* alla svordommar som finns *

Fortfarande inte frisk.
Var på bättringsvägen i Fredags, så i Lördags fick jag lite ont i örat. Sen lite mer ont. Sen jätteont. Sen kändes det som om det fanns små djur där inne som slet sönder innerörat på mig, sen kunde jag knappt höra någonting. Sen fick jag ont i hela kroppen. Först var det bara ena örat, sen även det andra. Har aldrig, och jag menar verkligen, aldrig i mitt liv haft så ont någonstans. Hur patetiskt det än låter med öronvärk så var det en helt outhärdlig smärta.

Jag tar sällan värktabletter, tycker det är bättre om kroppen själv får ur skit ur kroppen utan för mycket hjälp. Sånt härdar. Men klockan 3 på natten i Lördags, vem satt då och letade genom varenda badrumsskåp i jakt på någon form av smärtstillande ? Jo, jag. Det här med att jag aldrig tar tabletter, inte ens huvudvärkstabletter, gör ju också att jag inte har sådant hemma. Hittade däremot penicillin från ett knappt år tillbaka och tog ett par tabletter. Det hjälpte efter en stund. Fick sova ett par timmar, kanske.

Och nu såhär ett par dagar efter känns det lite bättre igen. Men med tanke på hur det gick sist det kändes bättre är det en klen tröst. Just nu känns Birken långt borta och tårarna nära. Fan också. Allt är det där jävla Vasaloppets dåliga helvetestransporters fel. "Skicka inte era överdragskläder med privata transporter" säger de före start. Men här ser ni en som fan skall använda privata transporter nästa år.

Jag har knappt rört mig utanför lägenheten på över en vecka, men idag gjorde jag ett undantag. För att hämta våra förlovningsringar. Ett ljus i allt mörker. Och en tripp på sammanlagt 500 meter räckte för att jag skulle börja svettas, få huvudvärk och behöva lägga mig ner. Birken kändes då ännu längre bort.
Men nu hade vi ju i alla fall ringarna som vi provade ut i Mora. Trodde jag.
Efter att ha provat min verkar det ha blivit fel, den är på tok för stor.

Inte mycket som går rätt nu.