla mig till TjejVasan och HalvVasan. Skall jag vara helt ärlig är jag inte skitsugen på TjejVasan. Men man vill ju ändå inte missa den (hur det nu går ihop).

Om inte annat så måste jag åka TjejVasan för att seeda upp mig till led 2 igen.. 

Amer Sport och intressanta Thorax-intervaller.

Egentligen hann jag knappt landa hemma i Vetlanda innan det bar av igen. När Charlie var klar på förskolan strax efter lunch i Tisdags åkte vi mot Anderstorp där vi lekte en stund med mormor och moster innan jag sa hej då och åkte vidare mot Amer Sport i Borås. Hela teamet skulle dit för en genomgång kring kommande vinters produkter. Dels för att visa de nya produkterna men även lite som en klädutbildning för att vi skall förstå tanken bakom designen på plaggen, varför och hur kompressionen i EXO-kläderna sitter som den sitter mm.

Vi fick även en liten genomgång på de nya skidorna, vad som skiljer mellan Atomic och Salomon och hur vi kommer jobba för att få fram bra skidor till åkarna i teamet nu under vår/sommar.

Kalle går igenom hur Salomons nya skateskida är uppbyggd.

Kicki visar kommande års EXO-design.

Pjäxorna! Jag som älskar turkost jublar! De vita är dammodellen och de svarta är herrmodellen. Den till höger är Salomons nya fjäderlätta skatepjäxa.

Igår kom jag och Charlie hem till Vetlanda igen och ungefär samtidigt som vi kom hit åkte Tomas iväg till Kroatien för träningsläger med landslaget. Efter det åker han vidare till Polen för att träna där. Han kommer vara borta i 2,5 vecka och när han kommer hem åker jag till Åre. Så nu börjar tiden på året där man får trixa väldigt för att få till träningspassen. I Juli kommer vi tex inte ses en enda dag. Dagens intervaller är ett bra exempel på hur det kan se ut när man skall få ihop träningen med en 2åring..

Efter en dag med otroligt mycket aktiviteter i trädgården, vid ankdammen och på lekplatser runtomkring satte jag Charlie vid skrivbordet med min dator och tre avsnitt av Daniel Tiger. Där tänkte jag att han kunde sitta medan jag körde sprintintervaller (10x200meter) på Thorax Trainern. Det tyckte han också, i alla fall till en början. För efter tre intervaller ser jag hur det sticker fram ett litet huvud vid sidan om stolen. Han spanar länge och ser ut att fundera lite. Så hoppar han ner från stolen, sätter sig framme vid monitorn och tittar på vad jag pysslar med. Så i samma stund som intervallen börjar så börjar han prata. Han babblar på om lite allt möjligt och svarar man inte gör han ansats på att börja dra mig i benen och det vill jag helst undvika så han inte kommer i vägen för stavarna och får ont i handen av att få dem på sig. Så slutar intervallen och jag stannar upp för att prata med honom. Då sätter han igång med nästa grej. "Nää, mamma! Mea! MEEA MAMMA! MEEEAA". Sen håller det på sådär i en kvart. Babblar och vill ha svar på allt möjligt under intervallen, blir sur när jag slutar staka under intervallvilan.. :-)

När jag blir trött under intervallerna brukar jag titta på nummerlappen från Årefjällsloppet 2014 (som jag bröt). Det grämer mig fortfarande att jag bröt och det är en bra sporre att ha den hängandes där. 

Lite pulsinfo från sprintintervallerna.

Vardag.

En vecka i skidåkarhimmeln, en lång bilresa och vips så är man tillbaka i vardagen igen. Förskolelämning/hämtning, kaniner som skall matas, lekplatser som skall besökas, kläder som ska tvättas, leksaker som skall snubblas över, duplo som ska trampas på och matlådor som skall lagas.

Idag blev det vilodag, fastän jag inte är speciellt trött eller sliten i kroppen. Men med två nätter där sömnen legat mellan 3 och 4 timmar känns det som att be om att bli sjuk om jag hade tränat idag. Istället hade jag en jättemysig dag med Charlie i det fina vårvädret :-)

Vasaloppet 2015

Vilken dag! Åkarna är ju helt klart de tröttaste idag men därefter kommer nog alla som hjälper åkarna med service innan och under loppet..

Efter att ha släppt av Martin, Kalle, Henrik och Elisabeth vid starten åkte jag och Klas upp till vår första station vid Långheden (på myrarna mellan Smågan och Mångsbodarna). Vi försökte förgäves få igång SVT Play för att kunna ha lite koll på var åkarna befann sig men det var lönlöst, så vi fick gå på vad de sa på bilradion. 

Som alla säkert vet krånglade det rejält i starten och vi hoppades att inga av våra killar var inblandade, men tyvärr insåg vi ganska snart efter att placeringarna från kontrollen i Smågan att de varit det. Den som drabbades hårdast av det var utan tvekan Dan, som inte ens var bland de 200 första upp backen, men som sakta men säkert jobbade sig upp och låg bland de 50 första vid vår kontroll. Men den som kom först till oss var Martin som låg i andraklungan på en 10-15e plats.

När alla fått dricka begav vi oss vidare till de andra kontrollerna, där det på grund av de stora tidsavstånden aldrig blev superstressigt. I och med att det skiljer en del mellan åkarnas åktider hade vi tre grupper som bara gav Martin och Danne och tre grupper som gav de andra som kom bakom. På sista kontrollen stannade vi kvar och gav alla.

Alla i teamet åkte verkligen helt fantastiskt bra. Martin som aldrig tävlat mer än 50km och aldrig varit i närheten av att köra ett långlopp ovallat kom in på en 59e plats. Kalle som jagat elitledplats hela säsongen kom 98a och är därigenom direktkvalificerad till elitledet nästa år :-) Johan slog sitt tidigare placeringsbästa och kom på en 117eplats. Matthias som bara kört Vasaloppet två gånger förbättrade sitt placeringsbästa rejält och kom på 107e plats.

