Torsby.

Igår spontanbestämde jag, Samuel & Johan oss för ett litet miniläger i Torsby. Jag stannar tills på Fredag medan Samuel & Johan åker vidare mot Mora för helgens Intersportloppet på Torsdag. Vi kom upp ganska sent idag så det blev ett kvällspass för att reka lite olika rundor. Det räckte dock gott & väl för undertecknad som inte är i någon storform för tillfället.

Jag har i stort sett bara varit hemma i Vetlanda i det sista & det känns befriande & uppfriskande att få träna lite någon annanstans. Torsby är verkligen helt idealiskt att träna i; året om. 

Smålands vackraste konstsnöspår finns i Landsbro.

Idag är 4e dagen med träning. Kroppen är, såklart, påverkad och det krävs inte så mycket för att den skall bli trött.

Första passet efter sjukdomen blev ett löppass med 10 sprintintervaller. Dagen därpå skruvade jag ihop Thorax Trainern som varit iväg på lite service & körde ett riktigt kräkpass. 1minut lugnt & 1minut A3 x10. 

Igår hade jag lite känningar i benhinnorna så då var jag, Tomas & Charlie ute & gick i 2:15 för att i alla fall röra lite på oss nu när vi äntligen har lite sol. Tror promenaden gjorde sitt för benen också för idag känns det mycket bättre. 

Löpning mer Charlie för 4 dagar sen. Etixx Recovery Shake smakade gott när jag kom hem efter passet.

& idag var det äntligen dags för snöpremiär. I Landsbro var det helt fantastiskt vackert. Sol, ett par minus & jättefina spår. Jag körde en kvart på tejp innan jag bytte till ovallade skidor för att staka. Det var riktigt jobbigt men jag tror att det är viktigt att slita sig igenom några stakpass nu i början för att det skall lossna och komma tillbaka. Jag har blivit mer & mer för stakningen & märkte tydligt idag att det passar mig bättre än att gå med fäste. 

Det blev bara en timmes åkning idag men det känns som att det får räcka såhär i början. Kanske bra att försöka hålla sig någorlunda pigg tills på lördag också.. Då blir det nämligen tävlingspremiär: skiathlon 5km klassiskt + 5km skejt i Landsbro. Det skall bli kul att se hur fort jag kan åka som otränad! :-)

Årskrönika 2014.

2014 var ett fantastiskt år på många sätt. Jag har lärt känna en massa nya människor, åkt på spännande äventyr och sett många vackra platser. Jag har periodvis tränat riktigt mycket och fortsatt bygga på den grunden jag kommer behöva inför kommande långloppssäsonger.

Nu tänkte jag samla alla de ögonblick från 2014 som jag kommer ta med mig och aldrig glömma :-)

Januari: La Diagonela

Ja La Diagonela är minnesvärt på många sätt och vis. Det var mitt första utländska lopp, mitt första lopp där jag startade i elitledet för damerna, mitt första lopp på hög höjd och det var mitt första lopp i Ski Classics 2014. Loppet började okej men det gick över ganska fort ;-) Snön var för aggressiv för vallan vi lagt så när jag kom i mål hade jag ingen valla kvar. Varken glid eller fäste. Nu i efterhand tycker jag det är helt fantastiskt roligt och skrattar åt det men jag mådde riktigt dåligt bara jag tänkte på det loppet en lång tid efter att jag åkt det.

Januari: Italien

Den här resan slår sig lätt in bland topp 5 över resor jag gjort hittills i mitt liv. Jag reste ner med VasaSvahn till Predazzo på Onsdagen innan loppet och spenderade sen 5 fantastiska dagar nere i Italien. Även här finns några premiärgrejer värda att nämna! Eller vad sägs om; första gången jag kör bil utomlands och första gången jag får vätskebrist under ett lopp och får åka rullstol från matsalen till sjukstugan för att där lapa i mig 2 liter buljong ;-)
Det roligaste av allt som hände under resan var nog när jag och Kalle skulle åka till starten.. Jag körde ner för att plocka upp honom på hans hotell. Väl där insåg vi att frukosten inte öppnade förrän om 10 minuter, och eftersom det är för lång tid att vänta när man är en uppstressad skidåkare innan start så tyckte vi att det var bättre att åka till starten, lägga ut skidorna när startfållorna öppnar kl 06, åka tillbaka till hotellet och sen äta frukost i lugn och ro. En jättebra plan om det inte varit så att när vi kom fram till starten halv sex var inte en enda människa på plats. En kvart senare får vi reda på att fållorna öppnar klockan 7. Så medan Kalle håller plats i kön kör jag för allt vad jag är värd tillbaka till hotellet, plockar på mig den lilla frukost som finns kvar (vilket var 10 torra, vita mackor med lite smör och svettig ost), slänger mig in i bilen igen och kör lika fort tillbaka till starten igen... Nästa gång väntar vi nog de där 10 minuterna på att frukosten skall öppna istället ;-)
Men trots en stressig start så blev det ju ett väldigt bra lopp! Trots seg start med mycket nysnö och många motionärer som skulle åkas om kom jag i mål på en 31a plats (8e bästa svenska) på tiden 4:16. Marcialonga i sig var ett magiskt lopp och ett lopp jag varmt kan rekommendera alla att åka.

