Äntligen en dag med två pass!

Igår började jag få ångest över intervallerna idag.
Så är det jämt med intervaller när det kommer till allt annat än skidåkning. Allt är kul på skidor, speciellt att ta ut sig helt. Så är däremot inte riktigt fallet när det kommer till, ja, typ allt annat i hela världen. Innan intervallpass är det ångest, ångest och lite mer ångest. När jag springer till elljusbanan försöker jag alltid övertala migsjälv att jag kanske borde göra nått annat idag? Jag kanske skall springa långt istället eller köra stavgång i helvetesbacken en timme? Då får man fint tala om för sigsjälv att man kan dra åt helvete.

Man önskar att den där uppvärmningen aldrig skall ta slut.
Tidigare avskydde jag intervaller, för jag kom aldrig upp i puls. Även om jag pressade på till tusen så kom jag aldrig över 180 (har maxpuls på 218), vilket gjorde att det bara kändes mer meningslöst att intervallträna. Jag antar att det beror på att jag tränar mer rätt nu för nu har jag inga problem alls att komma över 200 i intervallerna, vilket också gör att det har blivit mycket roligare. Förra året körde jag knappt några intervaller på barmark. Såvida inte 5-6 stycken under loppet av 6 månader räknas. Och det gör det fan inte.
Men som sagt, idag var det faktiskt roligt. Det var sjukt kul och härligt, inte bara efterråt utan under själva intervallerna. Skall bli spännande att se hur fort det kommer gå nu när intervallerna är lika mycket del av vardagen som långpass.

Efter intervallerna stack jag hem, strechade, tog ut Nuss som börjar få växtvärk i tänderna och därför biter i ALLT hon kommer åt, fortsatte flyttandet innan jag gav mig ut på en skejt-tur på eftermiddagen. Körde på den relativt flacka banan mellan Anderstorp och Gnosjö och försökte fokusera mycket på tekniken och balansen. I en mot/medvind som kunde gett den där titan-orkanen i Disneys Herkules en omgång gick det i 23km/h dit och sisådär 9km/h på väg hem vilket var... spännande..

Ikväll gjorde jag också ett försök att intressera mig för hockey-VM och hann väl se sisådär 4 minuter innan en svensk knuffade en tjeck på tjeckiens målvakten och sen damp-petade in pucken i mål medan de hade fullt upp att ta sig upp från isen. Då kände jag "Vad fan?" och bytte till reprisen av Giro d'Italia.