Så planen för HalvVasan 2012 var att jag och Tomas skulle få en fin dag ute i spåren, men på grund av att han ibland måste vara en duktig arbetare fick jag tyvärr åka själv. Och det här med att åka mystur själv kändes inte så aktuellt, så jag bytte helt enkelt inställning från "Nu skall här mysas!" till "Nu skall här kommas in i startled 2!"
Jag kom till start en timme innan och blev skickad till helt fel startställe. När jag kom på det var det 15 minuter kvar till start och hela startfållan där jag skulle ställt mig var full. Så jag förskte smita fram så långt det gick men hamnade ändå relativt långt bak.
Under de två minutrarna jag hade på mig skidorna innan start hann jag förstå så pass mycket att fäste skulle jag i alla fall ha. Det frös på som F. Fanns inte en chans att det skulle glida bra så länge jag hade klistret på. Försökte skrapa av klistret så gott jag kunde redan innan start, men hade begränsat med tid.. Så tänkte att det får väl gå ändå.
Och gled gjorde det ju inte, pga ifrysningen och kanske för lång fästzon. Men armar har jag ju. Så det blev återigen mycket slit för liten fart. Efter Vasslan skrek någon "Heja första dam!" och jag tänkte inte så mycket över det. De kan ju lätt ha missat någon, vilket jag var tvärsäker på att de måste ha gjort med tanke på att jag tyckte jag rörde mig i ultra-snigelfart. I första kontrollen som var Oxberg hörde jag lite på håll att de väntade på första dam. "Wie, jag är inte så långt bakom första dam!" tänkte jag.
Väl i kontrollen visade det sig att det var jag som var första dam.
Efter Oxberg stannade jag för första gången och försökte skrapa bort lite klister. Några kilometer senare stannade jag och försökte igen. Sammanlagt stannade jag en himla massa gånger och försökte skrapa. Kletigt blev det men bra gick det inte.
Så tillslut gav jag fan och körde ändå. Slet som ett djur för att få upp fart överhuvudtaget. Och kom i mål som första dam. Vet inte hur det hände eller hur mycket prestige man borde lägga i det med tanke på att inga riktiga superdamer var där och åkte, men känslan att komma på DET upploppet och höra att "Här kommer första dam!" var total och obeskrivlig. Det var så häftigt! Så stort! Så grymt! Och jag var så trött.
Tror inte ens jag var så trött efter Vasaloppet förra året.
Blev intervjuad, men är högst osäker på vad jag svarade och vilka frågor som ställdes. Fattar fortfarande inte att jag kunde vinna när det hela tiden kändes som jag knappt kom framåt, men är så glad att jag gjorde det. Aldrig har en vinst smakat så här bra!
Men hur häftigt det än var så slår det inte det som hände igår.... :-)
Efter loppet fick jag trevliga samtal från bland annat Erik Wickström, Therese Wahlgren, Morfar, Mamma, Pappa och Tomas som gratulerade till fint lopp. Den förstnämnde åkte själv och åkte lite lugnt i distansfart in på 3 minuter sämre tid än jag.. Tycker det är helt tok-fantastiskt. Skyller lite på mina klister-stopp, men mest på att Erik är en vansinnigt duktig skidåkare (och bloggare).
Nu skall här vilas. I morgon blir det intervaller i Vasaloppsspåren och sen mysläge resten av tiden fram till Vasaloppet. Tomas kommer upp på Torsdag och det skall bli skönt att få sällskap :-)
HalvVasan 2012 i sifferform .
Sträcka: 45,23 km
Tid: 2:31:21
Snitthastighet: 17,92km/h
Placering totalt: ? (gissar på runt 65-70) / 4128
Placering i D21: 1 / 1811
Tid bakom segraren: 24 min 56 sek
Före: Vansinnnigt varmt i luften, kallt i snön. Nysnö i starten som frös i klistret. +2 i starten och +5 i mål.
 |
| Laddningen inför HalvVasan bestod av muslemur-dokumentärer. |
 |
| Innan HalvVasan idag. |
 |
| Från starten, här innan jag fick reda på att jag var på helt fel ställe. |
 |
| Mina fina träningsskidor! |
 |
| Foto: Ida Wickström / Erik Wickström |
 |
| Foto: Ida Wickström / Erik Wickström |
 |
| Jag kan riktigt höra pappa och hans eviga tjat om att "TITTA FRAMFÖR DIG MAJKEN!!" Foto: Ida Wickström / Erik Wickström |
Härligt! Jag åkte 2011 och fick också höra "första dam" från publiken, men då tror jag inte det stämde riktigt :)
SvaraRadera