Februari: TjejVasan

TjejVasan 2014 blev inte den succé jag hade hoppats på, MEN det känns ändå som om det måste nämnas här i årskrönikan över saker jag minns för det var ju trots allt det första loppet i Vasaloppsveckan som jag stakade! Högst ofrivilligt, men i efterhand borde jag inte tvivlat på min egen förmåga utan valt att gå helt ovallat. Jag hade ju fäste under skidorna, men stakade hela loppet då fästet aldrig fäste överhuvudtaget. Jag slutade på en lite tråkig 54e plats, men var otroligt nöjd över min stakstyrka...

Februari: Vinsten i HalvVasan
Loppet som jag körde helt utan förväntningar eller förhoppningar, mest för att få en bra genomkörare inför Vasaloppet, blev en utav mina absoluta höjdpunkter på säsongen. Jag fick en kanonstart på loppet och låg med långt framme. När stigningarna innan Oxberg startade körde många herrar förbi mig, men inga damer. När jag kom upp till Oxberg och de ropade ut i högtalarna att jag var första dam blev jag så löjligt glad! Efter Oxberg började dessutom klistret suga fast för alla som valde att gå med fäste och äntligen fick jag njuta av fördelarna av att åka ovallat. Jag låg efter Johan, en kille som hojtade "Jag kan dra dig!" strax innan Oxberg, och med 15KM kvar fick jag slita som ett djur för att inte släppa hans rygg. Det var så mycket glädje och lycka när jag kom i mål och äntligen fick vila, träffa Charlie, tacka Johan  för draghjälp och njuta lite av att jag vunnit min andra HalvVasan :-)

Mars: Vasaloppet

Jag har tidigare varit bortskämd med att det mesta stämt under mina Vasalopp, men så var det verkligen inte i år. Allt som kunde gå fel gick fel. Vasaloppet minns jag, precis som TjejVasan, inte för att resultatet var något att hurra för, men för att jag körde ovallat och stakade i över 90KM och för att det är något jag är väldigt stolt över. 

April: Hemlig gäst i P4!

I början på April i år var jag hemlig gäst hos Hasse och Kajsa i P4. Det var roligt att se hur det går till när man spelar in radio och väldigt trevligt att få träffa och prata en stund med dem! 

 Maj: Nationaldagsfirade på rullskidorna

Tanken var ju att vi skulle åka och fira nationaldagen i Norge. Vi skulle åkt tidigt på morgonen, men så tankades dieselbilen med bensin och vi blev lite försenade. Vi packade in i min bil för att ta den istället och precis när vi var klara med det ringde de från servicen och sa att vi kunde hämta bilen som tidigare blivit tankad med fel drivmedel. Så vi hämtade den, packade om igen, åkte till Borås där Charlie spydde ner hela bilen varpå vi gav fan i Norge och åkte hem för att fira i Anderstorp istället ;-) Charlies firande blev i form av hans första glass och mitt i form av ett 4timmarspass stakning.

Juni: TjejLunken och Bolmen Runt

Första veckan i Juni i år var jag riktigt aktiv på tävlingsfronten. Först sprang jag TjejLunken, en terrängtävling i Vetlanda på 6KM där jag kom 3a. Väldigt kul och väldigt förvånande då jag innan dess inte sprungit så mycket tävlingar. TjejLunken minns jag inte bara för min pallplats utan även för att det var den som fick mig börja tävla mer i löpning och den som gjorde att jag fick kontakt med Ellen (som vann tävlingen). Nästa tävling blev Bolmen Runt, en tävling på landsvägscykel där jag körde halva sträckan (88KM) på 2:44. Bolmen Runt var min första tävling på landsvägscykel och jag kommer nog alltid minnas rävspelet på slutet då jag faktiskt hängde på herrtäten och kom i mål som totaltrea, 3 sekunder efter herrsegraren.

