3e plats i Ulricehamnsloppet 2011

Kom till Ulricehamn 1 timme och 40 minuter innan start. Gick och hämtade ut nummerlappen och fick reda på att jag skulle stå i elitledet. Tankar när jag fick höra det var ungefär: jsdwejdnVBNwekJwnmefodknmowe839knfkoe. Inte för att jag inte är bra nog att stå där, det är jag. Men det går ju så in i helvete fort i starten där framme med tanke på herrarna. Jag är en slowstarter och kör ofta fortare sista halvan av lopp än första. Så första milen sprängde jag sönder mig. Herrarna runtomkring blev väl småirriterade på mig med tanke på att de åker fortare än vad jag gör men det får de bara vara för min del. Ville de stått framför mig skulle de vart där tidigare och lagt ut skidorna. Jag kan inte anpassa mig efter någon annan åkare. Hade jag gjort det skulle jag aldrig vunnit något eller hamnat på någon pall.

I övrigt var det ett tufft lopp och efter 15km var jag helt på det klara att bryta när jag kom ner för varvning efter 21km. Jag hade öppnat för fort, hade magsmärtor och det kändes inte som om kroppen ville någonting. Men självklart bröt jag inte. Jag vet inte varför men jag kan verkligen inte bryta lopp, inte ens idag när jag verkligen verkligen bara ville lägga mig i snön och dö.

Och andra varvet gick mycket bättre. Jag tror det har att göra med att nu var jag fri att åka i den takt jag ville, jag hade redan åkt ett varv så jag visste hur banan var och jag visste var drickastationerna var osv.

Pappa stod utmed banan och slängde Enervit-tuber (jag hjärta dig, pappa) och skrek att jag var 1,40 efter tvåan med 21km kvar. När jag kom ut på golfbanan på andra varvet där man möter de som ligger efter en ibland ser jag att fyran i loppet inte är mer än 30 sekunder efter mig. Och jag som är en jävel på att jaga men mycket sämre på att bli jagad blev kanonstressad och fick verkligen jobba för att lugna ner mig igen och inte slösa energi på onödigheter.

Hon kom aldrig närmare än 30 sekunder för med 10km kvar bestämde jag mig för att det fick bära eller brista och körde mig helt ner i källaren. Kom i mål på en 3e plats med tiden 2:28 och är så nöjd med det! Dels för att jag höll mig lugn och lyckades hålla tredjeplatsen även om jag blev stressad och dels för att det här med backar verkligen inte är min grejj. Har aldrig i mitt liv åkt ett så kuperat lopp som Ulricehamnsloppet och det var väldigt roligt att det gick så bra just med tanke på tidigare svårigheter. Och med tanke på att jag inte hade en aning om hur loppet var! : )

Nu skall jag mest ta det lugnt, städa lite och försöka äta lite mer.

Har fortfarande svåra magsmärtor och tänker kolla upp det med sjukhuset i morgon eftersom det pågått sedan i Torsdags. Har på grund av det haft svårt att äta så det kan även ha spelat in i att jag blev så trött så tidigt- att jag inte kunnat kolhydratladda och äta så som jag har velat.