Tunnelseende i Torsby och sjukgymnastik.

Kring lunch i Torsdags gav vi oss av mot Hagfors, med bilen full av Madshusskidor, träningskläder och nyinköpta bebiskläder. Det blev för sent för att hinna med ett kvällspass och vi spenderade istället kvällen med att äta middag hemma hos Kurt och Gunilla. Därefter bar det av mot lägenheten som de var så snälla att låna ut till oss. På Fredagsmorgonen åt vi en stor frukost innan vi begav oss mot Torsby för en heldag i tunneln.

Målet med dagen var att se hur långt man kunde åka i tunneln innan kroppen ville in i värmen. Mina största problem med att hålla på länge utan paus är dels att kroppen tycker om att gå på toaletten en sisådär 2 gånger i halvtimmen, samt att jag blir hungrig om jag tränar i över en timme.
Efter lite om och men med det första lyckades jag pressa mig till att träna i en timme, gå in och titta på världscupen/dricka/äta banan/äta ägg/äta macka/besöka toaletten i en halvtimme - för att sedan ge mig ut i en ny timme. Det här funkade jättebra! Efter 2 körda timmar tog vi bilen in till Torsby och käkade ett större mål mat innan vi gav oss på ännu en timme av tunnelseende. Efter 3 timmar, varav 1 A2 och några enstaka backintervaller bytte vi om till torrt underställ och gav oss av hem till Hagfors igen.

Eftersom vi inte bodde i Torsby passade det här upplägget oss väldigt bra. I vanliga fall hade jag gärna varit i tunneln en 4-5 timmar/dag och åkt hem och vilat lite mellan passen, men eftersom den mängden inte är att tänka på nu kändes dethär som en kanonlösning, speciellt då vi sparade in en slant på att inte behöva lägga pengar på hotell/stuga =)

På Lördagen blev det julstämning på riktigt när vi fick öppna chokladkalendern efter frukost, samtidigt som Greveholm drog igång igen! =) Däremot märkte jag av de 3 timmarna från dagen innan och i tunneln orkade jag inte med mer än knappa 2,5. På kvällen lagade jag norska medistekaker och supersallad innan vi likt två pensionärer kröp ner i sängen kring nio-tiden.

Söndagen blev vår sista dag i Värmland - och i tunneln. Vi fick problem med diverse lampor som lyste i bilen på väg hem från tunneln dagen innan och bestämde oss för att korta ner snöträningen för att väldigt, vääldigt  sakta rulla hemmåt lite tidigare än planerat. Men det blev ändå en timme med en massa backintervaller + en halvtimme på utegymmet utanför tunneln. Inne i tunneln ligger kölden på stadiga -4 vilket var rena bastun med de -15 det var utanför =)

Jag tyckte skidåkningen funkade hur bra som helst trots magen, det är helt klart den mest skonsamma och behagligaste träningsformen för mig. Stakningen funkar däremot inte alls längre och det hade jag nog inte väntat mig heller. Det blev mycket diagonalåkande och en hel del dubbelstakning - så om inte annat så är ju det två saker som kommer sitta som berget inför nästa säsong.
Jag märkte däremot hur viktigt fästet är för att det skall kännas bra. Så fort det började släppa lite för mycket och jag automatiskt spände kroppen lite mer i åkningen så fick jag känningar i höfter och på insida lår. Lite mer fästvalla - och det var som bortblåst igen.

Igår efter jobbet åkte jag till Gislaved, dels för att handla julklappar och julpynt (och mer bebisgrejjer..) och dels för att besöka vårdcentralen och sjukgymnasten. Jag vet inte hur det är på andra ställen, men i Gislaved erbjuds alla gravida en genomgång hos sjukgymnasten, vilket jag är jättepositiv till.

Vi gick igenom hur man skall göra saker för att förebygga problem, övningar man kan göra om man får problem (domningar i händer, kramper i vaderna, foglossning etc) samt varför problemen uppstår. Det var spännande att få reda på vad som händer inuti kroppen, när man till exempel får kramp eller trötta ben. Och få veta anledningen till varför kompressionssockar hjälper. Vi gick också igenom mycket kring hur man skall sitta, sova, stå och amma för att förebygga muskelslitage och ryggproblem.

Men med det sagt så kan jag ju inte påstå att jag var helt överens med sjukgymnasten. 

Bland annat så påstod hon att man kan göra allt man gjort innan graviditeten så länge man mår bra av det. Har man sprungit innan kan man göra det precis hur länge man vill tills man får problem. Jag frågade kring det här om att sluta innan v18 med tanke på att relaxinet i kroppen då ökar avsevärt och stötarna mot bäckenet och höfterna kan ge problem efter förlossningen, men fick till svar att "ALLT du gjort innan kan du göra så länge du vill och du skall absolut inte sluta med en aktivitet i förebyggande syfte".

Trots att hon är utbildad i ämnet och inte jag skulle jag aldrig råda någon att springa även om det känns bra, då just löpning är något som har orsakat problem för många i efterhand - även om det inte gjort ont just då. Och för mig är det hundra gånger viktigare att kunna springa i 10, 20, 30 år efter min förlossning, än att just göra det under de 5 månaderna som kroppen är bombat av relaxin. 

Men det kanske bara är jag.

Hon tyckte också att min viktökning var påtaglig varpå hon gav mig en 5kg's hantel och sa "Du har gått upp det dubbla av vad den här väger!".

"Ja, jo, jag vet hur mycket 10kg är" tänkte jag och brydde mig inte nämnvärt om det. För om jag äter nyttigt och hemlagat varje dag, käkar godis 1-2 gånger i månaden, frukt/grönt varje dag och tränar 1-2,5h per dag tänker jag att bebis har nog det rätt bra hur mycket eller lite jag än gått upp. Men det kanske också bara är jag. För de flesta andra gravida verkar det här med hur många gram, hekto och kilo man gått upp vara en himla central fråga.

I morse blev det en snabbis på gymmet innan jobbet, det skulle egentligen blivit längre men det tog sin lilla tid att gräva fram trappan och bilen ur de dryga 20 (!!!) centimeter med snö vi fått under natten! Ett jäkla lyxproblem om någon frågar mig =) Ikväll skall det spåras runtom i Småland och i väntan på spår skall jag ta mig ett spinningpass. Snart blir det fler skidmil i träningsdagboken!