Första ordentliga träningsveckan efter förlossningen.

Förra veckan blev den första nått så när ordentliga träningsveckan sedan Charlie kom. Även om det inte blir så många och inte alltid så långa (allt beror på hur gärna Charlie sover ute i utegymmet) pass så känner jag att de är kvalitativt bra och ger mig mycket. Det är riktigt häftigt att se hur snabbt man blir starkare och bättre. I slutet på graviditeten hade jag en vilopuls på 80 och går gick den för första gången under 60 igen. Det är en jäkla lång väg kvar till vilopulsen jag hade innan Charlie flyttade in i magen men det går i alla fall åt rätt håll.

Just nu är Charlie inne i en utvecklingsfas där han börjar se längre än 20-30 cm framför sig, vilket ger honom många nya intryck. Detta gör i sin tur att han är ganska orolig och rädd. Han har vant sig vid en viss tillvaro under de här första fyra veckorna och plötsligt förändras allting för honom. Han vill vara nära och inte tycker om att ligga ensam. Man kan kort och gott säga att han antingen sover, eller ligger i famnen på mig :-) När han kommer genom den här fasen, blir lite äldre, och känner sig trygg med att ligga själv i ett babygym eller sitta i sin babysitter blir det säkerligen också lättare att få till både dubbla pass och längre pass. Men som det är nu måste jag avbryta ett pass om han skulle vakna. Ibland somnar han om fort och man kan fortsätta men ibland går det inte alls.

Egentligen är det kanske tur att det blir lite klurigare att få till träningen så här i början. Annars är jag ganska säker på att jag hade försökt mig på både det ena och det andra som jag borde vänta med ett tag till.

Men förra veckan såg i alla fall ut som såhär:
● Ett kortare cykelpass.
● Två distanspass på cykel.
● Ett långpass på Thorax Trainer med impulser.
● En powerwalk där jag testade på att jogga lite lätt emellanåt.
● Ett intervallpass på Crosstrainer där jag kom upp i 98% av max och kunde ligga kvar där förvånansvärt länge och lätt.
● Ett styrkepass för överkroppen.
● Maxtest på 200 meter Thorax Trainer.

Något som skall bli spännande att se är hur maxtestet på 200 meter Thorax förändras allt eftersom tiden går och träningsmängden ökar. Jag skall försöka göra det varje Söndag för att få svart på vitt hur stakningen och överkroppsstyrkan förbättras.

På tal om Thorax Trainer fick jag idag ett trevligt utskick från Ulrich med nyheter inför våren och lite information om vintern som gått. Bland annat stod där ett stycke om Lasse Olsson (21 år) som för ett par månader sedan åkte Vasaloppet ovallat på 7,20. Lasse hade innan sitt Vasalopp 2013 bara åkt längdskidor 5 gånger, och hans träning inför Vasan bestod endast av 3-4 40 minuterspass på Thorax Trainer i veckan i 6 månader innan loppet. Jag pratade med Lasse på Vasaloppsmässan i vintras och på frågan varför han inte bara vallade var svaret "Det är jobbigt"...
Jobbigare än att staka 90KM?! :-)

I mailet stod också att man på Umeå Universitet gjort tester på Thorax Trainer och kommit fram till att XC-modellen har en korrelation på 0,96 till längdskidåkning. Det betyder att du kan förutsäga din prestation på längdskidor utifrån din prestation på Thorax Trainer med 96% säkerhet.
Det visade sig också att testpersonerna förbättrade löp-, cykel- och simprestanda.
Vi kanske bara skall döpa om den till "mirakelmaskinen" på en gång?

Den här veckan har jag tagit det lite lugnt, framförallt på grund av extremt lite sömn. Det har än så länge blivit 2 riktigt långa powerwalks med lite jogginslag och idag skall jag ta mig till gymmet för att jobba lite på överkroppsstyrkan. Förhoppningsvis vill Charlie sova lite längre inatt så det går att få till ett fint intervallpass på en viss stakmaskin i morgon :-)

Nyvaken och pigg bebis i morse kl 04.