Sylvesterloppet .

Så loppet gick väl ändå ganska hyffsat ändå. Kanske.
Jag hade vilodag dagen innan och tur var väl det för jag har aldrig haft sånn träningsvärk i benen tidigare. Det var ren smärta att bara gå. Det masserades, strechades, promenerades och jag hoppades på att det skulle hinna gå över tills loppet dagen efter. Det gjorde det inte. Efter 4km på uppvärmningen började jag få mjölksyra av alla ting. På uppvärmningen. I 6:00-tempo.
Jaha ja, tänkte jag. Där sprack det.
Jag försökte strecha ut mycket innan loppet, samt springa ännu lite till, men benen kändes som spagetti. Och med tanke på att Sylvesterloppet som går i Anderstorp är bra kuperat kändes det som att det kunde gå hursom.

De första 3km lyckades jag hålla 3:50-tempo, vilket var det jag hade hoppats hålla under större delarna av loppet (förrutom de allra värsta stigningarna, som upp till vattentornet), men det gick som sagt inte mer än de första 3 kilometrarna. Sen kom mjölksyran igen och jag föll ner på 4:00-4:15. Sen vart det ett evigt pressande för att få benen att gå framåt trots bensmärta och syra upp över öronen.

Uppe vid vattentornet drack jag saft som visade sig vara ännu en miss. Jag fick kramp i magen och tvingades gå/jogga/stanna en stund och trodde ett tag att jag skulle tvingas bryta med 2km kvar.

Jag kom i mål på någonting på 47 minuter, och det är väl minst 3 minuter sämre än vad jag hade velat & förväntat. Det känns riktigt tråkigt att backträningen låg kvar så till den grad att den på något plan ändå förstörde loppet. Samtidigt är jag glad för det där backpasset och för att jag inte la för stor fokus på löploppet utan höll mitt träningsprogram dagarna innan.

Men det finns ju en riktigt positiv sida också. Jag började med löpningen i somras, innan dess har jag faktiskt inte sprungit regelbundet. Och sist jag sprang var det på 1:04. En förbättring med 17 minuter, samt att knäna inte märkte av asfaltslöpningen det minsta. Det får väl ändå ses som okej förbättring. Och så räckte ju resultatet till en andraplats också, vilket gjorde att jag kunde plocka med mig en fin kokbok hem! Ser fram emot många löplopp i vår där jag varken skall köra backträning innan eller dricka saft under loppet.

Mitt andrapris

Hela prispallen på damsidan kunde signeras AOK! (Och inte AIF som Värnamo Nyheter ville ha det till.)

Efter loppet åkte vi vidare mot Karlstad där vi firade in 2012 tillsammans med Tomas bror Andreas, hans sambo Linda & son Leon. Och ett helt gäng med fantatiskt roliga människor från deras umgängeskrets. :-) Vi åt god mat, körde nutidskryss (där det visade sig vara en himla tur att jag slaviskt följer Mästarnas Mästare & Tv4's nyhetssändningar) & charader. För att toppa det så började det vräka ner snö utåt kvällen. 2012 kunde inte fått en bättre början!

Tomas, Leon, jag & Andreas på nyårsafton.