Vårruset 2015

Jag åkte hemifrån vid tre och körde direkt upp till A6 där jag mötte upp mamma och Malin som skulle leta nya löparskor. Medan de mätte, pratade löpsteg och valde färg på skor agerade jag i vanlig ordning Charlie-svans. Det mest intressanta i affären var föga förvånande väggen med fotbollar i olika storlekar. Efter att alla bollarna fått varsin puss (det tog ett tag kan jag säga) valde han ut en liten orange boll som fick följa med hem.

"Charlie, kom nu så går vi och tittar vad mormor och Malin gör."
"Näää, mamma. Uss bomm" (Nej mamma, pussa bollen)

Vi var på plats vid starten en timme innan och jag joggade omkring, pratade lite med de andra tjejerna och försökte komma underfund med vad jag skulle vänta mig av loppet. Det känns som jag säger det här inför nästan varje tävling; men jag har ju varken tränat eller hållit igång på ett tag nu. Först var jag och Charlie sjuka 1,5 vecka och sen fick jag vridningen i höften som satte mig "ur spel" i ytterligare en vecka. Innan dess hade jag allmän träningsvila efter Årefjällsloppet och gjorde inte mycket mer än att gå långpromenader med Charlie. Så det har ju varit en lång latperiod nu. Men ibland kan det ju vara positivt att inte ha gjort så mycket och att inte ha tränat/tävlat så mycket så det var svårt att veta på förhand. Det skulle kunna bli så att kroppen hade enorma mängder energi och inte tappat så mycket på att vara i dvala, men det skulle också kunna bli så att jag skulle tvärdö efter en kilometer. Vilket också blev det som hände.

Jag kom iväg helt okej och höll 3:55-4:00-tempo de första 400 metrarna. Så kände jag att det var för snabbt och lugnade mig lite. Men så plötsligt började jag känna mig seg även på 4:10. Och så på 4:20. Och 4:30. Efter 1,5 kilometer hade jag så mycket syra att jag fick gå ner ett tempo som kändes mer som jogg än som löpning, men det var liksom det enda alternativet för att vara säker på att jag inte skulle behöva gå i mål. Det var riktigt längesen jag kände mig så tung, osmidig och otränad när jag sprang.

Loppet i siffror
Sträcka: 5km
Tid: 21:20 (21:27 enligt vårrusets tidtagning men jag går alltid efter min egen)
Snitthastighet: 4:16min/km / 14,06km/h
Placering: 37 av 878

När jag kom i mål var jag jättemissnöjd och det kändes onödigt att jag dragit dit både mamma, Malin och Charlie när jag är i så dålig form och inte lyckades prestera. Men efter en stund byttes det där ut mot irritation gentemot mig själv. Jag kan inte jämföra min löpform nu med hur den var när jag sprang i Augusti i fjol när jag sprungit hela sommaren och var i en drömform löpmässigt. Jag kan inte sätta tidsmål och förvänta mig att klara dom direkt, när jag egentligen vet att det är minst 2 månader kvar tills jag kommer vara i bra form och göra mig själv rättvisa. Med mina förutsättningar var det en bra tid och jag klarade ju mitt "nöjdmål" vilket var att komma bland de 50 främsta.

Efter en stund gick jag sakta upp mot bilen, tog på mig torra, varma kläder och drack en Etixx-shake. När jag kom ner till målområdet igen hann jag inte stå där en lång stund förrän mamma, Malin och Charlie dök upp :-) De spurtade över mållinjen och gick i mål som första barnvagnslöpare! Tur någon i familjen slår till med vinst när en annan inte får till det ;-)

Charlie, Malin och mamma på väg in i mål!

Gissa om någon var nöjd över att ha fått egen medalj!

Ja, Charlie var nog också nöjd förresten.. ;-)

Tusen tack till Baby Runners team Vetlanda, mamma och Malin för en rolig kväll! :-) Speciellt tack till vår klippa Ellen som både sprider glädje och organiserar alltihop.