Och så har vi då Dan, som fick sämsta möjliga start och som fick ligga och jaga ikapp helt själv för att försöka reparera skadan som starten orsakade. Och tror ni inte han kör in på en 19e plats tillslut. Helt sjukt är vad det är. Han är så jäkla stark och det var så inspirerande och peppande att se hur han aldrig gav upp utan köttade allt han hade ända in till Mora.

Henrik fick tyvärr sjukdomskänningar och bröt, men fick bra tv-tid vid starten.

Martin (207) var snabbast till backen.

Vid första kontrollen hade vi så god tid att jag hann ta en selfie. Det hade vi inte direkt tid med sen...

... men vid sista kontrollen hann jag ta kort på maskinen Justyna Kowalczyk. 

Nu sitter vi i bilen på väg hem. Jag kommer sakna teamet (även om vi ses på Tisdag igen) och kanske framförallt sakna alla skidspår. Men det skall bli skönt att komma hem till Charlie och Tomas igen :-) 

StafettVasan 2015

Idag körde jag StafettVasan för Lag Amer Sport. Det var första, men förhoppningsvis inte sista, gången. Vilket fantastiskt roligt arrangemang! 

Jag mötte upp några av lagmedlemmarna i starten, fick mitt startnummer och sen satte jag och Markus, som skulle köra andrasträckan för Lag Outnorth, oss på bussen mot Mångsbodarna. Där tog vi det lugnt ett tag och när åkarna på förstasträckan passerade Smågan tog jag av mig överdragskläderna och började värma lite smått. Redan då var det riktigt varmt (+4-+5) och beslutet att köra utan underställ kändes väldigt rätt.

Vid 10:12 kom Johan in i kontrollen och jag fick köra iväg. Jag har kört mycket mängd de senaste tre dagarna (12h) och var ganska sliten på morgonen. Liite riskabelt men samtidigt ett perfekt tillfälle att se hur min kropp reagerar på tävling utan att ha vilat innan. Svaret på det är: förvånansvärt bra. Jag var lite seg i låren i början, speciellt när jag satt i fartställning i backarna precis efter Mångsbodarna. Då kändes det verkligen att benen hade jobbat på mycket de senaste dagarna. Men sen blev det ganska snabbt mycket bättre och jag var otroligt snabbstartad jämfört med i tex HalvVasan där jag vilat i två dagar innan och var sjukt seg i starten. Stakningen var helt opåverkad av mängdträningen och så fort det kom ett stakparti återhämtade jag mig väldigt snabbt.

Ner till Risberg gick det ganska snabbt, sen blev det tyngre. Sträckan Risberg-Evertsberg är ganska kuperad och jag fick bita i rejält i diagonalåkningen och försöka fokusera på att det inte var långt kvar. Det var otroligt nära att jag stumnade totalt.

Efter en timme och en kvart passerade jag "målet" i Evertsberg och kunde växla över till Karl Johan som körde tredjesträckan. Och så var det slut, fast ändå inte.. :-) Jag är jättenöjd med min sträcka, framförallt att jag klarade av att åka så fort trots all mängdträning. Formen tar sig sakta men säkert och kan jag bara hålla i det här nu och hålla mig från förskolesjukdomar kan Årefjällsloppet bli riktigt bra för min del.

Pappa, Klas och Malin stod och väntade på mig vid målgång och när jag hämtat min påse med överdragskläder och tryckt i mig en Etixx recoveryshake som jag förberett i ryggsäcken drog vi oss hemåt igen. Sen blev det kaffe med Kalle och Elisabeth i solen innan jag avslutade dagen med ett helt magiskt distanspass på myrarna. Klarblå himmel och strålande solsken :-)

StafettVasan 2015 - sträcka 2 (Mångsbodarna - Evertsberg)

Sträcka: 24,02KM

Tid: 01:15:10

Snitthastighet: 19,16km/h / 3:08min/km

Maxhastighet: 51km/h

Snabbaste kilometer: 1:55min

StafettVasan

Kaffe i solen.

Eftermiddagspass på myrarna.

Glassigt långpass i solen.

Strax efter 9 i morse startade jag och min lillasyster Malin i Mångsbodarna. Därifrån tog vi oss i lugn och fin fart mot Oxberg i ett strålande solsken och under en klarblå himmel. Det var ett sånt där pass som man bara inte vill ska ta slut. 

Jag körde på mina RC Skin, dels för att det är så otroligt smidigt att skippa kladd med klister och dels för att de är väldigt mjuka och glider lite sämre än Malins skidor. Jag åker fortare än Malin men på det här sättet löste det sig ganska bra så att vi kunde åka med, eller i alla fall i närheten av, varandra. Jag drog ifrån i uppförsbackarna så oftast vände jag och körde ner igen och tog uppförskörningarna igen. På så sätt minskade avståndet till Malin utan att jag behövde stå och vänta och bli kall. 

För att inte gå tomma på energi stannade vi och tryckte 1 plus 0,5 Etixx Energybar efter 1:45 och efter 2:30. Smidigt att ha med i drickabältet och skönt med en bar som inte blir stenhård av att vara ute i kylan.

När vi kom fram till Oxberg gick Malin till bilen medan jag fortsatte en bit mot Mora innan jag vände och åkte tillbaka mot Oxberg igen. Totalt blev det en fin A1-tur på 3:32 och 46,1KM (4:36min/km i snitt). 

Nu ligger vi och vilar innan vi avslutar dagen med ett stakpass på myrarna.