Salomon Trail Tour 21KM i Jönköping

Det var ju ett tag sedan jag sprang det där dödsloppet nu, men bättre sent än aldrig, tror jag visst det heter ;-)

Det var när jag och Ellen sprang intervaller för en månad sedan som vi pratade lite smått om vilka tävlingar man kan springa nu under hösten. Tyvärr är det ju inte så många om man inte är sugen på att åka en bit till storstäderna (och det är inte jag). Två stycken hittade vi i alla fall; dels Sävsjö stadslopp som jag redan berättat om här och så hittade vi Salomon Trail Tour i Jönköping. Jag har aldrig sprungit något riktigt kuperat traillopp så det kändes som en rolig utmaning. Jag tänkte först springa den korta banan på 10KM men när Ellen berättade att hon skulle springa halvmaran bytte jag distans så vi kunde springa samma.

När vi steg upp på Lördagen var det helt fantastiskt vackert väder ute. Tomas som inte hade sett Charlie så mycket den senaste tiden, och dessutom blivit svensk mästare kvällen innan, ville följa med och titta på när jag sprang och fira lite smått med familjen sådär dagen efter SM-guldet. Innan vi lämnade Vetlanda plockade vi upp Ellen och hennes vän Pontus som skulle springa 10KM.

Familjen Henaes Jonasson på väg för att hämta Ellen och Pontus

Charlie somnade lagom till vi kom fram i Jönköping varpå Tomas och han satt kvar i bilen medan vi andra gick och hämtade ut nummerlappar, värma upp och förbereda oss lite allmänt inför loppet. Jag drog på mig de nya EXO vadkompressionerna från Salomon, blandade Etixx-sportdrycken och försökte att inte stressa upp mig inför tävlingen.

11:40 gick starten. Vi var 82 stycken men startfållan var så bred att alla kunde stå på tre led i bredd utan att man kände sig trängd. När starten gick försökte jag hålla jämna steg med Ellen och lyckades ligga i rygg på henne i omkring 4KM. Sen började det stiga mer och mer och mer och ju mer det steg desto mer tappade jag på de andra. Jag har verkligen inte lagt något krut alls på backintervaller det senaste året ("Hur viktigt kan det vara egentligen?!"). Tydligen väldigt viktigt om man skall springa en halvmara där 15 av 21KM består av uppförsbacke.

Så fort det gick lite utför och flackt så plockade jag på framförvarande, men så fort det kom en ny backe så tappade jag det igen. Första gången jag tittade på klockan och undrade om jag inte var framme snart hade jag sprungit i 6KM...

Men precis som på skidlopp så vände det någonstans kring hälften. Och sista 5KM sprang jag faktiskt riktigt bra. Jag lyckades pressa mig till att springa i stigningar där många andra gick och sprang ikapp och om en hel del herrlöpare.

Innan start hade jag och Ellen pratat lite om vad man skulle satsa på för tid. Vi kom fram till att drömgränsen var på 2:00 och gränsen för vad som skulle vara godkänt var 2:15. Jag hade länge en förhoppning om att komma under 2 timmar, men de förhoppningarna satte skidbacken i slutet stopp för. Den sista kilometern på loppet inleddes nämligen med att man skulle uppför skidbacken som ligger vid IKHP-stugan. Tack och hej då 2 timmarsgränsen och hej på dig mjölksyra.

När jag kom i mål vad jag så trött men så stolt över att jag överhuvudtaget tagit mig i mål. Det trodde jag ärligt talat inte när jag vid 6KM var redo för att lägga mig ner och dö i ett dike.

Tiden blev 2:05:09 (21,1KM och 800 höjdmeter) och jag kom på en 6e plats av 15 damer. Totalt kom jag på en 38e plats av 82 fullföljande. Damklassen vanns av Judith Trunschke som är en 28årig elitlöpare som vad jag förstått är en specialist på trail- och fjällöpning. Judith vann på 1:42:50. Ellen gjorde ett superlopp och kom 4a på 1:50:21 :-)

Det var verkligen en helt fantastiskt rolig dag i Jönköping. Det var en rolig, tuff, jobbig, vacker och riktigt utmanande bana där arrangörerna skall ha ett stort plus för att vi kunde springa 1x 21KM och slapp springa varv på en 10,5KM-bana. Det allra bästa med dagen var faktiskt att jag insåg att det inte funkar att välja bort en intervalltyp. Det håller inte om man vill springa fort, och framförallt inte om man vill springa mer terränglopp som jag gärna skulle vilja, att hålla sig till att köra intervaller på flacka banor. Till nästa STT-lopp vill jag ha fler backintervaller i benen för att kunna göra migsjälv rättvisa :-)

Annars då?
Charlie har börjat förskolan och har förrutom en utvecklingskurva som skjutit i höjden tagit med sig diverse baciller hem. Är inne på sluttampen av en två veckor lång sjukdomsperiod nu. I morgon skall jag ut och springa en timme med vagnen och se hur det känns. Om det känns okej så trappar jag upp lite försiktigt och så kör jag igång ordentligt på Måndag igen. Nu när jag inte har kunnat träna så mycket har jag istället;

Spenderat massor av tid med min fina familj. Här är en bild på när vi var i Årset på motorshow.

Ätit många luncher ute i kaninhagen med Blubb, Gräddis, Smultron och Charlie.

Varit funktionär på Trajet.

Tittat mycket på film med familjens nykomling; den belgiska jätten Trixie.

Och sist men långt ifrån minst!

Nu är det inte lång tid kvar tills Etixx lanseras i Sverige! Jag har använt deras produkter sedan Juni och är så otroligt nöjd. Jag kommer skriva mer om hur de jobbar och om deras produkter längre fram, men jag rekommenderar verkligen Etixx till alla er som vill ha bra produkter och som vill vara helt säkra på att ni inte får i er otillåtna preparat. 

Så här glad blev Thomas på Etixx när de nya svenska produkterna kom till kontoret! Följ @EtixxSverige på Instagram för nyheter kring produkter och lanseringen :-)