TjejLunken

Bolmen Runt

Juni: I Torsby med Salomon

Det här, tillsammans med träningsveckan i Torsby med Atomic som jag kommer till om en liten stund, kvalificerar sig nog som årets all time high för mig. Att få äran att spela in reklamfilmer och få erfarenheter kring det med en massa människor jag tycker om, kan man göra något roligare? Vi tränade, filmade, hade det fint i solen, pratade om vintern 14/15 och åt massor med god mat (och glass!).

Juni: Landsbro IF SK!

I slutet på Juni gjorde jag klart med min nya klubb, Landsbro IF SK. Det kändes, och känns fortfarande, som helt rätt val för mig och gav mig nytändning i mitt tränande. En renodlad skidklubb där alla i styrelsen har en stor kunskap om skidåkning och som både har och har haft många meriterade åkare. Att Landsbro dessutom är den klubb i Småland som är snabbast och bäst på konstsnö skadar ju inte heller :-)

Juli: Elpex

I samband med att jag åkte till Borås för att heja på Samuel när han körde SM träffade jag Johan på Elpex. Något som resulterade i ett samarbete med Elpex Rollerskis. Jag är jättestolt över att vara en del av team Elpex och framförallt är jag nöjd över hur otroligt kul mina Elpexskidor har gjort rullskidåkningen. Inte bara genom att pigga upp tråkiga dagar med sin glada färg utan även genom sin skidkänsla och att gå så bra på sämre asfalt.

Juli: I Torsby med Atomic
När Atomic skulle ha skidtester med Annika Löfström, Maria Nordström, Oskar Svärd och Bill Impola i somras var jag inte sen på att haka på Kalle upp till tunneln. Det blev ett par riktigt trevliga dagar med mycket träning, skratt och nya vänner. Jag minns speciellt mitt morgonpass den andra dagen, när jag ville köra stakträning på en flack bana och jag blev utlurad på en runda med ganska många fler branta backar än vad som faller under min definition av "flack bana" ;-)

Juli: Två fantastiska träningsveckor i norska fjällen

Tidigare skrev jag att mina resor till Torsby med Salomon och Atomic hamnar högst upp på listan över minnesvärda saker jag upplevde under 2014, men frågan är om inte de får nöja sig med en delad andraplats. Resan till Norge var unik på många sätt. Jag tränade väldigt mycket och väligt länge varje dag. I snitt klättrade jag 1300 höjdmeter per dag och jag hade tre löppass som var över 5 timmar långa. Jag sprang längre och högre än vad jag gjort sen jag började springa i fjäll för 9 år sedan. Sen får man väl säga att vi hade en otrolig tur med vädret. Helin ligger inklämt bland en massa fjäll och har man tur får man två veckor med sol, men har man otur får man två veckor med ihållande regn. I år fick vi 13 dagar med sol och 28 grader och en dag med regn.

Det här var också veckan då jag började använda Etixx produkter på allvar. Veckan innan träningslägret i Norge hade Mikael och Tomas varit hemma hos mig i Vetlanda för att presentera företaget, lämna produkter och hålla i en utbildning kring produkterna. Det var hemligt då så jag nämnde det aldrig, men jag var faktiskt den första svenska idrottaren som Etixx skrev avtal med. En stor ära och något jag med stolthet kommer bära med mig från 2014.

En annan som älskade Norge var Charlie.

Augusti: Hurtigruten
I mitten på Augusti firade stora delar av min svenska släkt farfar genom att åka Hurtigruten från Bergen till Tromsö. Det var en magisk resa och jag är så tacksam över att jag fått möjligheten att uppleva norges kust på det sättet. Båten hade ett gym där jag snabbt blev stammis. Ena väggen av gymmet var stort fönster där man kunde titta ut mot havet och fjällen. Lite annat än utsikten från gymmen här i Vetlanda ;-)

