Glaciärläger i Ramsau: dag 3, 4 & 5!

Det blir lite meckigt när man skall försöka komma ihåg vad man har gjort såhär i efterhand, egentligen hade det varit bättre att sätta sig ner och skriva efter varje dag men schemat är ju så fullspäckat så man går i princip ut från hotellrummet vid 06,30 & kommer tillbaka vid 21,00. Och då är blogga det sista man tänker på vill jag lova.

I förrgår inledde vi dagen på glaciären. Vi hade teknikträning med Staffan där vi även blev videofilmade när vi körde stakning, diagonalt och dubbelstakning. Mina stavspetsar klarade sig från att gå av, en massa tack till Mattias Berglund som hade ett himla meck med att få på one way-spetsar på mina swix-stavar :-) (swix stavar är 10mm & one ways är 9mm så han var tvungen att värma upp spetsarna och karva i dem).

Finfärgade one way-spetsar på swix-stavar :-)

Staffan!

Nöjd skidåkare vid utkiksplatsen uppe vid kabinen :-)

På eftermiddagen var det dags för skidgång uppför störtloppsbacken i Schalding. Backen är 4km lång om man går rakt upp hela tiden och det stiger 1200 höjdmeter från start till mål. Vi började i grupp men det spred snabbt ut sig. Jag och Olle låg längst fram med Lars tätt efter oss. Allt eftersom det började stiga mer sprack det upp ännu mer i gruppen och till sist såg vi inte ens de andra bakom oss. Med 500 meter lurades Olle & ställde sig en bit framför mig, då tänkte jag "Yes! Nu är vi framme" Men så säger han "Nu är det bara 500 meter kvar!". Så då plockade jag fram det sista och joggade/sprang uppför den sista biten. Jag kom upp först på toppen (Nu skall det väl vara sagt att om Olle hade velat så hade han kommit först, men eftersom Olle också är ledare så sa han själv att han inte räknades ;-)) på en tid strax över en timme. Enligt Mattias Berglund hade jag en tid som hade konkurrerat med tjejerna i det svenska damlandslaget! :-)

Toppen av störtloppsbacken :-)

"Prispallen" ;-) 2, 1, 3

Igår inledde vi som vanligt dagen uppe på glaciären. Vi var där strax efter 8 på morgonen och fick åka fritt hela tiden. Jag hade 10 minuter med tekniktips av Mattias Svahn och det var nyttigt :-) Han gav mig några småtips som jag redan efter bara några minuter kände att kommer göra stor skillnad i min stakåkning och diagonal. Tidigare dagar har vi inte fått åka så mycket fritt, vi har spenderat halva glaciärtiden med teknikträning och sen sista halvan med att åka (vi är där i omrking 3 timmar). Men igår hade vi den första dagen med fritt hela tiden! 

Det är fantastiskt vackert här i Ramsau och kanske speciellt på glaciären. Även om det börjar bli enormt lite snö eftersom det är så varmt här på dagarna. Nere i dalen har vi runt 30-35 grader och uppe på glaciären +15 mitt på dagen. Det gör såklart att snön smälter. Jag undrar lite om vi faktiskt åker på snön eller bara på uppriven is. Hur som helst är det riktigt svåråkt nu och ingenting för motionärer. Igår såg jag till och med några i det polska landslaget dratta på ändan ett par gånger, och det här är inga killar med dålig balans om man säger så..

Men jag tycker det går helt okej faktiskt, speciellt efter igår när vi fick så lång tid fritt. Jag begav mig upp till de allra isigaste slingorna för att "bli kompis med isen" och efter två fall (som har resulterat i ett enormt, kolsvart, blåmärke på låret) gick det lättare och tillslut var det inga problem alls.

Mattias är servicemannen uppe på glaciären :-)

:-) 

Tjejen i shorts som kommer uppför backen är underbara Kari Eie, norsk skidkytt & Oskar Svärds sambo :-)

På eftermiddagen var det dags för ännu ett pass som involverade en brant backe! Den här gången stod Pichl-backen på tur. Backen är en serpentinväg som är 5km lång och stiger 430 höjdmeter. Olle frågade mig innan om jag ville hårdköra och jag sa väl att jag inte var riktigt säker med tanke på att jag var lite mör efter störtloppsbacken dagen innan.

Här är vi alla innan start!

Sen tog det väl ungefär 3 sekunder från det att jag startat tills dess att jag bestämt mig för att det skulle bannemej hårdköras i den här backen också.

Jag har lite den inställningen att jag kör så mycket jag orkar tills jag inte orkar mer och när jag inte orkar mer så blir jag arg på migsjälv och bestämmer att jag skall orka mer i alla fall. Det var väl lite det som hände igår också. Efter 1km kände jag att jag öppnat för hårt, att det blev syra i armar, ben och stopp i hela hjärnan. Ungefär så.

Jag vet inte riktigt hur jag orkade köra de nästkommande 4 kilometrarna i samma (och även ännu snabbare) tempo men så blev det i alla fall. Efter att min backföljeslagare Olle även i denna backe åkt bakom och skrikit på mig de sista hundra metrarna så ramlade jag i mål på strax under 28 minuter. Även det en tid som hade stått sig mot det svenska damlandslaget, av den infon jag fått! Nästa man i mål blev min lägerbästis Magnus från Sollentuna. Han kom i mål på 31 minuter :-)

Här är vi! Nöjda & glada efter att ha besegrat Pichl-backen!

Jag är grymt nöjd med resultatet i Pichl-backen! Speciellt med tanke på att vi besteg störtloppsbacken dagen innan och jag de två dagarna dessförinnan sprang ganska långt. Om det hade kunnat gå ännu fortare om jag hade haft en vilodag och restituerat benen dagen innan? Garanterat.

Men idag blir det vilodag för min del. Jag brukar aldrig träna mer än i 3 dagar utan någon form av vila så nu skall det bli skönt med en ledig dag här i Österrike. Spa-avdelningen på hotellet öppnar vid 4-tiden i eftermiddag så jag tänkte bosätta mig där nere då ;-) 

Österrike är som sagt helt fantastiskt vackert, och nästa år tror jag att jag kommer åka hit och stanna under hela 11dagars-perioden (förutsatt att snörapporterna från glaciären är lite bättre). Men även om det är helt underbart här och det finns såna fantastiska träningsmöjligheter så börjar jag sakna han där hemma väldigt mycket. Och det är inte annat än att man längtar lite efter att åka hem och bli mött av världens finaste människa på Landvetter på Onsdag kväll :-)