Augusti: Nuss och Alliansloppet
Förrutom skidåkningen så är mina kaniner och kaniner i största allmänhet ett stort intresse hos mig. Jag tycker de är fantastiska djur; kloka, roliga, mysiga och sociala. Jag har haft kaniner i 16 år nu. När min första kanin dog 10 år gammal dröjde det innan jag köpte kanin igen. Men så gick jag och Tomas förbi en djuraffär nere i Polen och jag föll pladask för en liten vit hermelin/lejontuss på 6 veckor. Nuss, fick han heta. Nuss flyttade sedan med mig hem till Brogatan i Anderstorp. När jag ch Tomas skulle flytta ihop flyttade han med oss till Kyrkogatan. Då fick han en liten tjejkompis att umgås med som fick namnet Blubb. Nuss tog hand om Blubb som om det varit hans egna lilla unge. Vaktade hennes bur, putsade henne när de sågs. När jag var gravid med Charlie låg han brevid eller på magen. När jag släppte ut honom i lägenheten på kyrkogatan på morgnarna hoppade han raka vägen in i sovrummet, upp i sängen till Tomas och antingen gav honom pussar på händerna eller la sig nära för att somna om hos honom. Han var en otroligt speciell kanin. Och mitt hjärta gick sönder när jag kom ut till hagen samma dag som jag skulle åka till Trollhättan för Alliansloppet och jag hittade honom död.
I Trollhättan försökte jag vara glad och jag försökte koppla bort men Nuss fanns med hela tiden. Jag vill berätta det här så att ni skall få en chans att förstå precis hur stolt jag är över att jag överhuvudtaget ställde mig på startlinjen i Trollhättan den där dagen i slutet på Augusti. Trots det hemska som hände så blev det en bra dag och jag är väldigt glad över min 12e plats i Alliansloppet 2014. Jag är även tacksam för alla mina fina vänner som under vistelsen i Trollhättan gjorde allt för att jag inte skulle vara ledsen.

Annika, Jimmie och Elisabeth i Salomons tält

Jag har köpt andra handskar efter att detta inträffade... ;-)

September: PB på milen

Efter att ha glömt bort tiden såpass att jag inte hann med mer än att hämta ut nummerlapp och leta upp startfålla innan starten skulle gå var det en väldigt glad, stolt men framförallt dödstrött Majken som kom i mål på andra plats när Sävsjö stadslopp gick av stapeln i September. Jag slog mitt gamla PB på 45:05 ganska rejält - mitt nya PB (som fortfarande står sig då jag inte sprungit några fler lopp efter detta) blev 41:30. 

September: Salomon Trail Tour Jönköping
Det finns mycket jag inte kommer glömma med den här tävlingen. Att Tomas skyndade sig hem för att kunna vara med på den efter att han blivit svensk mästare är en av dem.

Att få springa en halvmara i ett soldränkt Jönköping är något alla löpare borde få uppleva. Det här loppet var nog det som fick mig att inse att jag verkligen älskar det brutala som är terränglöpning. Man kan inte fuska någonstans på något sätt. Du måste jobba varenda meter, alla 21 000. Det fick mig även att inse att backintervaller kanske inte är så dumt att börja träna någon gång ibland ;-)

Jag, Ellen och Pontus efter loppet.

Oktober: Videorna jag spelade in med Salomon släpptes.

Salomon RC Skin from Amer Sports Sweden on Vimeo.

Majken Johansson Henæs [subtitles] from Amer Sports Sweden on Vimeo.

November: Etixx Ski Team
I November i år offentliggjorde vi äntligen något som vi jobbar hårt med sedan tidigt i höstas; Etixx Ski Team. Att ha hamnat i ett så bra och välorganiserat team som jobbar långsiktigt för att få fram nya duktiga långloppsåkare är väldigt viktigt för mig och min fortsatta utveckling som skidåkare. Förutom det är det fantastiskt roligt att ha teamkamrater att prata med, utbyta erfarenheter med och att kunna åka på gemensamma träningsläger där vi alla lär av varandra.

Vår första teambild, som nu är lite oaktuell då Dan Moberg, Henrik Alm, Thomas Steurer och Matthias Kuhn tillkommit :-) Förhoppningsvis kan vi ta en ny bild hos Andreas Dunsäter någon gång framöver.

Jag vill avsluta min årskrönika med att tacka alla som gjort mitt år till det fantastiska år det faktiskt var. Nu när jag varit sjuk så länge är det lätt att fastna i det negativa och tråkiga och att se på 2014 som ett skitår, men egentligen var det ju långt från det. Jag har mött och lärt känna många människor som idag berikar mitt liv. Jag har sett och upplevt många vackra platser och lärt mig mycket nytt. Så tack alla vänner, bekanta, samarbetspartners och framförallt min familj för 2014. Nu gasar vi in i 2015 och satsar på att det blir ännu bättre :-)